Long time no see

Livet kommer emellan för alla så även för mig. Ryggen har försämrats igen, det gör mig nere och jag har haft en stor rädsla att min nedstämdhet ska ta över och jag tappa kontrollen. Och det händer andra saker omkring mig som gör att Herr Ångestsson återigen tycker han kan få vara hos mig… puckot!

Öronprinsen ska genomgå en hyffsat stor men inte så lång operation. Trumhinnan ska lagas. Och flashback från våren/ sommaren 2016 kommer. Men vi vet att detta är en planerasd operation. Och vi vet hur allt går till. Men rädslan finns där.

Och tankarna att vi för snart 4 år sen kunde förlora vårt älskade barn för alltid… ryser…

Här kommer utdrag ur min gamla blogg hur tankarna var då och vad som hände våren och sommaren 2016.



Hemma igen!

Sen några dagar! Kom hem i torsdags eftermiddag. Varken hunnit eller orkat blogga! Blev iaf både spagetti och köttfärssås och pannkakstårta med jordgubbar på kvällen när vi kommit hem, precis som Walther önskat! Det är ett stort frågetecken för såväl oss som läkarna varför Walther varit så sjuk men haft så diffusa symtom! Även infektionsläkarna var fundersamma! CRP (Sänkan) har legat på Max 36 (normalt 5-8) och den borde ha varit MYCKET högre! Man tog andra prover och dessa visade minimala förändringar men inte såpass att det förklarade varför Walther varit så sjuk! När dr förklarat att infektionen gett sig på skallbenet bleknat både tacksam och rädd!! Tacksam att det inte tagit hjärnan, för det hade gett större konsekvenser än va det gjort! Men så rädd, för att va hade utgången blivit om infektionen blivit värre och tagit hjärnan?! Hade vi fått behålla vår Walther då? Massa frågor finns i huvudet ännu, frågor som ska ställas till dr imorgon. Ska man utreda vidare varför han varit så sjuk och framförallt VARFÖR har det inte visat mer symtom än det gjort?! Va det gäller smärtan har vi den dumma autismen att skylla på, vilket även dr häll med om!! Men sen??? Mycket OM och VARFÖR i alla tankar! Dr sa rent ut att man räknat med 1-2 dagars inskrivning på barnmedicin men det blev 1v och 2 dagar totalt! Och det säger ju rätt mycket:/
Walther mår efter omständigheterna väl. Han har ont märker vi och vi ger därför lindring regelbundet. Och Antibiotika äter han 3ggr/ dag i några dagar till. Jag har väl alltid överbeskyddat honom mer eller mindre men känner mig än mer som en hönsmamma! Sa i fredags till min kontaktperson C att jag kommer vara livrädd bara han får lite feber! Dr har gett oss vissa direktiv. Vid minsta lilla symtom som feber, större rodnad runt sår, mer smärta, var från såret eller örat eller illaluktande från örat eller om han blir allmänt påverkad i övrigt MÅSTE han in akut!! Och vi behöver inte ringa, utan bara åka till akuten med honom och hänvisa till ÖNH! Känns tryggt att läkarna tar Walther på allvar! Han är smärtpåverkad, men varken mer eller mindre än tiden på KSS. Och han svarar fint på den rekommenderade smärtlindringen (Alvedon och Ipren)! Men man är klart orolig! Så vi får se vad dr säger imorgon! Jag är rädd, nervös och orolig! Klump i magen inför besöket! Men så tacksam för vården och bemötandet på både operation, iva/uppvak/dagkirurgi, ÖNH, lekterapin och till sist men inte minst avd 47/48 Barnmedicin KSS! Och speciellt G! Walther gillade henne och fick enormt förtroende för henne! När han säger till ssk att han inte har ont men vi märker tydligt att nåt är fel, och G kommer 5 min senare och han nästan gråter av smärta och säger att han har ont, då ser man att hon betydde mycket! Hon höll honom lugn! TACK! Vilket jobb ni gör för våra sjuka barn!!! Nu ska jag sova! Får se va dagen ger. Ev en sväng till Lundsbrunns och sen till mamma! Kram och godnatt!


Har jag fattat dr Dahllöf rätt så kommer Walther vara ”astronaut” även denna gång första dygnet. Sen öronlapp och tampong i örat för att hålla implantatet på plats mot trumhinnan.

