Måndagstankar blev visst tisdagstankar… v 46

klicka på bild för recept

Hallihallå allihopa!
Hoppas allt är bra med er därute i bloggosfären.

Här är det rätt ok! Ingen vits och klaga;)

Sitter här i köket och äter Thaigryta med böngroddar, så gott! Och faktiskt inte så starkt som thai kan vara.

Förra veckan var en helt ok vecka. Glatt överraskad när jag fått brev om röntgen… nu på fredag den 15 november 10,15 ska jag vara på Aleris, Göteborg för MR-röntgen, jag bara längtar nu efter att ska bli gjort. I över 6 mån har jag gått med ständig rygg- och/eller höftvärk. Och det har blivit värre trots träning, läkemedel och min envishet att hålla igång. Men det kommer bli bra!

Hade bra dagar på jobbet, ganska mycket att göra och det var så kul! Jag trivs på jobbet!

Rutinbesök på öppenpsykiatrin som gick toppenbra… fick bli patient nr 1 att testa den nya blodtrycksmätaren!

I helgen var det Ett foto i timmen, såå kul utmaning, även om min dag inte blev som jag ville…

Walther förgyllde min helg på alla sätt och vis! Älskade unge! Utan dig vore livet ingenting.

Podden har blivit lyssnad på och jag har fått fina kommentarer och några följare. Tack till er alla!

Även min youtubekanal är igång, imorgon kommer sista delen i CHALLENGE: LOVE YOURSELF!


Nu ska jag försöka sova… hoppas på lite sömn iaf… har iaf fått alvedon att ta vb behov på natten om jag vaknar och har ont. Har ju bara kl 8, 14 & 20 annars. Men det är svårare och svårare att klara hela natten utan smärtstillande. Så efter samtal med min kommunsköterska så var det ok att jag hade extra alvedon att ta till nattetid.

Ha det gött allihop så hörs vi imorgon! Veckans ämne att diskutera har jag inte riktigt funderat ut ännu… sista minuten… imorgon ska det ju va uppe här i bloggen… Har ni tips?

 

Kraaaam

Please follow and like us:
error0

En dag i princip utan sociala medier.

Sånna dagar behöver man ibland. I alla fall jag!

Jobbade som vanligt på fm. Sen hem och äta lunch. Kollade av mailen och fixade med lite saker kring ”25 September” och mellan 14,45-15,45 ställdes telefonen på ljudlöst och jag arbetade enbart med detta. Sparade ner och skulle fortsätta och då hängde sig programmet och allt var förlorat… det sparades alltså inte… så irriterande. Imorgon är jag ledig från jobbet så jag kommer sitta med det till och från imorgon. Insett att sitter jag bara med det blir jag för trött och det blir fel. Så 1h i taget och sen göra annat… och PLANERA NOGRANNT Vad man ska göra så går det rätt bra.

Det är först nu jag lägger lite tid vid datorn, telefonen har legat vid sidan av nästan hela dagen. Och den har varit hyffsat tyst även när jag inte hade ”Stör ej”-läge på! Skönt! Behövde verkligen lite break från omvärlden!

Men ja såhär såg det ut när jag satt och jobbade i eftermiddag.

Sisådär kommer jag väl sitta imorgon också;) Men jag avslöjar ingenting ännu! Den som väntar på något gott…

 

