Måndagstankar 2 – Årets första blev visst Tisdagstankar

Ja tänk att det är nytt år, jag är veckovill… trodde det var måndag idag, men kom på nyss att det är tisdag.. alltså… Walther åkte hem igår och jag har idag jobbat och trodde det var måndag… knepigt… dessa helgdagar som är rörliga alltså. Men ack vad jag gillar dessa högtider ändå.

Veckan som gått har ju som ni förstått varit en aning rörig, det har vart jobbdag, lite helgdag, lite vardag, lite helg. Och jag har ju varit lite virrig också pga de starka smärtlindrande tabletterna som jag tvingas stoppa i mig pga den där dumma värken.

Men jag har haft massor av tid med Walther. Hade ju honom över nyår, och sen helgen som var. Och igår på Trettonde dag jul var i Valstad kyrka, en mysig kväll med sång, musik och härliga människor. Och så fick vi smaka på god mat som dessutom doftade fantastiskt.

Sen fick vi gå på klappjakt. Det var 8 julklappar utlagda i kyrkan och varje paket hade ett citat på sig från olika bibliska människor eller djur, vi fick läsa dessa och sen skriva in svaren i ett korsord.

Har rekonstruerat detta till er… facit kommer upp i detta inlägg imorgon.

Jag känner inte för att skriva så mkt mer, känner att jag blir så negativ då den mesta av min vakna tid består av smärta!

Men jag försöker hela tiden hitta de där ljusglimtarna i livet även om det ibland är riktigt svårt, men man måste försöka annars brakar man fukkständigt ihop!

Ha det så gott!

 

Kraaam

Please follow and like us:
error0

Ekorren springer i sitt hjul…

Dagligen kämpar jag smärtan, jag äter utöver paracetamol 4ggr/dygn även morfinpreparat morgon och kväll som är beroendeframkallande. Samt ett annat kortidsverkande morfinpreparat vid behov. Det håller nere smärtorna i ländrygg och ben lite grann. Men jag kan inte sitta och äta med Walther utan att halvt ligga vid bordet, idag stöd jag vid bänken och åt. Jag har förklarat för Walther varför jag inte kan sitta ner. Och han förstår.

Men jag känner mig inte alls som en bra mamma, men vad ska jag göra?

Något lättare har det blivit då jag nu vet att min remiss till ortopeden är mottagen och godkänd! Inom 3mån har jag fått träffat en ortoped som kan bedöma min rygg och vidare behandling, dock kan jag få åka till annat sjukhus i regionen eller utanför regionen som har samarbete med regionen eftersom vårdgarantin är åberopad.

Men alltså ja, jag vet inte hur länge jag ska orka, jag är helt slut, jag sover kasst, jag har svårt att vända mig i sängen. Just nu ligger dagtid mest i bäddsoffan som är inbäddad, jag ligger på en tjock soffkudde under mig såsom sjukgymnasten rekommenderade mig. Det hjälper en tag, men efter en stund uppe vrider någon mitt ben som tusen nålar och hugger i min höft, rygg o ljumske.

Jag blir isolerad, jag varken kan eller vågar gå ut utan rullatorn. Och innan jag fått min uterullator (som ska leverera till min arb. terapeut under veckan) är jag behov av hjälp för att komma ut och få rullatorn buren upp och ner.

Jag är 35år, livet framför mig, en son som håller på att bli vuxen, jag har drömmar, önskningar, visioner som just nu inte grusas helt men kommer längre och längre ifrån mig. Det är så frustrerande!

Jag har en son som vill göra saker, utflykter m.m. och jag får svara att jag kan inte göra det när jag har så här ont.

Just har jag svårt att känna glädje och lycka, jag har svårt att se framåt. Jag är nere och ledsen och ångesten hänger över mig.

Jag hoppas att jag snarast får en tid till läkare för bedömning, annars är det akuten igen, för jag klarar inte smärtorna mer. Och jag behöver ta min behovsmedicin varje dag, men försöker att inte göra det,för det handlar trots allt om morfinpreparat. Och jag får bara ta den 1gång/dygn.

Jag kämpar och ger inte upp.

Men detta är varför jag fått skjuta på saker såsom vlogg och podd, och delvis blogg. Jag orkar inte Tyvärr!

Tack ert tålamod.

Please follow and like us:
error0

Hemlängtan

2 nätter på sjukan, jag sover dåligt trots tunga morfinpreparat som delvis lindrar värken (Ja smärtfri är jag sällan) och gör mig groggy. Och jag är helt slut.

Ska be om Theralendroppar. Sen har jag frågat om jag kan få mitt eget täcke, mitt älskade kedjetäcke. Har inte fått svar helt ännu. Men den som tog emot frågan trodde det skulle funka bra. Men skulle dubbelkolla. I skrivandets stund väntar jag på att C som jobbar natten på Klockan ska ringa mig. Ska se om de kan låsa upp för pappa i em så han kan ta med täcke och dator till mig. Han o Tina ska till Borås ikväll o åker över Falköping. Så hoppas på det! Han kom förbi hastigt igår med för tidig julklapp. Jag hade inte fått med mig lurarna till mobilen. Jag vill lyssna på ljudbok eller se film. Men bil heller inte störa. Så lurar är enklast.

Tack pappa o Tina.

Men jag längtar hem! Tårarna rinner av smärta, trötthet, ångest och längtan efter min lägenhet, min personal, min son, min familj.

Jag vill hem! Men jag klarar inte ens ett par minuter på toa utan att jag får hemska smärtor. Det går bra att ta sig till toa, men efter att ha suttit där får jag i regel släpa vänster ben tillbaka till sängen. Jag upplever toabesök som en plåga. För när jag sitter där får jag ta i även när jag ska kissa, men så länge det kommer ut så är läget inte akut, när det tar stopp helt är det riktigt akut och akut operation krävs.

Min största fråga nu är: Hur löser vi allt på bästa sätt så jag kommer hem och klarar mina trappor upp och INTE blir isolerad

Jag hoppas att de tar ställning snarast till op. Remiss till ryggkirurg är skickad. Så hoppas på att det går fort då de ser journaler från läkarna som jag träffat i Skövde.

Men trött på allt.

Orkar inte mer snart..

Kram

Please follow and like us:
error0

Inlagd på sjukan… tur att jag har ljudbok att lyssna på! – Samarbete med Smartson och Nextory

Samarbete med #Nextory och #Smartson

Nej att jag skulle ha så ont så en inläggning skulle bli nödvändig va inte min plan, att jag skulle behöva en ortoped visste jag, det kämpade jag för liksom, men ett akut besök för att man i princip bara ligger på golvet hemma för att avlasta.

Min SSK kopplat till stödboendet så rent ut att det var bättre att söka akuten än vårdcentralen. Igår kväll fick jag sjukresetaxi in hit. Och jag är tacksam. Jag tillbringade förvisso 6h på akuten varav 2-2,5h väntan på att komma till avdelningen.

Men det har varit ett fint bemötande här. Och läkaren igår såg mina smärtor in action… Jag gick från toaletten och in på akutrummet, hade sängen varit 1m längre bort hade jag hamnat på golvet för jag hade så ont så jag orkade inte hålla mig uppe. Och hon kände på ryggen och gjorde lättare kontroller och tittade på mig och sa ”Jag lägger in dig för smärtlindring, kontroll, och ny bedömning av både oss ortopeder och en sjukgymnast så vi har en plan!”

Sen togs även några prover angående njurarna, då de ville utesluta njurproblem eftersom jag har så ont i hela ländryggen. Jag hade inte ens tänkt på njurarna… Men tacksam att de kollar det med för att utesluta!

Men med största sannolikhet är det diskbråcken  som är orsak till smärtorna.

Natten har varit jobbig, men sovit liiiite bättre än hemma, men jag har ju fått starkare smärtlindring och min vanliga smärtlindring med Alvedon. Och nu på morgonen fick jag morfin också. Men är mest groggy. Men nu är det lugnare än igår kväll.. Men jag hade ju inte ätit nåt mellan 13,30 ca och typ 21,30. Men det var för att jag helt enkelt inte orkat. Och de där två skorporna smakade himmelskt gott. Sen att jag inte kan sitta och äta är en annan femma;) Men fördrivit de vakna stunderna med Nextory och Therese Lindgren i lurarna  nu får jag ju testa #Nextory via #Smartson och det är perfekt. Har ju lyssnat på boken ”Ibland mår jag inte så bra” för längesen. Och häromdagen skulle jag lyssna igen, men somnade ifrån… Men nu ska jag lyssna på den, för det får liksom tiden att gå lite snabbare.

Såhär känns det efter 5 min sittande läge. Ont, men glad att jag klarade 5min.

Men nu på morgonen har jag ätit frukost och ca 5-10 min lyckades jag SITTA och äta. Men sen tog smärtan över helt!!!

Men jag hoppas på att jag ska få bra hjälp idag så jag får komma imorgon. En sjukgymnast var här förut och jag får inte åka hem utan trappträning, bor liksom 3 trappor upp och risken att jag isolerar mig finns om jag inte orkar med trapporna.

Men med mediciner typ morfin nu i det värsta akuta skedet och sedan ”snällare” preparat o träning så kan jag nog komma hem snart.

Och att jag får fira julafton med min älskade Walther, min farmor, min pappa, Tina och hennes familj! Och jag vill inte ligga på golvet pga smärta! Jag vill vara med och fira inte bara se på!!

Nu ska jag fortsätta med ljudboken, vila och vänta på ronden.

Tjingeling!

Please follow and like us:
error0