30 Dagars blogglista: Dag 16

Dag 19 – Min favoritlåt och varför

Inte så längesen jag skrev om min favoritlåt, men här kommer den igen.

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=cLyUcAUMmMY]

Så himla bra och inspirerande låt. lyssnar ofta på den när jag jobbar och har den på min inspirationslista på spotify. Det är faktiskt MaryKay som fått mig att gilla låten. Den var liksom deras officiella låt förra året! Så den lyssnar vi ofta när vi har våra möten m.m.

Veckans lista v. 46

  • Jag är i fas för en del av mina mål detta kvartal på jobbet.
    Haft en ok vecka!
  • Har fixat och planerat det mesta inför Walthers 11årsdag, både släktkalas och barnkalas.
  • Handlat det mesta inför kalasen. Bara det mesta av det ätbara kvar.
  • Walther är pigg trots allt
  • ÄNTLIGEN vet vi när Walther ska in på DT.
  • Haft en trevlig kväll hos pappa och Tina. Firade pappa i efterskott på fars dag.
  • flyttat bloggen.

  • Ångesten inför Walthers DT och svaret på denne gör sig mer och mer påmind.
  • Går trögt med mina bokningar (men jag ger inte upp)
  • Aldrig mer McDonalds iaf inte Falköping och de andra restaurangerna som ägaren till denne driver! Beställer hamburgare UTAN KETCHUP till Walther. Får en hamburgare med lapp där det står UTAN KETCHUP och kollar i den och där finns BARA ketchup! Walther Kan få glass till efterrätt men de har inte laktosfri. Vi blev erbjudna kaffe. Men han får inget annat. Va hans käk som de gjorde fel på!
  • strul med att få in bilder ikväll här i bloggen.
  • får inte till bloggen som jag vill… Men snart så…

Världsprematurdagen

Det är snart 11 år sen jag fick den stora äran att bli mamma till en liten Walther. Han var prematur dvs för tidigt född, 4 veckor för tidig.

Här är berättelsen om hur Walther kom till världen den 3/12 2005.
Den 1/12 2005 var jag på sista kontrollen (fast vi visste inte att det va sista kontrollen) hos Bm Anita. Hon tyckte magen verkade lite spänd och frågade mig om jag haft nån vattenavgång. Sen var det svårt att känna hur bebisen låg, så Bm hämtade sin uråldriga ultraljudsapparat och kontrollerade och sa sen. Åh du din pajas du ligger ju rätt” Under tiden Bm undersökte mig hade jag flera sammandragningar. Och Bm sa att jag nog kommer att föda tidigare än beräknat. Men några dagar till skulle det dröja, iaf över helgen… Ack så fel hon fick!

På kvällen hade jag känningar som typ mensvärk som kom och gick. Men vi la oss tidigt och somnade gott (märkligt nog). Vid ettiden vaknade jag av att jag var kissnödig och gick upp på toa. Fick ett par sammandragningar men brydde mig inte så mycket om dom eftersom det hade varit så ett tag.

Gick tillbaka till sängen och la mig. Somnade nästan om, men vart kissnödig igen… Efter bara tjugo minuter… Hann inte upp ur sängen, utan jag kissade på mig lite… Upp på toa igen, sammandragningarna gjorde lite ont och kom de inte lite oftare nu? Hämtade min armbandsklocka i köket och när jag står där så knäpper det till och sen splasch... Hoppsan! Nu gick verkligen vattnet. Så ringde förlossningen och sa att jag nu var i vecka 35+5 och att vattnet nu gått, och att jag har sammandragningar men inte regelbundna. Men Bm vill att vi kom in på kontroll eftersom det faktiskt är såpass långt kvar till beräknad förlossning. Så jag fick väcka Peter och vi åkte in. Halt och moddigt ute på vägarna, fick gång på gång be Peter köra försiktigt… Visst vi var på väg till förlossningen men läget var inte urakut så det var bättre att köra lugnt.

