Ledsen och besviken!

Ja jag har mått bättre och bättre sedan medicinändringem som gjordes när jag låg inlagd, även om jag i början bara var likgiltig. Men en ny medicin sattes in för snart 2v. Och jag har mått lite upp och ner sen dess. Kan ju även bero på allt det varit jul och nyår, jag har haft Walther mycket. Och borde kanske tagit de där dagarna jag erbjöds vara ledig. Men jag tänkte bara att jag inte ville rubba mina rutiner. Men såhär i efterhand hade den där ledigheten varit bra!
Idag har jag gråtit och haft ångest… Fått ta extra lugnande medicin för att orka!
Ledsen och besviken på detta bakslag!
Men men bara att ta nya tag!
Gel o jag har lagt oss! Bettskena är insatt.
Ska på åb imorgon hos tandis och kontrollera bettskenan. Ska även ta upp om det hålet jag har. Ibland lägger det dig mat i det och då gör det ont:/

Please follow and like us:

Egentid och jag boostar mig själv med peppande och positiva tankar och ord!

aviary-image-1543238773944_wm1135608538.jpg
Sitter här med chromebooken och en hemmagjord latte med smak av jul! Min egna kaffesirap jag gjort med smak av just jul!
Blickar tillbaka på detta året (och tidigare år också) och funderar tillbaka. Och visst är det nyttigt att ha ledsamma och jobbiga saker i livet också. Man lär sig mycket på det också! MEN det är såå lätt att man bara ältar det dåliga, man fastnar i det dåliga negativa. Och speciellt om man lider av psykisk ohälsa då är det ännu mer så att man i princip bara hittar det negativa i livet. Och visst ta fram det jobbiga, låt de jobbiga tankarna komma fram MEN fastna inte i dom!
Idag kommer min familjebehandlare hit. Jag fick en läxa förra veckan av henne, jag ska 15 minuter om dagen låta de jobbiga och tunga i livet komma fram och sen skriva ner. Tyvärr har jag varit lite rädd att göra det då jag är såå rädd att fastna i det dåliga. Men måste ju ändå liksom på något vis visa henne att jag gjort läxan delvis!
Och ja det har varit jobbigt att få fram och låta känslorna ta överhand. Men tror det är nyttigt! Sen har jag inte skrivit ner känslorna dock.
Saken är att jag ännu inte riktigt kommit ifrån likgiltigheten. Från att ha varit ledsen och gråtit och bara känt att allt är piss och där jag faktiskt haft självmordstankar till att bli totalt likgiltig där jag varken kände glädje, ilska, sorg eller någon ting. Jag gick runt som en robot som åt, drack, gick på toa, sov, försökte va kreativ etc. Jag kände inget.
Nu börjar glädjen komma tillbaka men jag är fortfarande inte den där glada sprudlande tjejen som jag brukar vara. Och jag är heller inte ledsen! Men jag har börjat le igen och jag kan själv se det!
Men de där positiva sakerna som man har så svårt att hitta vart finns dom? Jag utmanar er nu att hitta 5 saker från detta året som varit positiva, stora som små. Vad har det varit? Säkert kan ni göra listan längre, men minst 5 saker! Här är min lista:

  • Min ekonomi har förbättrats genom  att jag fått en god man. Visst håller jag inte i mina pengar själv. Men jag är glad att jag får hjälp, jag skulle ha mycket svårare att reda upp min ekonomi annars
  • Jag har fått rensat och uppröjt här hemma! Och jag trivs i mitt hem!
  • Jag jobbar 3h varje onsdag och torsdag på UDV Torget! Trivs så bra!
  • Jag har bett om hjälp när det varit motigt. Inte fortsatt vida i hjulspåren som leder nedåt… även om det har varit hårt att ta hjälp har jag gjort det.
  • Walther trivs lika bra hos mig som hos Peter och det funkar bra att han bor hos Peter mer än hos mig! Även om det gör ont i mammahjärtat att han inte är hemma så ofta och att det ständigt är tyst här hemma!

Va kan ni få fram för 5 positiva saker?
Skriv ner dom eller bara tänk ut 5 bra saker. Gör som jag och dela med dig i din blogg eller på facebook om du hellre vill göra det. Du bestämmer! Och bloggar du får du gärna länka mig här i kommentarer!

Please follow and like us:

Förlåt mig, men jag mår inte så bra!

Jag vet att jag är krävande när jag inte mår bra.
Jag får ofta höra att jag ska höra av mig till folk för de vill träffa mig och hitta på saker.
Det är inte så att jag inte vill träffa er människor som vill träffa mig. Tvärtom! Men jag orkar inte. Och jag har svårt att planera för flera dagar, jag kan ena dagen må jättebra och sen nästa dag ha en skitdag då allt jag ska göra går trögt och ångesten verkligen spränger i min kropp. Och ibland kan den där förändringen ske på en liten stund!
Men jag försöker.
Idag var jag ute och fika med min kontaktperson. Så mysigt! Så tacksam att hon följde  med mig till netto och handlade, för därinne kröp det i mig! Och sen fick jag skjuts av grannen hem! Tack!!
Det är inte så att jag inte vill träffa och prata med folk! Jag orkar bara inte alltid.
I helgen ska jag inte göra mycket. All min energi ska gå till Walther när han är här!
Jag har snart lyssnat klart på boken Ibland mår jag inte så bra! Av Therese Lindgren!
aviary-image-15429299849261887324063.jpeg
Hon beskriver det så himla klockrent!! Det är inte för att man inte vill träffas och umgås  med folk som man säger nej, utan för att man faktiskt inte orkar, för att man inte mår så bra!
Och den som inte lever med ständig ångest vet inte hur det är! Småå småå skitsaker kan bli värsta grejen och göra att man får en panikattack.
I mitt fall är det ofta när jag känner att jag inte är en tillräckligt bra mamma som inte orkar göra aktiviteter med Walther eller bara hela tiden finnas till och stötta som ger mig fruktansvärd ångest!
Under tiden jag låg på sjukhuset ringde jag bara ett par gånger och hörde Walthers röst. Jag fick sån ångest. Ångest att jag inte fanns där hos honom, att jag inte kunde hitta på något kul när han ändå hade lov.
Inte heller ringde jag min farmor, min mamma, min pappa eller hans sambo så ofta. Jag skickade sms eller så ringde dom! För jag mådde inte så bra och klarade inte att ringa. Det var jobbigt att ens tala med dom i telefonen när de ringde.
När jag låg inlagd la jag upp en bild jag hittade på google med en bra text, Denna har jag nu översatt, inte bästa översättningen. Men håll till godo!
ångest (1)
Näst intill dagligen kämpar jag med ångest och panikångest. Ibland klarar jag att häva det innan det tar överhand, ibland inte.
Jag förbättras långsamt långsamt. Och det får gå långsamt, även om jag vill vara frisk nu direkt. Skynda långsamt brukar man säga.
Det svåra är att få rätt hjälp och att orka strida för den rätta hjälpen. Det är så lätt att få lite mediciner tilldelat och sen ska man må bra typ, i alla fall känns det så! Visst medicin är en stor del av rehabiliteringen, MEN inte allt, det är ett verktyg i rehabiliteringen.
På fredag ska jag träffa min läkare på öppenvården. Jag hoppas på att få besked om jag kan få någon form av samtal eller KBT. Ska också be om utredning för Bipolaritet.
Kom ihåg att du är aldrig ensam att leva med psykisk ohälsa, även om man känner så. Man känner det som en stor skam att man inte klarar av att vara människa. Men vi är inte mer än människor!
Det finns en rad kändisar med Psykisk ohälsa:

  • Filip Hammar, bipolär
  • Chatrine Zeta-Jones, bipolär
  • Lady Gaga , ångest, depression och posttraumatisk stress (PTSD)
  • Gwyneth Paltrow, förlossningsdepression
  • Carolina Gynning, panikångest
  • Robert Gustavsson, panikångest och utmattning

Källor:
1000glada.se
svd.se
vadardepression.se
Våga prata om psykisk ohälsa! Och våga säga ”Jag mår inte så bra”!

Please follow and like us:

Skriver om dagens inlägg.

Skrev ett innan, men kände att det var både negativt och för mycket triggervarning så publicerade aldrig det inlägget.

Läget är oförändrat egentligen!

Som vanligt är jag så täppt pga Theralendroppar att jag blöder näsblod ibland och så denna jkla nästäppa. Kunde inte djupandas med näsan idag utan att låta som griseknoen.
Sköterskan skrattade gott liksom mina medpatienter;)

Så griseknoen på 8:4 är jag det;)

Jag bjuder på den!!!

Jag och en medpatient ledsnade åter igen på sjukhusmaten. Så beställde käk igen;) #vägrasjukhusmaten

Jag beställde glutenfri pizza med kyckling, pommes m.m. på. och stark sås bredvid. Dock var det sås även på pizzan. Men gott var det!
Och jag har mat imorgon också. För det serveras säkert någon grönsaksbiff igen… Jag äter ju veg här. men äter ju fisk, ägg, kyckling. Men går tydligen inte beställa det… åh andra sidan är det mycket grytor som medpatienter får så… ja… tjatigt!!

Nu ska jag sova!
äntligen är jag fri från huvudvärk.

Gonatt

Please follow and like us:

Kväll…

Snart natt… Nattpersonalen har gått på sitt skift. Känns tryggt att man bara behöver ta några kliv ut i korridoren så får man hjälp.

Idag har det varit en väldig berg och dalbana. Herr Ångestsson har inte förstått att han har besöksförbud. Var rätt ok en stund i em när vi var ute… Men sen har han inte lämnat mig. Trots lugnande medicin, samtal, goa medpatienter så är han där Herr Ångestsson.
Hela tiden kryper det i min kropp! Jag är sååå less. Vill inte be om mer lugnande. Men måste snart! Kommer inte kunna sova annars.

Har bytt rum idag med. Vilket i sig blev en stor förändring. Och nya rummet är varmare, Och vi är nu 3st istället för 2…

Men jag är trygg här. Speciellt kväll och natt, när ångesten är starkare.
Jag ska inte skriva hur tankarna går.

Jag skriver godnatt, hörs imorgon!

Please follow and like us:

ALDRIG ENSAM!

I nästan hela mitt liv, har jag lidit av psykisk ohälsa mer eller mindre. För snart 7år sen blev jag akutinlagd efter en panikattack och vredesutbrott där jag slog sönder porslin. Min läkare på psykiatriska kliniken sa att jag gått in i väggen, jag hade fått utmattningsdepression. Jag fattade inget, hade ju inte jobbat på ett år utan bara gått hemma i princip. Inte tusan går man in i väggen då? Dom som går in i väggen jobbar sig dit, eller?! Läkaren förklarade att det är inte bara de som arbetar mycket och hårt kan gå i väggen. I mitt fall var det stress från flera år tillbaka,  jobbig tid efter graviditet, fick en  mild förlossningsdepression, kämpa för att få en neuropsykiatrisk utredning av sonen som visade sig vara det jag trott – Autism, kämpande för att komma intill och få mig själv utredd, läkarbesök, habilitering, logoped, kämpa för sonens rätt till visst stöd i vardagen på förskolan m.m. Så visst fanns det mycket saker som gjorde att min ryggsäck med energi var helt tömd och även reserverna.
Jag låg inlagd knappt 1 vecka. Fick antidepressiv medicin Sertralin. Fick även lugnande Atarax. Dr ordnade med remiss för Neuropsykiatrisk utredning för min del. Men sa att det är kö, minst 1 års väntan! Efter utskrivning skulle medicinförskrivning samt fortsatt vård ske via primärvården, vilket då var Tidaholms vårdcentral. Fick träffa en manlig psykiatrisjuksköterska. Vilket gjorde att jag låste mig och inte fick fram hur dåligt jag mådde. Så plötsligt efter 2 eller 3 samtal ansågs jag vara frisk nog att slippa besök hos honom.

Samtidigt fick jag kontakt med psykiatristödets dagvård  Alfhem här i stan. Det var en enorm lättnad. Hittade människor att prata med (personal) som jag kände jag kunde öppna mig för. Och fick träffa folk. 

Vi fick även avlastning på kortids för sonen.

Våren 2012 fick jag en stor panikattack, jag hade mått dåligt ett tag och allt blev mer och mer svart. Det hade varit tufft en tid och  jag sov max 2h/ natt INTE sammanhängande. När attacken kom och jag tog Atarax men varken en eller två gjorde verkan tog jag totalt 10 tabletter. Men blev rädd och bad den mannen jag levde med att lämna sonen hos min farmor medan jag ringde psykiatriakuten. Jag blev ombedd att omedelbart komma in!

1 vecka låg jag inne igen. Fick lugnande i form av Lergigan. Funkade ok, men tog tid och jag blev groggy låååångt efter. Min antidepressiva höjdes. Jag övervakades första dygnen noggrant. Allt jag hade med in till sjukhuset, allt mina anhöriga hade med sig gick de igenom noga. Jag fick inte gå ut utan personal. 30 min om dagen fick jag gå ut med personal. Inte ens till kiosken fick jag gå till själv. Allt för att jag gjort ett suicidförsök (självmordsförsök). Även om det egentligen inte var meningen utan mest rop på hjälp. Jag fick varje kväll utom sista kvällen Propavan att sova på. Hjälpte inget. Blev trött och groggy, men fick de värsta myrkrypen ever!! Till slut så sa en av nattpersonalen ifrån efter att ha sett mig de första nätterna och sen de två sista att jag måste få annan medicin. Propavan gjorde att jag sov sämre ändå! Så man satte in Imovane istället. Jag sov från 22,30-06 och jag märkte inte ens när personalen gjorde nattrundan. 

När jag kom hem skulle återigen primärvården ta hand om mig. Gick återigen inte så bra. Jag frågade efter KBT (Kognitiv beteendeterapi)och blev lovad detta. Men skulle under tiden få träffa en psykiatrisjuksköterska för samtal. Hon var sådär. Hon tyckte att hennes hjälp räckte, hon tillämpade KBT sa hon. Men sa också att hon inte va fullt utbildad för KBT-behandling. Återigen tappade jag förtroende och visade mig må bättre än jag gjorde. 

Jag kämpade med ångest, oro och depression. Utan Alfhem vet jag inte vad jag skulle gjort. Arbetsförmedlingen ville få ut mig på jobb och jag sökte och sökte. Efter massa tjat gick jag komma till AME Gnistan för arbetsutredning. Här och nu började arbetspsykologen nysta i varför jag inte fått någon neuropsykiatrisk utredning?! Mina papper var tydligen borta. Nästan 2år väntan på typ ingenting. Arbetspsykologen utredde lite olika saker och jag sattes efter många om och men återigen i kö för utredning. Arbetspsykologen var kanon och tryckte på massor. Hon slutade och en minst lika bra dock manlig arbetspsykolog tog över. Och honom gick det att prata med, en av få män i vården jag kunnat prata med! Han såg till att jag fick komma till psykologen på primärvården, vilket nu var hälsocentralen i Hjo, ledsnade på Tidaholm. Denne psykolog skrev och skrev och ansåg att det var akut med utredningen. Detta var kring årsskiftet 2013/2014. Det tog 3v så hade jag tid på öppen psykiatrin i Falköping för första möte med en sjuksköterska. Sen tog det knappt en månad innan jag kallades till en manlig psykolog. Som jag snabbt fick förtroende för. Hela våren var ett utredning, samtal m.m. sommaren 2014 gav psykologen sitt utlåtande om Atypisk Autism med tillägg ADHD. 11 August 2014 träffade jag läkaren som fastställde min diagnos och jag fick erbjudande om att pröva Concerta. Tvekade inte alls över att tacka ja. Hade hört så mycket bra om Adhd-medicin så varför tveka? Även om det varit justeringar med ökningar och extra tablett vid lunch har det hjälpt mig massor.

Jobbet gick bättre, men jag märkte inte att jag gick för fort fram och strax efter min 30årsdag i september 2014 kollapsade jag på jobbet och fick åka ambulans till psykiatrin. Men blev hemskickad. 

Det beslutades att jag enbart skulle arbetsträna på dagvård för äldre och skippa Gnistan. 

Min arbetsutredning var klar mars 2015 och vi ansökte om sjukersättning. Trodde inte det skulle gå igenom men drygt 6 mån senare var allt klart. Jag hade full sjukersättning så jag bedömdes att icke ha någon arbetsförmåga alls.

Mådde sådär till och ifrån. Jobbade kvar hos de gamla på dagvården fast som frivillig. Vägrade gå hemma. Dock tog kommunen beslut att lägga ner dagvården just där.

Sedan dess våren 2016 har jag gått hemma utan att ha ett jota att göra. Nåja har ju hemmet att sköta. Men sen?!

I höstas hade jag så mycket ångest och de svarta tankarna kom över mig igen. Min underbara kontaktperson C på boendestöd såg hur illa det var och vi hjälptes åt att lösa det bästa för pojken. Jag fick tid till mobila teamet i Falköping dagen efter och denna dag var C ledig, men hon pratade med chefen och följde med mig in till sjukhuset. Från kl 9 till kl 15.30 fanns hon vid min sida. Jag berättade för personalen på mobila teamet HUR dåligt jag mådde. Och att jag inte litade på mig själv, jag hade lugnande i skåpet hemma. Just då hade jag ingen konkret plan att verkligen försvinna. Men jag litade inte på mig själv… De trodde inte inläggning var lösning. Men att jag skulle få träffa en Dr. Dock kom grejer emellan för dom så jag fick gå ner till psykiatriakuten. Och C fanns med och satte ner foten efter att jag än en gång sagt hur jag kände det! Och att de inte kan ta ansvar för mig dygnet runt från boendestöd. DÅ tog läkare beslut att jag läggs in. Var både en lättnad men ett stort misslyckande på något vis. Jag fick förhöjning av min antidepressiva mediciner. Lovad fortsatt kontakt med psykiatrin efter utskrivning och ny lugnande medicin vid behov, Theralendroppar. Fick redskap att hantera min ångest. Och lägga upp en krisplan för att hantera den. De var fantastiska på Pava (Psykiatrisk Akutvårdsavdelning) och de stöttade så bra.

Väl hemma fick jag ett låst skåp med mina mediciner dit bara boendestöd har koden. De kommer 2ggr/ dygn, i början 3 för att ge medicinen. Och det funkar. Visst är jag låst ibland till tiderna, eller kan känna att det är tidigt att bli väckt kl 8 på morgonen oavsett vardag eller helg. Men det funkar och jag är TRYGG!!

Dessutom kommer C minst 1h extra var vecka för samtal och/eller promenad och delvis hjälp med städ.

Fram till i februari i år var jag även på psykiatrisk Dagsjukvård 1 dag i veckan. Men när ADHDskolan drog igång hade jag inte råd att åka på båda sakerna och då var ADHDskolan viktigare. Träffade ju ändå min kontaktsjuksköterska där. Så jag var trygg. Numera åker jag bara till öppen psykiatrin vid bokade tid eller vid behov. Kostar ju så mycket att åka dit. Alltså inte själva besöket. Har frikort just nu. Men resorna kostar.

Jag har ju haft tufft med ekonomin och svårt att hålla i pengarna. Så sedan i höstas hade jag hjälp från socialtjänsten med ekonomin, de betalade mina räkningar med MINA pengar och jag fick en viss summa i veckan att leva på. Sedan i februari i år har jag God man. Och ja det är ingen större skillnad. Mer än att hon hjälper mig med myndigheter m.m. tacksam för denna hjälp!!

Och jag vet att hur jävligt allt än känns, hur piss och skitdåligt jag mår så är jag ALDRIG ENSAM. Inte du heller! Man kan känna sig så ensam även med många vänner, fin familj m.m. och än mer ensam när man mår som sämst! Men vet Du? Du är ALDRIG ENAM!

Ska ge er tips gör nu på två så bra saker som är till för att hjälpa människor som ändå känner sig ensamma.

Det första är Självskadechatten, ni ser info om den på bilden nedan.

Det andra är Charlie Erikssons fina initiativ Aldrig Ensam där man totalt bryter tabun mot psykisk ohälsa och sprider kunskap om hur man kan få hjälp eller hjälpa en medmänniska.

De har även armband med texten Aldrig ensam till salu där vinsten går oavkortat till Aldrig ensam.

På sidan aldrig ensam står det så bra!

Kloka fina ord från en kämpe som fick hjälp att välja livet!!
Snälla läsare, sprid kärlek, gemenskap och respekt!
Kram

Please follow and like us:

Lite bättre idag.

Men det är upp och ner HELA tiden. Ena timmen skrattar och sjunger och mår bra och nästa, storbölar jag, i nästa har jag ångest så det skriker om det och sen efter ett tag mår jag bättre och skrattar igen. Dock har Herr Ångestsson hållit sig undan hyfsat idag. Men tog Theralendroppar ikväll då jag har kryp i mig och inte mår bra riktigt.
Fick ett efterlängtat brev med posten idag… Som jag inte hann öppna först för att någon följde med matte till brevlådan och sen smet över vägen till min farmor… Så jag fick rusa in med posten och sen springa och hämta fröken… Just då var hon inte värd 5öre ens! Men är man söt, lägger huvudet på sned och tar upp tassen och tittar på en så är man värd hur mycket som helst igen;) Tokiga busiga lilla älskade Gel.

Posten då, Jo det var från Skaraborgs Tingsrätt. Jag är en fri kvinna! I onsdags slogs domen fast att vi vill skiljas och de dömde till äktenskapsskillnad. Så lättad, tacksam och lycklig att allt det är över. Har varit jobbigt, men ändå har det gått smidigt tycker jag. Vi har hela tiden försökt se Walther i det hela. Att han inte kommer i kläm. När mina föräldrar gick isär var det bra mycket rörigare och jobbigare. Jag lärde mig nog mycket av det.

Hade jag inte haft min svacka och behövt Theralendroppar hade jag banne mig tagit ett glas vin och firat att jag är fri! Men det skippar vi!

Peter och jag har inga förpliktelser med varann förutom att fostra Walther och hjälpa han i livet. 

Jag bryr mig inte om Peter och vad han gör och han inte om mig, så länge inte Walther kommer i kläm eller riskerar att skadas. Vilket absolut inte får ske!!

Gick meddelande från Peter förut. Walther hade målat en såå snygg husbil!! Kolla detaljer som säten, ljuskronor, säng, och däck!! Han är otrolig! Lik mamma när det gäller att måla och rita?!

Så stolt över min son! Visst han kan reta gallfeber och likt Gel vissa stunder inte vara värd 5öre, men i nästa är han värd allt, näe ovärderlig! Han är ovärderlig!! Min älskade Walther! Glad och tacksam att jag har dig i mitt liv! Och än mer tänker jag på detta när jag blickar tillbaka till 2016 och tiden då han var sååå sjuk och det kunde ha slutat helt annorlunda!!! Tack käre fader Gud att vi fick behålla vår älskade pojke! 

Nu ska jag sova! 

Imorgon blir det lugnt. Cruising här i stan men jag skippar det, orkar inte. Och har ju inte Walther hemma heller så då finns det ingen vits att gå fram heller.

Gonatt o sov gott

Please follow and like us:

Vräkning

Ja jag säger det rent ut! DU ÄR VRÄKT!!

Du har flyttat in här olovandes, inget kontrakt är skrivet, hyra betalar du inte, du bråkar, trycker ner och tar över mig och mitt liv. Jag vill leva mitt liv utan dig din mespropp!!

Så jag säger det en gång för alla, dra härifrån du är vräkt Herr Ångestsson! Du är sedan icke välkommen tillbaka till mig. Hade det funkar hade jag begärt hemlig adress så du inte kan hitta mig. Men det hade inte hjälpt. Snälla lämna mig i fred!

Jag vill ha ett normalt liv med min son, hund, vänner, jobb och saker som får mig må bra! Inte med dig herr Ångestsson.

Du kommer hit och ger mig tryck över bröstet, yrsel, hjärtklappning, skakningar, illamående och mängder med tårar. 8bland tar du ett hemskt tag om min kropp som gör att jag bara ser svart och jag vill försvinna från detta svarta. Men du håller ditt tag och skrattar åt mig Moahahaha! Det accepterar inte jag! Jag vill leva, jag vill inte se det svarta! Men du tycker det är det jag ska göra!! Men bara så du vet, en dag kommer jag lyckas vräka dig härifrån! Och se till att du aldrig mer sätter sin fot här!!!
Förstått???

Please follow and like us:

(O)väntat besök

Ja, jag får det ibland, bara sådär. Ibland helt utan förvarning och ibland har jag på känn att jag snart får besök och försöker motverka… Det går inte alltid!

Idag har det varit för jäkligt… Tom till jobbet följde han med.. fast jag bad han fara och fly!!!

Ja det är Herr Ångestsson jag pratar om!! Han kom igår kväll. Och sov nog några timmar med efter att jag fått Theralendroppar. Och höll sig borta tills jag var på jobbet… Va han nu skulle med dit och göra?! Puckot, bara förstör och retas med mig!! Blir så arg och ledsen på honom när han håller på. 

Varför var han med idag då?? Jo det blir inte riktigt som planerat på jobbet som det ser ut nu. Ska på möte nästa vecka om det. Och jag är fullt övertygad om att det kommer blir kanonbra till slut… Bara Herr Ångestsson håller sig på replängds avstånd bara och inte hänger på mig.

Tack vare hans besök har jag två kvällar i rad fått lov att ta Theralendroppar. Jag har fått skippa bra tv-program för att jag inte orkar titta pga trötthet av medicinen.  Nu ligger jag i min säng och somnar snart. Så dags att säga godnatt o sova!! See you soon!

Mitt i allt kommer jag nu på att jag glömt att lämna Walthers saker på Hattis:( hatar mig själv!!! O ingen har påmint mig heller … 

Far o fly dumma herr Ångestsson!

Please follow and like us:

Helgen går så fort!

Min helg med Walther och den har gått så fort! Kan inte de andra helgerna gå lika fort??? Nåja är en dag kvar på helgen, men lördagen gick i rasande fart. Och söndag lär gå lika snabbt.

Haft en dip- dag. Saker kommer ikapp, tankar kring saker och ting poppar upp. Känns som om jag står och stampar lite. Blir nice att träffa C och E i veckan och prata av sig och få hjälp att komma vidare. Ångrar just nu att jag inte tog Theralen ikväll. För nu är Herr Ångestsson på besök:( och han var verkligen INTE välkommen!!

Tacksam att Walther är hemma och ljusar upp tillvaron. Utan honom vore livet skit!!!

Dämpat ångest med att måla. Hittat fina citat av Nalle Puh. Inser nu att jag behöver köpa en kalligrafipenna, för att skriva ännu snyggare text. 

Så sant så sant

Walther frågade häromdagen om jag kunde rita en tavla med Lucky Luke och bröderna Dalton.
Och ja, det gjorde jag ju gärna.

Mycket nöjd och visslande kille som fick teckningen

Herr Ångestsson tycker inte om att jag vill sova. Men tänker ändå motarbeta honom och göra det. För trött är jag!

God natt!!

Please follow and like us: