Årets första julmat.

Julmat är väl gott. Men jag mår inte väl av den. Magen gillar det inte.

Årets första julmat åts på Villan i Tidaholm. Kommunen bjöd alla frivilliga arbetare inom omvårdnad på julbord. Var gott. Tog lite av varje av det jag gillar. Men det ogillade magen… Men jag gillade det.

En liten sillbit, lax, hovmästarsås, potatis, omelett, Janssons, sillsallad, potatissallad och lite lite rödkål. Så gott. Lite lättöl till detta och en macka på vörtbröd. Mmmm. Till efterrätt fick vi chokladmousse, grädde och frukt. Och efter underhållningen var det kaffe och kaka. Mums.

Hade behövt ett par timmars vila efteråt. Men jag hade att göra. Tårtan skulle fixas och dekoreras. Strasskakor bakas. Kvällsmat lagas och däremellan roa Walther och ta hand om Gel. Peter jobbade över några timmar. Så jag hade och göra.

Tårtan får ni bild på imorgon! Den ska ha ett par icke ätbara dekorationer till på sig. Walther har hjälpt mig att designa tårtan och berätta hur han ville ha den. Återigen tema Lego. Men nu ville han ha legoflygplan på istället. Och jag gjorde tårtan i marsipan istället för sugarpaste. Så mycket lättare att använda insåg jag. Mycket mer lättarbetat och den finns smaksatt!

Skulle ätit tacos ikväll enligt vår matlista. Men Walther har ju valt att ha tacos imorgon på kalaset. Så det kändes inte lockande med tacos ikväll. Så vi körde på kebab/kycklingkebab, ris och grönsaker. Helt ok fredagsmat, lite pizzeriamat på hemlagat vis.

Nu är det dags att sova. Imorgon ska Peter och jag upp kl 6 och sjunga för vår älskade 11åring. Kl 6 är tidigt en lördagsmorgon. Men Peter jobbar mellan 7-15. Och Walther vill absolut att vi båda sjunger för honom imorgon bitti. Så jag får pallra mig upp till kl 6. Men sen kan vi sova till kl 8;) Klockan 9 ska vi stå på julmarken med scouterna. Sen ska vi fortsätta fixa inför kalaset kl 15.

Mamma Kaos julkalender LUCKA 2: Mitt allra bästa julrecept

Mitt bästa julrecept!

Alltså jag har inget sånt där favoritrecept. Men min farmor och en väninna till henne har under 45 års tid bakat flotyrringar/munkar. De har under varannat år varit hos min farmor och vartannat år hos E. Förra året var nog första året de inte bakade. De orkar inte riktigt längre. Men jag älskar dessa. Så nu tänker jag baka dem i år. Och här är receptet!

Ingredienser:

  • 2 stycken ägg
  • 1.5 deciliter socker
  • 0.5 deciliter vispgrädde
  • 1.5 deciliter mjölk
  • 2 matskedar smör eller margarin
  • 2 teskedar bakpulver
  • 2 kryddmått salt
  • citron finrivet skal av 1
  • vetemjöl ca 8 dl
  • frityrolja
  • socker
Gör såhär:
  • Vispa ihop ägg och socker. Vispa i grädde, mjölk och flytande margarin.
  • Tillsätt bakpulver, salt, citronskal och mjöl och arbeta ihop till en kletig deg. Låt vila övertäckt i 1 timme.
  • Ta upp degen på mjölat bakbord och kavla ut degen med hjälp av mjöl. Degen är kladdig så var nätt på handen. Ta ut rundlar med ett kakmått med hål.
  • Värm oljan till 180° och fritera några ringar i taget tills de fått vacker färg. Vänd dem direkt i socker.

Kommer nog att vända några i kanel och socker. Och kanske dekorera några som Donuts.

För mig är dessa ett måste till julen. De har liksom alltid funnits där till julfikat. Så ja jag får la ta över denna tradition.

Nej se det snöar..

Skrev ju tidigare idag att jag hellre ville ha snö istället för regn. Haha… Och ikväll när vi kikade ut såg vi detta:

Walther njöt av att se detta och sa ”åh det blir en riktig födelsedag nu mamma” hoppas bara snön ligger kvar tills på lördag ? kommer han besviken 11åring annars.

Suttit och sett Familjen Annorlunda ikväll där bla @drommenom11barn medverkar. Blir alltid lika full i skratt… Händer alltid nåt kul hos dom. ?

Satt med stickorna i handen… Vad det ska bli är en hemlighet. Så det visas en dag under december när projektet är klart!
Men liten sneakpeak får ni.

Mamma Kaos julkalender: LUCKA 1

Vädret hos mig idag den 1 december.

Alltså skulle vilja se lite snö på backen. Inte stora drivor och så men alltså ett lätt snötäcke. Det lyser iaf upp i mörkret som råder. Det mörkt, kallt och Regnigt. För 11 år sen var det snö och snorhalt denna dag… Kommer ihåg detta för att jag var iväg sista kontrollen hos barnmorskan och sen åkte vi in till förlossningen på natten. Då snöade det!

Men idag är det äckligt väder. Inte ens Gel går ut frivilligt. Hon kissar snabbt och sen in. Blä!

Fast ska va tacksam att det inte är halt ute.

Hur är vädret hos dig idag?

Detär vårt beslut och ingen annans

Blir så less på vissa människor (nämner inga namn).

Jag sitter i möte med LSS om både mig och Walther. Beslutar om att Walther ska ha viss utökning på Hattis. Istället för onsdag till torsdag som det är nu så blir det onsdag till fredag. Nästa år, från vecka 7 ska han vara där var 6e helg från onsdag till söndag. Han kommer vara vissa helger hos morfar också. Men jag vill att morfar ska vara morfar och inget annat. Inget illa menat!

Att ha honom på Hattis är en trygghet för alla. Jag vet att han kan vara där när han ska vara där. Händer det något med personalen så finns vikarier. Vi vet att allt funkar! Vi behöver inte stuva om planer eller krångla för att få till det om något oförutsett inträffar.

Att vi lämnar bort Walther då och då handlar inte om att vi inte älskar honom… Tvärtom! Men jag har perioder av dåligt mående där jag inget orkar. Allt känns hopplöst och meningslöst. Jag brakar ihop. Tex får jag IBS-skov. Det har inte bara med Walther att göra. Det är massa annat omkring också. Men den som kommer i kläm i allt detta är Walther! Tyvärr! Och för att motverka allt så får vi avlastning och han får avlastning från oss. Och det blir mycket lättare i vardagen. De dagar Walther är borta kan vi lägga all energi på hemmet, ta hand om varann och jobba. När Walther är hemma läggs all fokus på honom. Och för den som inte förstår så är det tufft att ha barn med funktionshinder, även om Walther är högfungerande i mångt och mycket. Men vi måste ligga, steget före, förbereda, visa och hitta lösningar för att få ihop vissa saker med honom. Saker som är enkla för en person utan funktionshinder.

Dessutom har vi detta året prövats som föräldrar. Walthers öra har ställt till det mycket och alla resor till och från sjukhuset har tagit hårt. Jag har tagit mycket ensam då Peter jobbat, han måste för ekonomins skull.

Jag visar inte alltid utåt hur jag mår, jag förtränger, det kommer ikapp senare antingen av panikattacker eller IBS-skov. Jag har en utmattningsdepression, adhd, atypisk autism, panikångest. Dessa tillsammans gör att jag inte alltid orkar! Men jag visar det sällan utåt. Den enda som verkligen VET och som jag berättar allt för är C på boendestödet! Så tacksam att hon finns och för att jag har den insatsen.

Jag försöker få ihop vår familj. Hade vi inte haft allt stöd och all insats hade vi inte orkat. Jag hade inte orkat. Jag hade varit världens sämsta mamma! Och mår jag skit så märker Walther av detta. Och då blir allt fel.

Walther är det käraste jag har. Utan honom vore livet skit hela tiden. Han får mig att leva. Det är inte han som tar min energi och får mig må dåligt! Tro inte det. Det är hans autism, hans öra, hans lindriga utvecklingsstörning som gör att saker blir jobbigt! Inte han!

När det gäller örat kan vi ta en så enkel sak som att känna och visa smärta. Vi har tränat Walther att säga till om han har ont. Att ständigt oroa sig för att han har ont eller inte är fruktansvärt energikrävande. Och att han inte visar eller säger om han har ont betyder INTE att han INTE har ont! Vilket många tycks tro. Att folk säger att ”det kan inte va så farligt med örat, han säger ju inget själv!Ursäkta mig om jag är lite hönsig ibland, jag vet att jag är det. Men jag är livrädd för att han ska ha ont. Han fick gå igenom på tok för mycket i somras. Hade han känt och visat smärta ordentligt hade han inte behövt genomlida så mycket. Skallbenet hade inte behövt bli delvis uppätet av infektionen. Men detta är inte Walthers fel. Det är hans autism som ställer till det.

Men snälla folk sluta spekulera i varför vi gör si eller så. Hur vi gör för att klara vår vardag är vår ensak! Ingen annans! Den hjälp och stöttning vi fått kommer från habiliteringen, LSS med flera. Det är stöd vi har rätt till att få i och med våra funktionshinder. Inget annat.

Det är vårt beslut och ingen annans

Blir så less på vissa människor (nämner inga namn).

Jag sitter i möte med LSS om både mig och Walther. Beslutar om att Walther ska ha viss utökning på Hattis. Istället för onsdag till torsdag som det är nu så blir det onsdag till fredag. Nästa år, från vecka 7 ska han vara där var 6e helg från onsdag till söndag. Han kommer vara vissa helger hos morfar också. Men jag vill att morfar ska vara morfar och inget annat. Inget illa menat!

Att ha honom på Hattis är en trygghet för alla. Jag vet att han kan vara där när han ska vara där. Händer det något med personalen så finns vikarier. Vi vet att allt funkar! Vi behöver inte stuva om planer eller krångla för att få till det om något oförutsett inträffar.

Att vi lämnar bort Walther då och då handlar inte om att vi inte älskar honom… Tvärtom! Men jag har perioder av dåligt mående där jag inget orkar. Allt känns hopplöst och meningslöst. Jag brakar ihop. Tex får jag IBS-skov. Det har inte bara med Walther att göra. Det är massa annat omkring också. Men den som kommer i kläm i allt detta är Walther! Tyvärr! Och för att motverka allt så får vi avlastning och han får avlastning från oss. Och det blir mycket lättare i vardagen. De dagar Walther är borta kan vi lägga all energi på hemmet, ta hand om varann och jobba. När Walther är hemma läggs all fokus på honom. Och för den som inte förstår så är det tufft att ha barn med funktionshinder, även om Walther är högfungerande i mångt och mycket. Men vi måste ligga, steget före, förbereda, visa och hitta lösningar för att få ihop vissa saker med honom. Saker som är enkla för en person utan funktionshinder.

Dessutom har vi detta året prövats som föräldrar. Walthers öra har ställt till det mycket och alla resor till och från sjukhuset har tagit hårt. Jag har tagit mycket ensam då Peter jobbat, han måste för ekonomins skull.

Jag visar inte alltid utåt hur jag mår, jag förtränger, det kommer ikapp senare antingen av panikattacker eller IBS-skov. Jag har en utmattningsdepression, adhd, atypisk autism, panikångest. Dessa tillsammans gör att jag inte alltid orkar! Men jag visar det sällan utåt. Den enda som verkligen VET och som jag berättar allt för är C på boendestödet! Så tacksam att hon finns och för att jag har den insatsen.

Jag försöker få ihop vår familj. Hade vi inte haft allt stöd och all insats hade vi inte orkat. Jag hade inte orkat. Jag hade varit världens sämsta mamma! Och mår jag skit så märker Walther av detta. Och då blir allt fel.

Walther är det käraste jag har. Utan honom vore livet skit hela tiden. Han får mig att leva. Det är inte han som tar min energi och får mig må dåligt! Tro inte det. Det är hans autism, hans öra, hans lindriga utvecklingsstörning som gör att saker blir jobbigt! Inte han!

När det gäller örat kan vi ta en så enkel sak som att känna och visa smärta. Vi har tränat Walther att säga till om han har ont. Att ständigt oroa sig för att han har ont eller inte är fruktansvärt energikrävande. Och att han inte visar eller säger om han har ont betyder INTE att han INTE har ont! Vilket många tycks tro. Att folk säger att ”det kan inte va så farligt med örat, han säger ju inget själv!Ursäkta mig om jag är lite hönsig ibland, jag vet att jag är det. Men jag är livrädd för att han ska ha ont. Han fick gå igenom på tok för mycket i somras. Hade han känt och visat smärta ordentligt hade han inte behövt genomlida så mycket. Skallbenet hade inte behövt bli delvis uppätet av infektionen. Men detta är inte Walthers fel. Det är hans autism som ställer till det.

Men snälla folk sluta spekulera i varför vi gör si eller så. Hur vi gör för att klara vår vardag är vår ensak! Ingen annans! Den hjälp och stöttning vi fått kommer från habiliteringen, LSS med flera. Det är stöd vi har rätt till att få i och med våra funktionshinder. Inget annat.

Imorgon….

Är det 1a December! Och jag kommer öppna allra första luckan i min adventskalender. Har spånat, och jobbat, skissat och grejat med att förbereda denna i en hel månad! Och det har varit lite svårt att hittat roliga saker att skriva om. Men jag har nog hittat rätt! Det allra mesta är julrelaterat!

Det kommer bli riktigt skoj! Inget ni vill missa!! För att lättast ha koll på detta så kommer jag ha en sida för min julkalender! (klicka på bilden ovan)

Hjärtligt välkomna att räkna ner till Doppareda´n med mig MammaKaos

30 Dagars blogglista dag 30

Dag 30 – Mina husdjur

Vi har en hund. En liten blandrashund med raserna chihuahua, tibetansk spaniel och lhasaapso. Men man ser mest chihuahua och de flesta tror hon är renrasig chihuahua. Men så är inte fallet. Hon är världens klokaste goaste lilla tös. Peter. Morgonen säger man ”Nu är det god morgon Walther!och då springer hon in till honom och river i hans täcke. Vaknar han inte så hämtar hon leksaker och slänger i ansiktet…  Som tur är bara mjukisar!

I somras hade hon full koll på honom när han var dålig. Hon väckte oss på nätterna när han hade feber och visade att han inte mådde ok. Och de dagar han var dålig var hon orolig och låg helst intill honom när vi var hemma.

Och hon är hyfsat lydig. Ibland fuskar hon. Men för det mesta så lyder hon.

Sen har ju Walther två gulmagade vattensköldpaddor. De har han döpt till Valle och Bella. Valle är mer social och simmar fram till rutan när man går förbi. Och honom kan man ta upp och klappa. Bella drar gärna in huvudet i skalet om man klappar henne. Men mer och mer accepterar hon oss.

30 Dagars blogglista dag 29

Dag 29 – Någon jag vill byta liv med en dag och varför 

Alltså jag vet inte vem jag skulle vilja byta liv med. Kommer inte på någon direkt.

Jag är nöjd som jag är tycker jag. Men måste jag säga någon person så kronprinsessan Victoria. Snygg klädsel, snygg hela hon. Och få promenera och busa med prinsessan Estelle och prins Oscar i Hagaparken, eller en dag på Sollidens slott på Öland. Verkar ju mysigt.

Men om det nu bara gäller en dag så skulle det väl vara på Victoria-dagen 14/7. Så man får ta på sig Västergötlands folkdräkt. Eller så finklänning, tiara med strass och diamanter. Och hon kan gå i högklackade skor! Det vill jag också kunna!

Men faktiskt vill jag vara den jag är. Ingen annan! Jag är jag och jag duger!

30 Dagars blogglista dag 28

Dag 28 – Hur jag firar julafton

Så länge jag kan minnas har vi alltid ätit jullunch ihop med min farmor med traditionell julmat såsom skinka, Janssons frestelse, omelett (helst med räkstuvning), lax, sill, ägg, sillsallad, rotsakslåda, revbensspjäll, bruna bönor, rödkål, prinskorv, sylta, köttbullar, smör, bröd och ost! Jag äter ju inte skinka, sylta vanlig korv o köttbullar. Men finns bra, alternativ för det. Sillen tar jag ofta bara en liten bit av då min mage tyvärr reagerar snabbt på just sill. Mycket jag får vara försiktig med i matväg. Vill ju inte hamna på akuten på julafton.

Eftersom mina föräldrar är skilda så har jag alltid fått flänga mellan ställen, och det har blivit mer flängande under judarna sen man skaffade familj. Men vi brukar lösa det hyfsat genom att fira flera dagar.

Efter maten brukar vi se Kalle Ankas jul och sen brukar tomten dyka upp. Och farmor har tagit över sin mammas tradition med skraplotter efter maten. Då min farmors mamma hade traditionen var det trisslotter, och sen när farmor tog över blev det tianlotter, numera heter de Minitriss tror jag.

På kvällen äter vi tomtegröt och sen brukar farmor och jag åka till kyrkan på midnattsmässa.
Det är nåt visst med julevangeliet, julens psalmer och sånger, ljus, marschaller längs kyrkogården.

I år ska jag ha julen här hemma för allra första gången. Farmor, pappa och Tina kommer hit. Det blir lite knytis, tacksam för det, tror inte jag skulle palla att laga allt käk själv?
Vad jag ska ordna vet jag inte, men tror det blir smör, bröd, lax och det vegetariska. Och julmust/julöl.

På kvällen ska vi traditionsenligt åka på midnattsmässa. Inte bestämt vart ännu. Brukar åka dit Bengt-Åke Öhgren har sin midnattsmässa. Men han har inget i år, så vi får välja nåt. Lutar åt Baltaks kyrka, det är bra tid kl 22. Är kl 23,30 i Tidaholms kyrka. Men det känns lite sent. Helst hade jag velat åka på julotta till Daretorp kl 7 på juldagen. Men jag är så morgontrött så gå upp kl 6 senast är för tidigt för mig. Så midnattsmässa passar mig bättre.

Hur firar du din julafton?