Väl framme vid förlossningen kom ännu mer fostervatten. En otäck känsla att gå från bilen till porten med varmt klibbigt vatten rinnande längs benen. Väl inne på förlossningen tog Bm Annelie (nr 1) emot och konstaterade snabbt att det var vattnet som gått. CTG kördes utan anmärkning och enbart ett par små sammandragningar lästes av.
Bebisens huvud låg nu inte fixerat i bäckeningången så jag fick order att ligga till sängs tills dr kollat mig på ronden.
Fick inte ens gå på toa, utan enbart kissa på bäcken. Man var rädd att navelsträngen skulle klämmas och orsaka syrebrist när huvudet gled ner i bäckeningången därav blev jag förbjuden att gå upp.

På FM kom nästa Bm Anneli (nr 2) dr Christina Björkenfeldt och gjorde kontroll, och gav besked att det var ok att vara uppe och röra på sig. Jag fick tom åka hem eller ut på stan om jag ville. Men efter rådgörande med henne och koll av vädret (snöigt och halt) så tyckte vi det var tryggast att vara kvar på sjukhuset.

Hade inga värkar kommit igång inom 1 dygn sätts jag igång.

Gick en promenad i huset, handlade lite i pressbyrån, lånade ett par filmer i biblioteket.

Kvällens Bm Margaretha gjorde CTG, åter utan anmärkning. Gick igenom lite vad som skulle ske när bebisen fötts och att det kan tänkas bli neonatalavdelningen för bebisen. Dessutom gick vi igenom lite om amning då jag missat detta tillfälle på föräldragruppen. Började få mer sammandragningar igen och dessa gjorde ONT och hade annan karaktär än tidigare.

Bm Åsa jobbade natten mellan 2 och 3 december. Runt 23 tiden på kvällen hade jag regelbundna värkar och ont. Var väl 3-4 minuter emellan dom, men jag tyckte de kom HELA tiden!
Fick panik ett tag och var förbannad på CTG apparaten då den inte registrerade värkarna ordentligt, hade rejäla sammandragningar och den visade inget… Men bm kände med händerna att jag hade rejäla sammandragningar. Fick lite Alvedon och en vetekudde. Den där vetekuddem var inget att ha, skickade den i skallen på Peter mitt i en värk (de sa åt honom att ta med hjälm om vi skaffar fler barn).
Bm tyckte jag skulle prova duschen. Och ja länge satt jag där med min vän duschslangen mot magen. Och jag som normalt inte gärna duschar i för hett vatten hade högsta värmen på! Fick även akupunktur för att kunna slappna av lite. Tvättade håret där i duschen och somnade till och ifrån. Efter ett tag blev det sängen igen, var så slut, men kom inte till ro. Värkarna kom med 1-2 minuter emellan och gjorde riktigt ont. Bm bad mig ligga på andra sidan för att inte kola på klockan hela tiden. Jag låg på vänster sida och kollade klockan. Höger sida gick inte då bebis bråkade och sparkade på mina revben… Den gillade inte att jag låg på höger sida någon gång under graviditeten.

Blev en sväng i duschen igen men jag hade så ont så i en halvtimme stod jag ut, dessutom började jag blöda lite. Strax före 8 kom dagspersonalen in. Bm Lena, usk Vivianne och Bm-student Jane. Man kontrollerade igen och satte kanyl och värkstimulerande dropp då man ändå inte tyckte att värkarna hade effekt. Eller hade de inte haft det tro (någon inre kontroll hade ju inte gjorts).
Vid 9tiden skulle vi gå till matsalen i andra sidan av korridoren. Tog lång tid att gå dit med droppställning och värkar. Och väl där lyckades jag släppa ännu mer vatten… På väg till rummet fick jag stanna upp och hålla i väggen. Bm student Jane frågade om jag ville ha sterila kvaddlar eller något annat för värkarna. ”Lustgas” kved jag (hade bestämt mig för att föda utan någon smärtlindring förutom lustgas). Fick hjälp till rummet och där ville man nu övervaka bebisen lite mer och satte en skalpelektrod på bebisens huvud. Samtidigt gjordes allra första inre kontrollen och man upptäcker att jag öppnat mig helt nu! Så snabbt måste jag in på förlossningsrummet.
9,31 börjar jag krysta. Hade lustgasen till hjälp och alla i rummet, dvs Peter, bm, bm student och usk. Kl 11,07, 1h och 36min efter första krystvärk sa det plopp och en liten gosse såg dagens ljus en allra första gång. Navelsträngen var för kort så jag fick inte upp honom på bröstet direkt. Men efter att navelsträngen klippts… (Bm gjorde det för Peter sa att han stod på fel sida… Tror inte han vågade???). Fick jag för allra första gången ha min son på bröstet.

Man vägde och mätte honom och vi frågade Bm studenten om vi hört rätt (hon var danska) när hon sa 3095g! Alla hade tippat på max 2,5kg! Men vi hörde rätt, 3095g och 50 cm lång. Huvudomfång 32cm (rätt normalt för en bebis för i vecka 36+0).

Jag duschade. Walther fick lite tillmatning av bm. Vi fick vår efterlängtade bricka med blå servetter och fika. Smakade så bra!

På em fick vi komma upp på BB. Det enda som inte riktigt var bra var att han hade svårt att ammas, att ta bröstet var svårt. Men med koppmatning, amningsförsök och ersättning så blev han nöjd.

Amningen var det enda som inte funkade och jag var såå stressad av att det inte funkade. Men vi släpptes hem efter 4 dygn.
Men hade tidig kontroll på BVC dagen efter.

Allt gick väl. Vi nådde båda bra! Jag förlorade endast 250ml blod under förlossningen, men fick sys lite.

Men allt gick så bra. Jag var så rädd när jag förstod att mitt barn skulle födas för tidigt. Jag såg eliten bebis med slangar och sondmatning och pipande maskiner och några veckor på sjukhus. Men allt det slapp vi och om två veckor är det 11 år sen vi fick vår älskade prins Walther.

Torsdag kväll, planering och tankar!

Alltså först träna bowling 1 timma med bästa BK Tranan, sen hem, ordna kvällsfika, se på tv, med gott samvete. Dr Quinn, sen är det Familjen Annorlunda där bästaste@drommenom11barn medverkar. Jätteskoj att se dem i tv-rutan.
Sen kl 21 är det Hela Sverige bakar Junior och det får vi ju inte missa. Jätteskoj att se deras bakverk och att de faktiskt är lika duktiga som dom vuxna! De är verkligen fantastiska.

Njuter verkligen av att det är torsdag. Snart helg. Myskväll imorgon. Blir hemlagad pizza till middag då:) Vi kör ofta på ”skräpmat” någon gång på helgerna, men kör man hemlagat kan man göra den där sk skräpmaten mycket nyttigare och godare. Eller finns det någon som har någon annan åsikt om det?? Blir väl lite popcorn och dricka också som fredagsmys.

Men innan vi tar helg ska Walther till skolan imorgon på dagen, Peter jobba och jag ska iväg på min LSSverksamhet på fm. På eftermiddagen kommer först C och sen ska jag och Walther åka till Falköping och handla inför hans födelsedagskalas. Är 2 veckor kvar dit men tiden går fort och nästa vecka är det fullt upp, sen är Walther hos morfar nästa helg och sen vet vi inte NÄR vi ska ner till Göteborg med Walther, kan liksom bli närsom. Och då är det bra om så mycket som möjligt är klart inför kalaset.

I helgen jobbar Peter hela lördagen så då ska Walther och jag baka. Walther har såklart önskat Strasskakor så det har jag lovat att vi ska göra. Måste bara köpa en ny sprits… min sprack igår när jag gjorde fiskgratäng och skulle spritsa potatismos. Hade en sån där bra i tyg. Har ett par andra varianter med plastpåsar till, men de är inte lika bra att använda, besvärliga och så saknar jag vissa av tyllarna. Så ja, investering av ny sprits får det bli. Ska väl köpa lite ballonger och servetter inför kalaset och så inbjudningskort (ja i år jar jag varken tid eller ork att göra egna), ska försöka ha lite barnkalas för Walther ihop med kompisarna i klassen också, får se NÄR detta ska kunna ske! Får nog bli helgen efter han har fyllt år. Nästa helg hade fungerat tidsmässigt, men som sagt är Walther hos morfar då! Gaaaah… är lite lagom i sista minuten med det en del saker. Det är mycket nu. Men jag mår rätt bra och gillar att göra massa saker just nu.

Walther vill ha Lego City-tårta och jag tror att kalasen får gå i dessa teman lite faktiskt. Både släktkalaset och barnkalaset. Hittade en sida på nätet som hade hyfsade priser på kalasgrejer ned legotema, men orkar inte beställa och vänta, så vi åker till Dollarstore imorgon och shoppar så får han bestämma lite ocskså. Ska ändå in till Falköping och leverera varor till en kund så då passar vi på att uträtta andra ärenden samtidigt. Två flugor i en smäll liksom. Blir kanske en fika någonstans också.

Nu ska jag se klart på de unga juniorerna som bakar innan jag snart ska lägga mig!

Världens bästa jobb, örfilar&sur hund.

Blev en lugn förmiddag igår, hade lite planer, men kroppen ville annat. Så satsade på att dra till jobbet efter lunch. Peter körde upp mig innan han hämtade Walther och körde han till trumlektionen. Fick gjort lite på jobbet, planerat inför julöppethus den 28/11 kl 18-21 samt söndag 4/12 Kl 14-17. Men oxå inför MammaKaos Julmys 10/12 Kl 14-17. Hoppas på att många av er läsare har möjlighet att komma. På något av eventen. Det sistnämnda är ägnat åt er som bloggar eller läser min blogg. Ett litet bloggmingel typ. Ser verkligen framemot detta med att få jobba lite. Jag trivs så bra med mitt jobb och att jag kan lägga upp mina, arbetsdagar och tider helt själv. Vill jag ha fritt en hel lördag kan jag ha det eller om jag vill ha ledigt mitt i veckan kan jag ha, det och jobba på kvällen eller helgen. Bara jag själv som måste få jobbet gjort. Men jag är både stolt och glad att jag valt mitt jobb inom Mary Kay.
Det har stärkt mig som person oerhört mycket, bättre självförtroende och självkänsla. Sen finns det dom som säger att det bara är en hobby, inget riktigt jobb. Men det är lite vad man gör det till. Jag vill satsa på detta, jag ska göra detta! Because I Can!

När jag kom hem efter att Peter hämtat mig hade jag en stôllig hund som mötte mig i hallen. Hon luktade igenom mig precis, och det såklart, luktade ju vovvepojke. Hade ju träffat Katarinas hund Roy på jobbet och gosat med han.

Iaf så fixade jag en fiskgratäng till middag. Putade med bloggen medan gratängen gräddades. När vi ätit fortsatte jag att ordna med bloggen. Tog sin tid innan jag var nöjd.

Runt 19tiden hoppade Gel upp i mitt knä och brôta. Frågade va hon ville. Då sprang hon in i sovrummet och kom tillbaka och puttade på mig och gav mig en örfil med tassen… Så gör hon när hon vill ha uppmärksamhet. Knasfia. Frågade om hon ville sova och då sprang hon in i sovrummet igen. Jag ville inte sova kl 19,  de var ju både Dr Quinn, Bonde söker fru och Syrror på tvn och inget vill jag missa. Gel la, sig hos oss i soffan och somnade.

När vi väl skulle lägga oss så var det rastning av hund innan som gällde. Och än en gång var hon sur på mig, för både regnade och blåste. Och det vädret passar inte fröken. Så hon kom in, skakade av sig, fnös och blängde ilsket innan hon gick in till Peter och kröp under hans täcke.
Alltså va hon livar upp det här hemma. Vår lilla Tokfia.
Nu ska jag sova. Skönt att jag och Tokfia har lite sovmorgon. Walther är på Hattis och kommer hem efter skolan idag.
Så behöver inte gå upp strax efter 7.

God natt o sov gott!

Världens bästa jobb, örfilar & sur hund.

Blev en lugn förmiddag igår, hade lite planer, men kroppen ville annat. Så satsade på att dra till jobbet efter lunch. Peter körde upp mig innan han hämtade Walther och körde han till trumlektionen. Fick gjort lite på jobbet, planerat inför julöppethus den 28/11 kl 18-21 samt söndag 4/12 Kl 14-17. Men oxå inför MammaKaos Julmys 10/12 Kl 14-17. Hoppas på att många av er läsare har möjlighet att komma. På något av eventen. Det sistnämnda är ägnat åt er som bloggar eller läser min blogg. Ett litet bloggmingel typ. Ser verkligen framemot detta med att få jobba lite. Jag trivs så bra med mitt jobb och att jag kan lägga upp mina, arbetsdagar och tider helt själv. Vill jag ha fritt en hel lördag kan jag ha det eller om jag vill ha ledigt mitt i veckan kan jag ha, det och jobba på kvällen eller helgen. Bara jag själv som måste få jobbet gjort. Men jag är både stolt och glad att jag valt mitt jobb inom Mary Kay.
Det har stärkt mig som person oerhört mycket, bättre självförtroende och självkänsla. Sen finns det dom som säger att det bara är en hobby, inget riktigt jobb. Men det är lite vad man gör det till. Jag vill satsa på detta, jag ska göra detta! Because I Can!

När jag kom hem efter att Peter hämtat mig hade jag en stôllig hund som mötte mig i hallen. Hon luktade igenom mig precis, och det såklart, luktade ju vovvepojke. Hade ju träffat Katarinas hund Roy på jobbet och gosat med han.

Iaf så fixade jag en fiskgratäng till middag. Putade med bloggen medan gratängen gräddades. När vi ätit fortsatte jag att ordna med bloggen. Tog sin tid innan jag var nöjd.

Runt 19tiden hoppade Gel upp i mitt knä och brôta. Frågade va hon ville. Då sprang hon in i sovrummet och kom tillbaka och puttade på mig och gav mig en örfil med tassen… Så gör hon när hon vill ha uppmärksamhet. Knasfia. Frågade om hon ville sova och då sprang hon in i sovrummet igen. Jag ville inte sova kl 19,  de var ju både Dr Quinn, Bonde söker fru och Syrror på tvn och inget vill jag missa. Gel la, sig hos oss i soffan och somnade.

När vi väl skulle lägga oss så var det rastning av hund innan som gällde. Och än en gång var hon sur på mig, för både regnade och blåste. Och det vädret passar inte fröken. Så hon kom in, skakade av sig, fnös och blängde ilsket innan hon gick in till Peter och kröp under hans täcke.
Alltså va hon livar upp det här hemma. Vår lilla Tokfia.
Nu ska jag sova. Skönt att jag och Tokfia har lite sovmorgon. Walther är på Hattis och kommer hem efter skolan idag.
Så behöver inte gå upp strax efter 7.

God natt o sov gott!

30 Dagars Blogglista – Dag 17

Dag 17 – Fem bloggar jag läser dagligen

Jag läser inte riktigt bloggar varje dag, det gjorde jag oftare förut, nu hinner jag knappt det. Men här är 5 faroriter. Utan inbördes ordning

Alla 5 skriver på ett hjärtligt och härligt sätt. Var och en på sitt sätt. Några lite mer naturligt och vardagligt, några med en stor portion humör och bjuder mycket på sig själv. Men alla tilltalar mig som läsare.

Kika in hos dom ni med om ni inte redan gjort det! Väl värda besök och kanske en kommentar eller två!


30 Dagars blogglista: Dag 16

Dag 16 – Mina favoritplatser

Åh jag måste berätta om Polen. Mitt kära älskade Polen.

Det närmar sig 1a advent. En tid då jag under åren 1996- 1998 samt 2002 alltid besökte Polen med prästen Bengt-Åke Öhgren. Vi firade ofta första advent med liten andakt ihop med nunnorna i deras kapell i Otwock. Vi sjöng ett par svenska psalmer och nunnorna sjöng sina psalmer. Och så sjöng alla som kunde Czarna Madonno. Det var speciellt. Nunnorna har för alltid satt spår i mig. Speciellt en nunna som gav många skratt och ställde upp. Syster Filomena

Nunnorna lever ett både stillsamt men tufft liv. Alltså de har tiden för böner och börjar tidigt på morgonen med bön.
När vi besökte barnhemmet (är numera rehabiliteringscenter för barn med särskilda behov främst läpp/käk/gomspalt) i Otwock så anlände vi ofta sent på kvällen. När vi ringde på klockan till huvudbyggnaden så öppnade Filomena med öppna armar och välkomnade oss, dessutom hade hon gjort iordning mat, kaffe, te, kakor, bröd mm. Hon visade oss vart vi skulle sova och pratade med oss innan hon gick och la sig själv… Klockan kunde va över 12 innan hon la sig.. Tänk er då att hon skulle upp runt 5 för bön.  Och detta med att ta emot med mat och grejer gjorde hon princip varje kväll… Nån gång fick vaktmästaren öppna och släppa oss och ordna kvällsmat. Men oftast var det Filomena som skötte det. Och det hände ofta att klockan blev 10 o 11 på kvällen innan vi var tillbaka efter en härlig dag i Warszawa.

Warszawa är huvudstaden i Polen. Uppdelat i två sidor av floden Wisła, Prag och Warszawa. I Warszawa finns allt möjligt, barer, restauranger, affärer m.m. Mina favoriter är gamla stan, kulturpalatset, Popiłosko kyrka (stoooooort favorit), Pawłiak-fängelse, monument efter 2a världskriget. Ja jag älskar staden. Den var näst intill totalt sönderbombad efter 2a världskriget men har efter renovering och uppbyggnad blivit en härlig kulturstad.

Rekommenderar er även Gdsnsk och Gdynia och Sopot. Man märker inte när man byter stad.. De ligger precis intill varann. Gdynia är dit färjorna anländer från Karlskrona. Även dessa, städer har masa kultur och historia som är spännande. Jag är ingen historiefan men med fin guidning (i mitt fall av Bengt-Åke och Katrin) så har jag tagit till mig så mycket historia. Den blev levande.

Malburk, en gammal fängelseborg (tror jag)  är också väl. Värd ett besök. Liksom de gamla koncentrationslägren tex Treblinka och Auschwitz. Har själv besökt Stuthof i nordöstra Polen. Även denna hemska historia fick mig att se nya sidor av historien. Det blev liksom så mer levande att se hur de levde. De hade en monter full av skor… Hemskt att veta att människor som dödats gått i dessa skor. Värst var att urskilja barnskorna. Va nästan så man hörde allas panik och skrik. Och gaskammaren var fruktansvärd. Första gången fick jag panik och fick gå ut och storgrät!
Maten i Polen är god. Speciellt rödbetsoppa, sapikianka (en sorts pizza på baguette) och riktig polsk surkål! Så gott!

Jag har ju ”bara” besökt Polen vintertid i snö och kyla. Men skulle vilja åka på våren och ja, någon gång ska det bli verklighet! Och då ska familjen med.