Tjingeling

Please follow and like us:
error0

Nattlig uppdatering

Hellu alla beautifuls därute.
Sitter i en gammal Opel Astra Combi påväg mot Stockholm med mamma o hennes kille. Ska först besöka en vän strax intill Mälarhöjden och även parkera bilen där. Under eftermiddagen ska vi sedan bege oss mot Stockholm C och vidare ut till Stadsgården för att boarda Viking Cinderella.
Och där ska jag träffa mitt ❤️. Ja inte Walther utan mitt andra ❤️??.
Vi åker nu på natten då det är både svalare och det är mindre trafik.
Så det är lugnt. Sovit en liten stund i bilen. Stannat till en gång o druckit kaffe som jag tog med. Har även ätit lite mat, circle k har vegankorv numera som är god. Och ok pris. 38kr för korv och mos. Ska väl försöka sova en stund till. Har ca 2,5h kvar att åka innan vi är hos Susanne. Just nu är jag så trött, äntligen känner jag mig avslappnad.
Igår när jag packade fick jag sån ångest. Det är första gången jag sover borta Sen jag flyttade. Och vid närmare eftertanke så har inte jag sovit borta sen jag låg på sjukhus i höstas. Jag har inte fått sova borta pga att jag inte var stabil nog att klara mediciner delvis själv. Nu när jag väl får lov att åka bort över natt igen så blir jag osäker på mig själv, orolig och nästan otrygg. Men jag ser det som en framgång. För 9 mån sen var jag svårt sjuk, jag ville inte leva, jag gjorde försök att få slippa, jag hade en plan att åtminstone skada mig själv på eyy eller annat sätt. Utan C och de andra på boendestöd och UDV och min dåvarande sjuksköterskan på psykiatrin hade jag inte tagit mig ur den krisen. Jag tänkte till och med att Walther får ett bättre liv utan en sjuk mamma som inte orkar. Idag blir jag arg på mig själv när jag tänker på vilka tankar jag hade då. Men jag var sjuk, jag ropade och fick hjälp.
Och jag har sakta men säkert tagit små steg framåt. Jag lär mig sakta men säkert att göra saker som under en period inte fungerade då jag fick ångest eller blev rädd.
Kl 17,30 ikväll avgår Cinderella. Och jag är både rädd och orolig att jag ska få panikångest ombord. Men jag vet att M läser av mig och vet vad han ska göra. Ibland räcker det att han bara kramar om mig så blir jag lugn. Han har lugnet i sig själv.
Som sagt försöka sova lite till!
Kraaaam

Please follow and like us:
error0

Det där livet!

Alltså jag har mått så bra ett tag, flytten har gått bättre än väntat, och att bo på 3e våningen går bra, förutom att jag har ont i rygg och höft, som ibland gör trapporna till en ren plåga, men jag bryr mig utan biter ihop.

Personalen är fantastisk och de vikarier som ska jobba i sommar har jag träffat flera gånger nu innan så när delar av ordinarie personal går på semester är det vikarier jag känner och som jag är hyffsat trygg med.

Ångesten kommer och går och de senaste dagarna har den knappt varit hanterbar utan jag har behövt ta Theralendroppar även dagtid.
Jag är rädd att må sämre. För när jag mår sämre så blir jag låst i mig själv och jag har svårt att sköta både hemmet och mig själv. Och jag får mer dåligt samvete och ångest över att det inte sköts och rädlsan att det ska gro igen finns där, vill inte ha den oredan och skiten jag haft tidigare för då mår jag ju ännu sämre.

Tack o lov har jag personalen som kommer och hjälper mig och stöttar mig, men jag vill ju helst klara mig själv och bara ha tilldelning av mina mediciner. Och såklart lite social samvaro.

Men det där sociala är också något som är störande, jag får panik av mycket folk, helt slut efteråt, räcker att jag går in i affären så skapar det ångest och otrygghet. Jag kämpar på och försöker göra det själv, jag får känslan av att misslyckas om jag ber personalen. Jag ska inte känna det så, men det gör jag.

Och jag har inte planerat mycket för semestern heller. Har Walther lite extra, ska ha honom 19-24 juli. Blir mys, ev ska vi ut på nån shoppingtur. Vi får se lite. Sen har jag och M diskuterat att ta en kryssning, och som det ser ut nu blir det i slutet av juli. Men ska jag ha problem med mycket folk kan det bli jobbigt! Men M är med och jag är trygg med M.

Bildresultat för hjärta

Så det ska gå bra. M är en fena på att läsa av mig också vilket är en jättetrygghet. För försöker jag visa att jag mår bra fast jag inte gör det så är det inte personerna omkring jag lurar, det är mig själv, vilket gör att saker blir ännu jobbigare. Blir en ond spriral!

Nu ska jag avsluta mitt inlägg och värma min lunch. Sitter på jobbet och slutar om 24 min! Sen iväg på apoteksärende och sen hem o vila!

Kram på er alla!

Please follow and like us:
error0

Sanningen bakom flytten!


Ja om knappt tre veckor går flytten! Jag ser framemot att få börja om på ett nytt ställe.
Men det är blandade känslor ändå! Här har jag liksom bott i 12,5 år. Walther var 1 år när vi flyttade hit. Han är uppvuxen här!
Vi gjorde så mycket tillsammans här. Peter och jag hade planer för vårt hem. Ödet ville något annat! I nästan 2 år har jag bott här ensam med Walther. 2 år som varit kantad av min psykiska ohälsa, den fanns där innan dess. Men jag försämrades radikalt!
Mycket av min försämring kom av att det var en omställning att bli ensamstående, bidrag skulle sökas, ekonomin var dålig, fick gå till soc och be om hjälp! Jag ville gå vidare med min karriär inom Mary Kay, vilket jag fick lägga ner. Min farmor var sjuk och det var nära att hon inte klarade sig!
Blev inlagd 1v på psykiatrin. Tack vare C på boendestöd!
Hon och hennes kollegor har verkligen varit ett stöd!
Men vissa saker har vi inte fått bukt med. Även om vi kämpat mot att jag ska bli självständig!
Och att jag inte klarar saker på egen hand som en ”normal” människa ska göra. Fan vad jag hatar ordet NORMAL!!! Vem fan är normal???
Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig och tvärtom.
Jag skäms och jag känner mig extremt misslyckad! Misslyckad som mamma, misslyckad som dotter, barnbarn, vän! Att jag inte räcker till för alla som jag borde (iaf enligt mig).
Hur som helst så gör detta att min vardag inte fungerar och jag blir osäker, rädd, orolig.
Dessutom har jag adhd och atypisk autism som ställer till det i min vardag.
Efter många om och men beslöt jag tillsammans med C, min god man E, biståndsbedömare, min ssk på psykiatrin m.fl att det bästa för mig är att flytta till stödboende inom Lss. Fått många frågor om stödboende.
Fått lite olika frågor kring detta med stödboende! Ska svara på dessa nu.

  1. Vad är skillnaden mellan boendestöd och stödboende.

Ja jag har boendestöd. De kommer varje dag och ger mig medicin 8, 14 och 20. Och ytterligare 1-2ggr/ vecka för samtal, städhjälp och promenad! De kommer vid behov om jag behöver tex theralendroppar. Men inte dygnet runt. Det tar i regel 5-10 min innan dom är här.
Stödboende är ett boende där man har egen lägenhet, men i huset finns stödpersonal dygnet runt även om man får ungefär samma hjälp som med boendestöd. Jag har min lägenhet, jag sköter mig själv, jag har mitt eget!

  1. ”Gruppboende inom LSS? Men du är ju inte så sjuk som dom som bor på sånna där boenden”
    Gruppbostad:

I en gruppbostad bor det personer som är såpass funktionsnedsatta att de kräver personal i närheten dygnet runt. Där har de boende egna rum, men har gemensamma utrymmen för mat, tv m.m. Äldreboende är tex en variant av gruppbostad.
Stödboende/serviceboende
När du bor på stödboende har du behov av lite mindre hjälp och stöd. Du har din lägenhet, men i huset eller området finns personal att tillgå dygnet runt vid behov. Det finns möjlighet att ha gemensamma aktiviteter. Dessa aktiviteter och upplägg kan skilja sig från olika stödboenden. Servicebostad är till för personer som behöver lite mindre stöd i vardagen.
Man har ett vanligt hyreskontrakt och man betalar vanlig hyra, el, hemförsäkring mat m.m
Du får hjälp att planera din dag och du har oftast en eller två kontaktpersoner/ handledare.
Och att påstå att jag inte är så sjuk som dom andra vill jag bara klargöra en sak! Visst finns det sjuka människor på boenden. MEN i mitt fall handlar det om funktionsvariationer. Och visst jag har kanske inte lika mycket behov som Arvid, 29år med down syndrom (påhittad person). Men att säga att Arvid är sjukare än mig är fel! Jag skulle säga att han har mer behov än mig. Och vi har olika behov!
Jag ska INTE bo i gruppbostad. Jag ska bo på stödboende.

  1. Får Walther bo hos dig där?

Just nu är han hos mig varannan helg och det får han lov att vara. Om jag får ha honom mer får framtiden utvisa. Jag måste bli stabilare innan jag väljer att ha honom mer. Men det betyder inte att jag inte vill ha honom hos mig. Tvärtom! Han ska inte behöva ta hand om mig när jag mår dåligt! Och jag vill inte påskynda med risk för bakslag!
Nu ska jag försöka sova! Tagit en stund att skriva detta!
Gonatt och sov gott, på återseende!

Please follow and like us:
error0

Flytt, rutinändringar, citrongurka och Penischili!!

Dagligen tänker jag på bloggen! Men tiden försvinner och jag missar att skriva trots att jag verkligen vill.
Mycket har hänt både bra och dåliga saker. Men fokuserar på allt bra så mycket jag bara kan. Vilket inte alltid är lätt, men man måste försöka!
Påsken är över för denna gången. En lugn påsk har jag haft. Mest varit ensam, vilket jag njutit av !
I lördags åt jag påsklunch hos farmor med pappa, Tina, farmors bror och Walther såklart! Är egentligen Peters helg att ha honom. Men jag ville fira påsk med honom också.
I övrigt har jag bara njutit här hemma. Städat, plockat, tvättat, vilat, och spelat The Sims4.
Igår promenerade jag ca 5km, handlat och planterat frön i mina egna små växthus;) Köpte frön till krasse, persilja och ärtor för typ 20kr på netto. Sen köpte jag två plantor av en tjej här i stan som jag gick och hämtade därav min lite längre runda.

Såhär kommer skörden förhoppningsvis se ut;)


Flytten närma sig verkligen med stormsteg nu. Och jag ser framemot det! Aldrig trodde jag att jag skulle tycka det känns bra att flytta till ett område med fler trappuppgångar, tätt packat och 3 trappor upp! Jag ville säga nej tack! Men då hade jag sagt nej till stödboendet! Och får börja om med ansökningar och köer IGEN. OM jag inte har läkarintyg! Så tackade ja och tänkte att jag får ställa mig i kö igen och vänta.
Men när jag och E var och kikade på lägenheten några dagar efter beskedet att jag fått den så kände jag direkt när vi kom in ”Jag är hemma!” Kändes inte som ett tvång för att få va kvar i kön till stödboende. Det kändes helt rätt! Bra läge, nära till stan, nära till ån Tidan och turbinhusön. Enda jag inte gillar är att jag har velat ha lite mer förvaring inne i lägenheten och så är balkongen liten (170*120cm) och väggarna har trist mörkbrun panel. Men med lite fina möbler och blommor och mina plantor kommer det bli toppen!!!

Och ute på balkongen kan jag sitta och lyssna på fågelkvitter, vattenfallen i ån och kika på Raggarbruden Rosé-Marie Svensson” på sin flotte;)

Just nu sitter jag på bussen hem, varit på dagsjukvården på fm! Bara en gång kvar nu för mig. Men det är vemodigt. Men vet att om jag vill och behöver så får jag återkomma! Vilket är en trygghet! Dock slutar ju min kontaktsjuksköterska nu, och jag har fått en annan. Men det är nästan jobbigast att få byta henne! Speciellt nu när jag byter från boendestöd till stödboende. Jag får helt ny personal. Några känner jag till, men känner inte. Men är tacksam att jag under en övergångsperiod får ha kvar C och A från boendestöd för samtal och promenader. Det är en enorm trygghet.
Nu ska jag koppla av lite och ta det lugnt tills jag är hemma i stan!!
Kraaam

Please follow and like us:
error0

Jodå jag lever, och kämpar!

Har bara haft massa omkring mig och ja det är en berg och dalbana.
Men jag har gett mig den på att jag ska tänka positivt eller på bra saker istället för att gå ner mig ännu mer.
Idag har det varit mycket ångest och en jobbig värk lite varstans i kroppen. Kontaktat min våc och innan jag får en läkartid så måste en sjukgymnast bedöma mig. Jag har fått till mig att min värk beror på ”träningsvärk” eftersom jag spänner mig så när jag har ångest! Men det borde ju ändå gå över. Nån sa att träningsvärken kan ha blivit som en inflammation i kroppen. Men jag själv har funderingar på fibromyalgi.
Har ju haft smärtproblematik några år, men senaste månaderna har det blivit värre.
Ibland klarar jag knappt att måla som jag älskar och njuter av att få göra. Ibland är det med nöd och näppe jag klarar att lyfta en kastrull. Plocka i och ur diskmaskinen kan va ett h*vete rent ut sagt. Jag tappar saker och fumlar. Ibland domnar händer och,/eller fötter bort!
Kikat på 1177.se om fibromyalgi och det står såhär:

Symtom

Fibromyalgi kännetecknas av att

  • du har ont i kroppen under en lång period
  • du har sänkta smärttrösklar och kan därför få ont av sådant som inte gör ont hos friska personer
  • du har stela muskler och domningar.

Det är också vanligt med andra symtom som magbesvär.

För att du ska få diagnosen fibromyalgi, ska smärtan finnas både inom övre och nedre delen av kroppen och både på vänster och höger sida. Ofta kan det göra mer ont i vissa kroppsdelar än andra. Det vanligaste är att ha ont i nacke, axlar och i nedre delen av ryggen. En del har också ont i lederna.

Ont under en lång period

Många som har fibromyalgi har ont i musklerna hela tiden, men hos en del kan värken komma och gå. Smärtan sprider sig också lätt till flera ställen i kroppen och blir mer eller mindre ihållande.

Hur ont det gör kan variera från en dag till en annan. Var i kroppen det gör ont kan också variera.

För att du ska få diagnosen fibromyalgi ska du ha haft ont i minst tre månader.

Ökad smärtkänslighet

Personer med fibromyalgi har en ökad smärtkänslighet. Det innebär att du får ont av sådant som vanligtvis inte gör ont hos friska personer. Det gör att även ett lätt tryck eller muskelsammandragningar som inte brukar göra ont känns smärtsamma.

Det som skiljer fibromyalgi från andra sjukdomar eller tillstånd med muskelsmärtor är att den ökade smärtkänsligheten vid fibromyalgi är mer tydlig.

Stela muskler och domningar

När en muskel gör ont är det svårt att röra den obehindrat. Många som har fibromyalgi har svårt att lyfta och bära tungt, och att springa eller gå i trappor. Du kan också känna dig stel i musklerna, särskilt på morgonen. Det är även vanligt att få domningar och stickningar i musklerna.

Andra kroppsliga besvär

Vid fibromyalgi är det också vanligt att du

  • har magbesvär med knipsmärtor, ökad gasbildning, omväxlande diarré och förstoppning
  • har behov av att kissa ovanligt ofta
  • känner dig torr i munnen.

Det här är besvär som många kan ha, men de är vanligare hos människor med fibromyalgi.

Har bokat tid hos sjukgymnasten på tisdag. Hoppas på hjälp. Förr om vissa saker fungerar bättre så kan jag hantera andra på ett annat sätt.
Sen är jag fullt medveten om att det inte finns bot fibromyalgi, men har man fått det utrett så kan man ju hitta ”verktyg” att hantera det på ett helt annat sätt. Vilket gör att jag orkar kämpa för andra krämpor också.
Läste också på 1177 att den antidepressiva mediciner jag äter ibland skrivs ut som behandling av fibromyalgi.? Kan säga att det har inte blivit skillnad sen jag började med den.
Ska försöka sova? Lite smärtlindrad blir jag efter Alvedon. Men inte fri!
Men som sagt, jag försöker se och hitta positiva saker att tänka på och göra! Mycket mer kan jag inte göra!

Please follow and like us:
error0

Det där livet!

Det är på gott och ont!
Livet kommer emellan, just nu är jag i en nedförsbacke av berg och -dalbanan.
Har väl inte hänt så mycket egentligen. Tycker att saker som hänt ändå är positiva saker! Jag har hittat en man som jag tycker så mycket om. Och jag mår så bra i hand sällskap. Hade ju inte tänkt att hitta nån kärlek ännu. Jag vill egentligen vara fri med tanke på mitt mående. Men ja livet ville annat! Och jag är glad och tacksam. Han är förstående och det känns skönt.
Annars har det varit en tuff period där jag än en gång haft dåligt samvete över att jag är en dålig mamma som inte orkar med mitt eget barn, det är så det känns! Men det är inte så det är. Jag avböjer att ha honom mer än varannan helg just nu av den anled\nningen att när jag har honom vill jag kunna ge kvalitetstid och inte kvantitetstid. Jag vill orka, jag vill göra saker med honom och inte bara sitta på en stol och låta honom spela Xbox för att inte mår bra!
Jag åker varje vecka till Dagsjukvården. Träffar min ssk där bla. Och det är skönt.
Fick dock lite huvudbry idag. Jag äter ju lamotigrin 100mg (stämningsstabiliserande). Började i december på 25 mg, höjning till 50mg efter 2v och sen till 100mg 2 veckor efter det. Tog prover för ett par veckor sen och den visar på noll lamotigrin i blodet?! Vet inte varför. Men kan det vara orsaken till att jag ännu har en berg och- dalbana? Och varför tar inte kroppen upp den? Har det med min gastric by pass att göra? Jag och ssk funderade idag. Men ska ta om proverna om 2v mår jag är på dagsjukvården för att slippa åka hit och dit.
Men blir fundersam ju. Kan det oxå vara så att min venaflaxin är för låg?
Många frågor utan svar just nu.
Ja det där livet det ställer till det!
Får försöka va glad, lägger på lite makeup och fixar håret gör att pigga upp mig lite. Även om jag inte känner så inombords som jag ser ut utanpå!


Men det ska bli bra någon gång!
Kram på er mina vänner

Please follow and like us:
error0

Ledsen och besviken!

Ja jag har mått bättre och bättre sedan medicinändringem som gjordes när jag låg inlagd, även om jag i början bara var likgiltig. Men en ny medicin sattes in för snart 2v. Och jag har mått lite upp och ner sen dess. Kan ju även bero på allt det varit jul och nyår, jag har haft Walther mycket. Och borde kanske tagit de där dagarna jag erbjöds vara ledig. Men jag tänkte bara att jag inte ville rubba mina rutiner. Men såhär i efterhand hade den där ledigheten varit bra!
Idag har jag gråtit och haft ångest… Fått ta extra lugnande medicin för att orka!
Ledsen och besviken på detta bakslag!
Men men bara att ta nya tag!
Gel o jag har lagt oss! Bettskena är insatt.
Ska på åb imorgon hos tandis och kontrollera bettskenan. Ska även ta upp om det hålet jag har. Ibland lägger det dig mat i det och då gör det ont:/

Please follow and like us:
error0

Gott slut på 2018!


Ja ännu ett år har gått. Och det har varit ett år med blandad kompott! Både positiva och negativa saker. Mycket av det negativa vändes till det positiva.
Fick en god kvinna (ja varför säga god man när personen i fråga är en kvinna?) Och saker blev ännu lättare än innan.
Började jobba i slutet av april, dock ”bara” 6h/ vecka. Men det har vi konstaterat att det var fullt tillräckligt även om jag har haft svårt att inse det.
Sommaren var sisådär! Fick röjt och städat ordentligt med mycket hjälp från folk omkring.
Hösten blev en tuff höst! Jag blev sämre och sämre mentalt. Walther ”flyttade” till Peter under veckorna och hos mig varannan helg. Och det var en räddning.
Jag var så dålig att jag började med självskadebeteende, och hade tankar och planer att faktiskt avsluta mitt liv. Tidigare har tanken på Walther kunna ta över, men jag såg bara svart och att Walther har det bättre utan en sjuk mamma. Såhär i efterhand är jag tacksam att jag fick hjälp av psykiatrin. För Walther är det finaste jag har! Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så sjuk att jag ville välja bort honom ur mitt liv? Jag skäms!!
Blev inlagd på psykiatrin och det var jobbigt men ändå så skönt.
Fick medicinändring, ny antidepressiv medicin, två olika ångestdämpande. Och nu sedan 1v tillbaka en stämningsstabiliserande medicin. Jag mår bättre än på länge. Men har mina dagar då jag mår sämre. Idag tex har jag känt mig låg! Och jag tillåter mig att känna mig det ibland, men inte alltid.
Det är normalt att det svänger upp och ner!
Däremot kan jag inte vara riktigt glad och inte riktigt ledsen. Jag ligger mittemellan. Men jag kan skratta och le. Det kunde jag inte när jag var som sämst. Och det var lycka när jag plötsligt kunde skratta åt något jag såg på datorn. Det var en befrielse. Och en befrielse att kunna sätta ord på det!
Walther har fyllt 13år! Tonåring! Och växer så det knakar! Dryga 165cm är han och drar 43 i skor! Ungen har större fötter än både mor och far;) Han brås på morfar!
Ikväll ska vi äta god mat. Kanske lite vardagligt och inte så festligt en nyårsafton, men vi ska göra egen pizza! Och Walther ville ha ”en sån där flaska som säger poff du vet, men utan ankohol”
Ja även om det blir fel på orden ibland så vet han hur han ska säga;) Vi får väl köpa lite poff då;) antar att det blir lite tvspel med;). Och lite målande också, iaf för min del;)
Att få måla är balsam för själen! Så bra jag mår att få måla!
Hur har erat år varit? Hur firar ni nyår?
Kram och gott nytt år!!

Please follow and like us:
error0