Läst lite om denna operation:

SYFTET MED OPERATION

Hål i trumhinnan kan ge besvär i form av hörselnedsättning och/eller återkommande öroninfektioner. En del patienter upplever dock inga besvär av att ha hål i trumhinnan. Myringoplastik kallas den operation där man lagar trumhinnan. Ossikuloplastik kallas den operation där man återskapar ljudöverledning från trumhinnan till innerörat via en hörselbensprotes. Det finns två huvudsakliga skäl till att utföra en myringo- och/eller ossikuloplastik, antingen för att förhindra uppkomsten av infektioner eller för att förbättra hörseln. Ofta är det en kombination av dessa skäl som utgör anledning till operation. Undersökning av örat, ett hörseltest och värdering av besvären ligger till grund för beslut om örat kan/bör opereras.

SÅ GÅR OPERATIONEN TILL

Myringo-ossikuloplastik kan utföras med olika tekniker beroende på hålets storlek och läge samt vilka hörselben som är skadade. Oftast är patienten sövd. Vanligen görs ett hudsnitt bakom örat, men ibland kan operationen utföras genom hörselgången. Resterna av trumhinnan lossas och lagningsmaterial, i form av muskelhinna, brosk eller annat material läggs in under kvarvarande trumhinna och får läka ihop med densamma. Ibland behöver en samtidig vidgning av hörselgången utföras. Vissa hål kan lagas med en enklare metod, så kallad pluggning. Efter att kanterna runt hålet i trumhinnan rensats, pluggas hålet med till exempel fett från örsnibben. Vid skada på hörselbenen används olika tekniker för att återställa/förbättra ljudöverledningen från trumhinna till inneröra. Fungerande hörselben kan återskapas genom att man nyttjar användbara delar av befintliga hörselben, alternativt kan proteser av till exempel titan användas.

EFTER OPERATIONEN

Mot slutet av operationen läggs ett förband i hörselgången och hudsnittet försluts med stygn. I många fall behöver dessa tas bort vid ett återbesök efter cirka en vecka. Hörsel och läkning kontrolleras vid senare återbesök. Innan såret i örat har läkt är det viktigt att skydda örat för vatten. För att optimera läkningsprocessen är det olämpligt att lyfta tungt och utsätta sig för kraftig fysisk ansträngning de närmaste veckorna efter operationen. Likaså är det olämpligt att snyta sig kraftigt under samma tid. Beroende på vad man har för arbete kan man behöva vara sjukskriven 1-3 veckor.

Det är normalt att det kommer en del blodblandad sårvätska från örat första tiden efter operationen. Under samma tid är det normalt att känna lätt till måttlig smärta i och runt örat. Smärtan kan lindras av receptfria smärtstillande läkemedel. Hörseln är oftast nedsatt närmaste månaderna efter operationen. Förändrad smakupplevelse på tungans främre del kan förekomma första veckorna. Bedövningskänsla på ytterörats övre del är normalt under några månader efter operationen. Det brukar göras en avslutande kontroll av örat och hörseln ungefär ett år efter utförd operation.

Om du som nyopererad får svullnad, rodnad, kraftig värk, illaluktande flytning från örat eller feber ska du kontakta kliniken där du opererats.

RESULTAT

I de flesta fall, cirka 80-90 %, läker trumhinnan efter en myringoplastik. Kvarstår hålet i trumhinnan eller om det uppkommer ett nytt hål så kan en ny operation övervägas. Besvär med hörselnedsättning och rinnande öra kan ibland kvarstå trots att trumhinnan har läkt.

Resultatet efter en ossikuloplastik är svårare att förutsäga och beror bland annat på ursprunglig orsak till hörselnedsättningen.

KOMPLIKATIONER

En infektion efter operationen uppkommer hos cirka 4 % av de opererade patienterna. Övergående yrsel förekommer. Nytillkommen och bestående tinnitus förekommer hos cirka 1 %. Bestående smakförändring förekommer hos cirka 0,5 %. Vid varje mellanöronoperation finns en liten risk (mindre än 1 %) att innerörats hörselfunktion skadas permanent. Ansiktsförlamning är extremt sällsynt. Källa https://myr.registercentrum.se/for-patienter/om-trumhinne-och-horselbensoperation/p/H1i4I6mH

Please follow and like us:

Ekorren springer i sitt hjul…

Dagligen kämpar jag smärtan, jag äter utöver paracetamol 4ggr/dygn även morfinpreparat morgon och kväll som är beroendeframkallande. Samt ett annat kortidsverkande morfinpreparat vid behov. Det håller nere smärtorna i ländrygg och ben lite grann. Men jag kan inte sitta och äta med Walther utan att halvt ligga vid bordet, idag stöd jag vid bänken och åt. Jag har förklarat för Walther varför jag inte kan sitta ner. Och han förstår.

Men jag känner mig inte alls som en bra mamma, men vad ska jag göra?

Något lättare har det blivit då jag nu vet att min remiss till ortopeden är mottagen och godkänd! Inom 3mån har jag fått träffat en ortoped som kan bedöma min rygg och vidare behandling, dock kan jag få åka till annat sjukhus i regionen eller utanför regionen som har samarbete med regionen eftersom vårdgarantin är åberopad.

Men alltså ja, jag vet inte hur länge jag ska orka, jag är helt slut, jag sover kasst, jag har svårt att vända mig i sängen. Just nu ligger dagtid mest i bäddsoffan som är inbäddad, jag ligger på en tjock soffkudde under mig såsom sjukgymnasten rekommenderade mig. Det hjälper en tag, men efter en stund uppe vrider någon mitt ben som tusen nålar och hugger i min höft, rygg o ljumske.

Jag blir isolerad, jag varken kan eller vågar gå ut utan rullatorn. Och innan jag fått min uterullator (som ska leverera till min arb. terapeut under veckan) är jag behov av hjälp för att komma ut och få rullatorn buren upp och ner.

Jag är 35år, livet framför mig, en son som håller på att bli vuxen, jag har drömmar, önskningar, visioner som just nu inte grusas helt men kommer längre och längre ifrån mig. Det är så frustrerande!

Jag har en son som vill göra saker, utflykter m.m. och jag får svara att jag kan inte göra det när jag har så här ont.

Just har jag svårt att känna glädje och lycka, jag har svårt att se framåt. Jag är nere och ledsen och ångesten hänger över mig.

Jag hoppas att jag snarast får en tid till läkare för bedömning, annars är det akuten igen, för jag klarar inte smärtorna mer. Och jag behöver ta min behovsmedicin varje dag, men försöker att inte göra det,för det handlar trots allt om morfinpreparat. Och jag får bara ta den 1gång/dygn.

Jag kämpar och ger inte upp.

Men detta är varför jag fått skjuta på saker såsom vlogg och podd, och delvis blogg. Jag orkar inte Tyvärr!

Tack ert tålamod.

Please follow and like us:

En dag i princip utan sociala medier.

Sånna dagar behöver man ibland. I alla fall jag!

Jobbade som vanligt på fm. Sen hem och äta lunch. Kollade av mailen och fixade med lite saker kring ”25 September” och mellan 14,45-15,45 ställdes telefonen på ljudlöst och jag arbetade enbart med detta. Sparade ner och skulle fortsätta och då hängde sig programmet och allt var förlorat… det sparades alltså inte… så irriterande. Imorgon är jag ledig från jobbet så jag kommer sitta med det till och från imorgon. Insett att sitter jag bara med det blir jag för trött och det blir fel. Så 1h i taget och sen göra annat… och PLANERA NOGRANNT Vad man ska göra så går det rätt bra.

Det är först nu jag lägger lite tid vid datorn, telefonen har legat vid sidan av nästan hela dagen. Och den har varit hyffsat tyst även när jag inte hade ”Stör ej”-läge på! Skönt! Behövde verkligen lite break från omvärlden!

Men ja såhär såg det ut när jag satt och jobbade i eftermiddag.

Sisådär kommer jag väl sitta imorgon också;) Men jag avslöjar ingenting ännu! Den som väntar på något gott…

 

Tjingeling

Please follow and like us:

På hemväg

Haft en bra tripp till gamla köpstad. 2 fartfyllda dagar men ändå rätt lugnt, vi har tagit det som det kommit, och njutit av varandras sällskap.
På nedvägen shoppades det i det stora blågula varuhuset i Ullared.
Igår blev det glass på Tre toppar inne i Träslövsläge. Vattenmelonsorbet, skruvensorbet, saltlakritssås och polkaströssel. Såå gott.

Efter frukost, städ och fotografering så packade vi in oss i minibussarna för att shoppa inne i Varberg. Köpte smått o gott, bla födelsedagspresent till mig själv i form av halsband, armband och örhängen.

Lunchade på en liten sportbar, precis lagom mycket mat, fräscht och bra och trevlig personal.

Lax, potatis och en förträfflig romsås


Har ca 2h kvar tills vi anländer till Tidaholm. Är rätt trött, men tacksam och glad över att jag följde med på resan. Det har stärkt mig även om det varit jobbigt stundtals. Igår var fm enligt mig en katastrof. Jag kände mig misslyckad. Vilket jag inte ska göra.
Tack alla som var med, speciellt tack till U&M på fritiden som roddat allt! Applåd till er!!

Please follow and like us:

På hemväg

Haft en bra tripp till gamla köpstad. 2 fartfyllda dagar men ändå rätt lugnt, vi har tagit det som det kommit, och njutit av varandras sällskap.
På nedvägen shoppades det i det stora blågula varuhuset i Ullared.
Igår blev det glass på Tre toppar inne i Träslövsläge. Vattenmelonsorbet, skruvensorbet, saltlakritssås och polkaströssel. Såå gott.

Efter frukost, städ och fotografering så packade vi in oss i minibussarna för att shoppa inne i Varberg. Köpte smått o gott, bla födelsedagspresent till mig själv i form av halsband, armband och örhängen.

Lunchade på en liten sportbar, precis lagom mycket mat, fräscht och bra och trevlig personal.

Lax, potatis och en förträfflig romsås


Har ca 2h kvar tills vi anländer till Tidaholm. Är rätt trött, men tacksam och glad över att jag följde med på resan. Det har stärkt mig även om det varit jobbigt stundtals. Igår var fm enligt mig en katastrof. Jag kände mig misslyckad. Vilket jag inte ska göra.
Tack alla som var med, speciellt tack till U&M på fritiden som roddat allt! Applåd till er!!

Please follow and like us:

Nattlig uppdatering

Hellu alla beautifuls därute.
Sitter i en gammal Opel Astra Combi påväg mot Stockholm med mamma o hennes kille. Ska först besöka en vän strax intill Mälarhöjden och även parkera bilen där. Under eftermiddagen ska vi sedan bege oss mot Stockholm C och vidare ut till Stadsgården för att boarda Viking Cinderella.
Och där ska jag träffa mitt ❤️. Ja inte Walther utan mitt andra ❤️??.
Vi åker nu på natten då det är både svalare och det är mindre trafik.
Så det är lugnt. Sovit en liten stund i bilen. Stannat till en gång o druckit kaffe som jag tog med. Har även ätit lite mat, circle k har vegankorv numera som är god. Och ok pris. 38kr för korv och mos. Ska väl försöka sova en stund till. Har ca 2,5h kvar att åka innan vi är hos Susanne. Just nu är jag så trött, äntligen känner jag mig avslappnad.
Igår när jag packade fick jag sån ångest. Det är första gången jag sover borta Sen jag flyttade. Och vid närmare eftertanke så har inte jag sovit borta sen jag låg på sjukhus i höstas. Jag har inte fått sova borta pga att jag inte var stabil nog att klara mediciner delvis själv. Nu när jag väl får lov att åka bort över natt igen så blir jag osäker på mig själv, orolig och nästan otrygg. Men jag ser det som en framgång. För 9 mån sen var jag svårt sjuk, jag ville inte leva, jag gjorde försök att få slippa, jag hade en plan att åtminstone skada mig själv på eyy eller annat sätt. Utan C och de andra på boendestöd och UDV och min dåvarande sjuksköterskan på psykiatrin hade jag inte tagit mig ur den krisen. Jag tänkte till och med att Walther får ett bättre liv utan en sjuk mamma som inte orkar. Idag blir jag arg på mig själv när jag tänker på vilka tankar jag hade då. Men jag var sjuk, jag ropade och fick hjälp.
Och jag har sakta men säkert tagit små steg framåt. Jag lär mig sakta men säkert att göra saker som under en period inte fungerade då jag fick ångest eller blev rädd.
Kl 17,30 ikväll avgår Cinderella. Och jag är både rädd och orolig att jag ska få panikångest ombord. Men jag vet att M läser av mig och vet vad han ska göra. Ibland räcker det att han bara kramar om mig så blir jag lugn. Han har lugnet i sig själv.
Som sagt försöka sova lite till!
Kraaaam

Please follow and like us:

Det där livet!

Alltså jag har mått så bra ett tag, flytten har gått bättre än väntat, och att bo på 3e våningen går bra, förutom att jag har ont i rygg och höft, som ibland gör trapporna till en ren plåga, men jag bryr mig utan biter ihop.

Personalen är fantastisk och de vikarier som ska jobba i sommar har jag träffat flera gånger nu innan så när delar av ordinarie personal går på semester är det vikarier jag känner och som jag är hyffsat trygg med.

Ångesten kommer och går och de senaste dagarna har den knappt varit hanterbar utan jag har behövt ta Theralendroppar även dagtid.
Jag är rädd att må sämre. För när jag mår sämre så blir jag låst i mig själv och jag har svårt att sköta både hemmet och mig själv. Och jag får mer dåligt samvete och ångest över att det inte sköts och rädlsan att det ska gro igen finns där, vill inte ha den oredan och skiten jag haft tidigare för då mår jag ju ännu sämre.

Tack o lov har jag personalen som kommer och hjälper mig och stöttar mig, men jag vill ju helst klara mig själv och bara ha tilldelning av mina mediciner. Och såklart lite social samvaro.

Men det där sociala är också något som är störande, jag får panik av mycket folk, helt slut efteråt, räcker att jag går in i affären så skapar det ångest och otrygghet. Jag kämpar på och försöker göra det själv, jag får känslan av att misslyckas om jag ber personalen. Jag ska inte känna det så, men det gör jag.

Och jag har inte planerat mycket för semestern heller. Har Walther lite extra, ska ha honom 19-24 juli. Blir mys, ev ska vi ut på nån shoppingtur. Vi får se lite. Sen har jag och M diskuterat att ta en kryssning, och som det ser ut nu blir det i slutet av juli. Men ska jag ha problem med mycket folk kan det bli jobbigt! Men M är med och jag är trygg med M.

Bildresultat för hjärta

Så det ska gå bra. M är en fena på att läsa av mig också vilket är en jättetrygghet. För försöker jag visa att jag mår bra fast jag inte gör det så är det inte personerna omkring jag lurar, det är mig själv, vilket gör att saker blir ännu jobbigare. Blir en ond spriral!

Nu ska jag avsluta mitt inlägg och värma min lunch. Sitter på jobbet och slutar om 24 min! Sen iväg på apoteksärende och sen hem o vila!

Kram på er alla!

Please follow and like us:

Sanningen bakom flytten!


Ja om knappt tre veckor går flytten! Jag ser framemot att få börja om på ett nytt ställe.
Men det är blandade känslor ändå! Här har jag liksom bott i 12,5 år. Walther var 1 år när vi flyttade hit. Han är uppvuxen här!
Vi gjorde så mycket tillsammans här. Peter och jag hade planer för vårt hem. Ödet ville något annat! I nästan 2 år har jag bott här ensam med Walther. 2 år som varit kantad av min psykiska ohälsa, den fanns där innan dess. Men jag försämrades radikalt!
Mycket av min försämring kom av att det var en omställning att bli ensamstående, bidrag skulle sökas, ekonomin var dålig, fick gå till soc och be om hjälp! Jag ville gå vidare med min karriär inom Mary Kay, vilket jag fick lägga ner. Min farmor var sjuk och det var nära att hon inte klarade sig!
Blev inlagd 1v på psykiatrin. Tack vare C på boendestöd!
Hon och hennes kollegor har verkligen varit ett stöd!
Men vissa saker har vi inte fått bukt med. Även om vi kämpat mot att jag ska bli självständig!
Och att jag inte klarar saker på egen hand som en ”normal” människa ska göra. Fan vad jag hatar ordet NORMAL!!! Vem fan är normal???
Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig och tvärtom.
Jag skäms och jag känner mig extremt misslyckad! Misslyckad som mamma, misslyckad som dotter, barnbarn, vän! Att jag inte räcker till för alla som jag borde (iaf enligt mig).
Hur som helst så gör detta att min vardag inte fungerar och jag blir osäker, rädd, orolig.
Dessutom har jag adhd och atypisk autism som ställer till det i min vardag.
Efter många om och men beslöt jag tillsammans med C, min god man E, biståndsbedömare, min ssk på psykiatrin m.fl att det bästa för mig är att flytta till stödboende inom Lss. Fått många frågor om stödboende.
Fått lite olika frågor kring detta med stödboende! Ska svara på dessa nu.

  1. Vad är skillnaden mellan boendestöd och stödboende.

Ja jag har boendestöd. De kommer varje dag och ger mig medicin 8, 14 och 20. Och ytterligare 1-2ggr/ vecka för samtal, städhjälp och promenad! De kommer vid behov om jag behöver tex theralendroppar. Men inte dygnet runt. Det tar i regel 5-10 min innan dom är här.
Stödboende är ett boende där man har egen lägenhet, men i huset finns stödpersonal dygnet runt även om man får ungefär samma hjälp som med boendestöd. Jag har min lägenhet, jag sköter mig själv, jag har mitt eget!

  1. ”Gruppboende inom LSS? Men du är ju inte så sjuk som dom som bor på sånna där boenden”
    Gruppbostad:

I en gruppbostad bor det personer som är såpass funktionsnedsatta att de kräver personal i närheten dygnet runt. Där har de boende egna rum, men har gemensamma utrymmen för mat, tv m.m. Äldreboende är tex en variant av gruppbostad.
Stödboende/serviceboende
När du bor på stödboende har du behov av lite mindre hjälp och stöd. Du har din lägenhet, men i huset eller området finns personal att tillgå dygnet runt vid behov. Det finns möjlighet att ha gemensamma aktiviteter. Dessa aktiviteter och upplägg kan skilja sig från olika stödboenden. Servicebostad är till för personer som behöver lite mindre stöd i vardagen.
Man har ett vanligt hyreskontrakt och man betalar vanlig hyra, el, hemförsäkring mat m.m
Du får hjälp att planera din dag och du har oftast en eller två kontaktpersoner/ handledare.
Och att påstå att jag inte är så sjuk som dom andra vill jag bara klargöra en sak! Visst finns det sjuka människor på boenden. MEN i mitt fall handlar det om funktionsvariationer. Och visst jag har kanske inte lika mycket behov som Arvid, 29år med down syndrom (påhittad person). Men att säga att Arvid är sjukare än mig är fel! Jag skulle säga att han har mer behov än mig. Och vi har olika behov!
Jag ska INTE bo i gruppbostad. Jag ska bo på stödboende.

  1. Får Walther bo hos dig där?

Just nu är han hos mig varannan helg och det får han lov att vara. Om jag får ha honom mer får framtiden utvisa. Jag måste bli stabilare innan jag väljer att ha honom mer. Men det betyder inte att jag inte vill ha honom hos mig. Tvärtom! Han ska inte behöva ta hand om mig när jag mår dåligt! Och jag vill inte påskynda med risk för bakslag!
Nu ska jag försöka sova! Tagit en stund att skriva detta!
Gonatt och sov gott, på återseende!

Please follow and like us:

Jodå jag lever, och kämpar!

Har bara haft massa omkring mig och ja det är en berg och dalbana.
Men jag har gett mig den på att jag ska tänka positivt eller på bra saker istället för att gå ner mig ännu mer.
Idag har det varit mycket ångest och en jobbig värk lite varstans i kroppen. Kontaktat min våc och innan jag får en läkartid så måste en sjukgymnast bedöma mig. Jag har fått till mig att min värk beror på ”träningsvärk” eftersom jag spänner mig så när jag har ångest! Men det borde ju ändå gå över. Nån sa att träningsvärken kan ha blivit som en inflammation i kroppen. Men jag själv har funderingar på fibromyalgi.
Har ju haft smärtproblematik några år, men senaste månaderna har det blivit värre.
Ibland klarar jag knappt att måla som jag älskar och njuter av att få göra. Ibland är det med nöd och näppe jag klarar att lyfta en kastrull. Plocka i och ur diskmaskinen kan va ett h*vete rent ut sagt. Jag tappar saker och fumlar. Ibland domnar händer och,/eller fötter bort!
Kikat på 1177.se om fibromyalgi och det står såhär:

Symtom

Fibromyalgi kännetecknas av att

  • du har ont i kroppen under en lång period
  • du har sänkta smärttrösklar och kan därför få ont av sådant som inte gör ont hos friska personer
  • du har stela muskler och domningar.

Det är också vanligt med andra symtom som magbesvär.

För att du ska få diagnosen fibromyalgi, ska smärtan finnas både inom övre och nedre delen av kroppen och både på vänster och höger sida. Ofta kan det göra mer ont i vissa kroppsdelar än andra. Det vanligaste är att ha ont i nacke, axlar och i nedre delen av ryggen. En del har också ont i lederna.

Ont under en lång period

Många som har fibromyalgi har ont i musklerna hela tiden, men hos en del kan värken komma och gå. Smärtan sprider sig också lätt till flera ställen i kroppen och blir mer eller mindre ihållande.

Hur ont det gör kan variera från en dag till en annan. Var i kroppen det gör ont kan också variera.

För att du ska få diagnosen fibromyalgi ska du ha haft ont i minst tre månader.

Ökad smärtkänslighet

Personer med fibromyalgi har en ökad smärtkänslighet. Det innebär att du får ont av sådant som vanligtvis inte gör ont hos friska personer. Det gör att även ett lätt tryck eller muskelsammandragningar som inte brukar göra ont känns smärtsamma.

Det som skiljer fibromyalgi från andra sjukdomar eller tillstånd med muskelsmärtor är att den ökade smärtkänsligheten vid fibromyalgi är mer tydlig.

Stela muskler och domningar

När en muskel gör ont är det svårt att röra den obehindrat. Många som har fibromyalgi har svårt att lyfta och bära tungt, och att springa eller gå i trappor. Du kan också känna dig stel i musklerna, särskilt på morgonen. Det är även vanligt att få domningar och stickningar i musklerna.

Andra kroppsliga besvär

Vid fibromyalgi är det också vanligt att du

  • har magbesvär med knipsmärtor, ökad gasbildning, omväxlande diarré och förstoppning
  • har behov av att kissa ovanligt ofta
  • känner dig torr i munnen.

Det här är besvär som många kan ha, men de är vanligare hos människor med fibromyalgi.

Har bokat tid hos sjukgymnasten på tisdag. Hoppas på hjälp. Förr om vissa saker fungerar bättre så kan jag hantera andra på ett annat sätt.
Sen är jag fullt medveten om att det inte finns bot fibromyalgi, men har man fått det utrett så kan man ju hitta ”verktyg” att hantera det på ett helt annat sätt. Vilket gör att jag orkar kämpa för andra krämpor också.
Läste också på 1177 att den antidepressiva mediciner jag äter ibland skrivs ut som behandling av fibromyalgi.? Kan säga att det har inte blivit skillnad sen jag började med den.
Ska försöka sova? Lite smärtlindrad blir jag efter Alvedon. Men inte fri!
Men som sagt, jag försöker se och hitta positiva saker att tänka på och göra! Mycket mer kan jag inte göra!

Please follow and like us:

Det där livet!

Det är på gott och ont!
Livet kommer emellan, just nu är jag i en nedförsbacke av berg och -dalbanan.
Har väl inte hänt så mycket egentligen. Tycker att saker som hänt ändå är positiva saker! Jag har hittat en man som jag tycker så mycket om. Och jag mår så bra i hand sällskap. Hade ju inte tänkt att hitta nån kärlek ännu. Jag vill egentligen vara fri med tanke på mitt mående. Men ja livet ville annat! Och jag är glad och tacksam. Han är förstående och det känns skönt.
Annars har det varit en tuff period där jag än en gång haft dåligt samvete över att jag är en dålig mamma som inte orkar med mitt eget barn, det är så det känns! Men det är inte så det är. Jag avböjer att ha honom mer än varannan helg just nu av den anled\nningen att när jag har honom vill jag kunna ge kvalitetstid och inte kvantitetstid. Jag vill orka, jag vill göra saker med honom och inte bara sitta på en stol och låta honom spela Xbox för att inte mår bra!
Jag åker varje vecka till Dagsjukvården. Träffar min ssk där bla. Och det är skönt.
Fick dock lite huvudbry idag. Jag äter ju lamotigrin 100mg (stämningsstabiliserande). Började i december på 25 mg, höjning till 50mg efter 2v och sen till 100mg 2 veckor efter det. Tog prover för ett par veckor sen och den visar på noll lamotigrin i blodet?! Vet inte varför. Men kan det vara orsaken till att jag ännu har en berg och- dalbana? Och varför tar inte kroppen upp den? Har det med min gastric by pass att göra? Jag och ssk funderade idag. Men ska ta om proverna om 2v mår jag är på dagsjukvården för att slippa åka hit och dit.
Men blir fundersam ju. Kan det oxå vara så att min venaflaxin är för låg?
Många frågor utan svar just nu.
Ja det där livet det ställer till det!
Får försöka va glad, lägger på lite makeup och fixar håret gör att pigga upp mig lite. Även om jag inte känner så inombords som jag ser ut utanpå!


Men det ska bli bra någon gång!
Kram på er mina vänner

Please follow and like us: