ADHD – En superkraft?!

Som många vet (och säkert har läst här i min blogg) så har jag ju ADHD – Attention Deficit, Hyperactivity Disorder. En del säger att det är en superkraft, en del säger att det inte är det. Jag säger att jag  och alla andra har en superkraft som kämpar med våran ADHD och för att få vardagen att fungera trots svårigheter. Men själva ADHD:n i sig är ingen superkraft.

Jag lyssnade precis på Tilde de Paula och dr Mikaels podd ”Läkarpodden”! Jätteintressant!

Men reagerade att dr Mikael svarade på några frågor en lyssnare skickat in. Lyssnaren beskrev att hon och hennes familj väntade på utredning av sitt barn och det var långa köer. Barnet i fråga fick ingen bra hjälp i skolan och mådde dåligt hemma också. Så de hade en frustration. Man hade även erbjudit sig att åka längre sträckor för att få utredningen gjord.

Dr Mikael svarade bra, men ändå kändes det inte riktigt relevant med hur det FAKTISKT är! Han hade fullt rätt i att en diagnos inte ska sättas för att man ska få hjälp med sina problem. Det är skolan och samhällets skyldighet att hjälpa de personer som har en funktionsnedsättning t. ex. ADHD. Helt och hållet rätt från Dr Mikael. Men tyvärr är det långt ifrån det faktiskt fungerar så.

Många gånger skyller skolan ifrån sig att barnet nog har ADHD och behöver utredas, för att man ska kunna ge eleven rätt hjälp. Om det nu behövs en resursperson/assistent för den drabbade eleven, vad hjälper det då med en diagnos? Skolan betalar väl samma summa för den resursen oavsett om eleven har diagnos eller inte?! Vad är liksom skillnaden för skolan?!

Jag förstår den frustrerade mamman som vill ha hjälp för sitt barn för att få rätt hjälp av skolan. Det är fruktansvärt!

Sen tog man upp detta med fördomar och ”missbruk” av begreppet ADHD, DAMP. Finns fler funktionsnedsättningar som missbrukas i vissa munnar.

Som tex ett barn som är livligt och inte kan sitta still. ”Hen har säkert ADHD!

Eller så kan en med ADHD få höra att ens föräldrar har en dålig uppfostran av sitt barn. Man kan inte skylla på ADHD hela tiden… instämmer att man inte kan skylla på ADHD hela tiden, men vissa saker bottnar i ens problematik, tex impulsivitet, man har inte alltid stoppet. Men att alltid skylla på sin ADHD är helt fel! Det är inte ok!

Likadant säger en del ibland, ”äsch jag har nog fått lite ADHD” eller ”Jag får DAMP” eller ”Äru CP eller?” Känner ni igen detta?

Och förr sa man att det växer bort… Nej… inte riktigt. ADHD är en bestående defekt, den är livslång MEN med träning, medicinering och tydliga rutiner så kan man leva ganska likt en person utan ADHD. Men det går aldrig att träna bort helt eller bota och det växer ALDRIG bort!

Jag har säkert sagt dumma saker kring olika funktionsnedsättningar, och jag ber om ursäkt om jag gjort detta!

Men jag känner mig kränkt av folk som säger att de har fått lite ADHD om något blir fel. Jag vore tacksam om jag hade LITE ADHD, nu har jag ingen grav ADHD, men inte den mildaste formen heller. MEN jag har faktiskt ADHD!! Det finns ett gäng myter om ADHD och här är några och jag svarar på dessa ur MITT hjärta och med den fakta jag besitter.

Myt 1. Om man har adhd är man inte lika smart som andra.
Jo det är man, men behöver ofta längre tid på sig för att lösa uppgifter, och vissa sakar är svårare än andra. Ibland är det faktiskt så att en person med adhd är smartare än andra då den måste hitta andra strategier för att lära sig saker, eller tänka utanför boxen för att kompensera sina svårigheter.

Myt 2. Äter man adhd-medicin är det detsamma som att ta droger.
Nej! Men många ADHD-mediciner är vad man säger centralstimulande preparat och innehåller Amfetamin (som är en drog i sig), men jag fick vid en föreläsning förklarat för mig att EN DAGSDOS innehåller 1/1000 av vad en som missbrukar amfetamin tar som en enda dos. Dessutom ges inte dessa preparat till vem som helst just för att en person som redan har en missbruksproblematik ska få större problematik. Och vid kontrollerna man gör hos sin läkare (oftast på öppenvården inom psykiatrin) så tas oftast ett urinprov och man tar även kontinuerliga blodprover på patienterna. Så nej det är inte att ta droger. Och jag måste säga som Jessicas son: ”jag äter min medicin för att JAG vill bestämma över mitt liv, inte att min adhd ska bestämma”. Så bra sagt!

Myt 3. Har man adhd kan man inte sitta still.
Jo det kan man, men det är svårare om det är massa störande saker omkring en, för har man ADHD har är man ofta väldigt lättdistraherad. Vilket gör att man har svårare att fokusera och jag kan ibland bli sån att ska jag lyssna på en föreläsning eller ett långt tal så behöver jag papper och penna, oftast inte för att skriva ner vad som sägs (för det brukar inte va så lätt, då jag blir så superkoncentrerad på just det jag skriver så jag inte förstår sammanhanget efter ett par tre meningar när jag skriver och lyssnar) utan för att kunna fokusera på vad som sägs och för att sitta still, jag behöver få kludda lite med papper och penna. Och är det något väldigt intressant som fängslar ens intresse då kan man istället vara hyperfokuserad!

Myt 4. Alla med adhd är utåtriktade.
Fel! Impulsivitet och hyperaktivitet är inte samma sak som att vara utåtriktad och hela tiden vill visa sig. Man ofta kanske man syns för att man har svårt att styra sina handlingar. Och om man inte är utåtriktad så är det ju svårare att nå fram…

Myt 5. Den med ADHD kan aldrig få ett jobb.
Jo, då  det går, men kan vara lite tuffare om man har ADHD, man kan behöva andra strategier, precis som för eleverna i skolan. Men hittar man ett jobb man verkligen gillar och klarar av och att ens arbetskamrater har förståelse för om det blir tokigt ibland så fungerar det utmärkt att arbeta, men man kanske inte alltid kan arbeta heltid.

Myt 6. Det är föräldrarnas fel att barnet fått ADHD.
Va? Nej, nej, nej! Det är en ärftlig funktionsnedsättning, ca 70-90%  av alla som har ADHD har minst en förälder med ADHD. Men hur man uppfostras eller vilken mat man äter spelar ingen roll, det är inget som ger ADHD, men kan komma att ha betydelse  om man har ADHD. ADHD föds man med, det är inget man får.

Myt 7. Adhd är en sjukdom.
NEJ! En sjukdom är oftast något man kan bota! Men ADHD går inte att bota, bara att lindra genom träning, strategier och viss medicinering

Myt 8. Den som har ADHD har inte ett normalt liv!
Jodå, går alldeles utmärkt, med rätt ”verktyg” så går det toppen, det är lite klurigare och tar ofta mer energi, men det går.
Förresten, vem är Normal? För mig är vissa saker normala och dessa är onormala hos dig och tvärtom. Jag hatar ordet normal… Så om jag inte lever ett normalt liv gör inte du det heller… beroende på vem som lever livet!

Myt 9. Skärpning, din adhd försvinner om du bara skärper dig!
Nej, det är inte bara att skärpa till sig. Det är samma som att be en med hörapparat att skärpa sig så hör den bättre och slipper hörapparaten eller att den som är rullstolsburen ska skärpa sig så kan den slänga sin rullstol.

O ja för den som vill veta så finns ett rad kändisar med ADHD:
Kristin Kaspersen, Petter, Samir och Viktor, Blondinbella, Justin Timberlake, John F. Kennedy, Albert Einstein, Bill Gates

Hoppas jag dödat några myter och skapat mer förståelse för oss med ADHD.

Please follow and like us:
error0

2 dagar kvar

Det är så skönt att det närmar sig flytt. Jag och E hämtade nycklarna igår! Vilken känsla! Så glad!

Men den inre stressen äter upp mig inifrån. Lådor står lite varstans, tack o lov har min pappa tagit upp x antal fulla lådor hem till sig som han kör direkt till lägenheten på lördag fm. Jag kommer att husera där hela dagen för att underlätta stress och spring och att jag låser mig. Jag var så rädd att säga hur jag kände inför detta men min pappa föreslog att vi skulle göra så. Vilket jag tyckte var riktigt skönt!

Men det är avslut i många anseenden på gott och ont, i 12,5 år har vi bott i lägenheten. Walther är uppvuxen där, han vet inte något annat. I höstas flyttade han till Peter.

Mitt boendestöd som funnits där sedan 2012 ska nu ”släppa” mig och det är för mig jobbigt att inte ha dom kvar, att få helt ny personal, eller ny och ny! Vet vem dom flesta är i personalen, men ändå, de ska vara mina hjälpredor genom livet, finnas där när jag faller, finnas där och stötta mig när jag klättrar uppåt, finnas där när jag mår bra så att jag inte rasar igen. Vilket jag vet att de kommer att göra, men det blir så mycket nytt.

Träffade mina kontaktmän igår på ett möte, även min kommunsjuksköterska var med vilket kändes jätteskönt, alla vårdbitar och samtal till läkare m.m. kommer hon sköta. Om jag inte vill försöka själv förstås. Hon kommer även kontakta både sjukgymnast och arbetsterapeut kopplat till boendet för att hjälpa mig på bästa sätt i min vardag.

Fick även en broschyr om stödboende och vad det innebär. Klockan (bilden längst upp till vänster) är det stödboende jag tillhör.

Har fått många frågor om just detta med stödboende. Många kopplar ihop och blandar ihop med gruppbostad. Vilket är helt fel! Är stora skillnader mellan dessa!

GRUPPBOSTAD
Gruppbostaden är är en boende form för personer som har så omfattande funktionsvariationer att de i princip behöver ha tillsyn hela tiden och inte kan klara sig själva. Personerna klarar i regel inte av eget boende eller boende med särskild service men ska ändå kunna vara vuxen och lämna sitt föräldrarhem. Enligt lag ska gruppboendet ha ett litet antal lägenheter 5-6 st för att vården ska bli så kvalitativ som möjligt och att de boende ska känna sig helt trygga! Dessa lägenheterna ska ligga i direkt anslutning till gemensamma utrymmen där de har tillgång till omvårdnad och service dygnet runt. De gemensamma utrymmena ska vara ”centrala” och vara anpassade så att alla boende ska kunna utnyttja dessa i olika aktiviteter . Enligt Socialstyrelsens mening bör det i regel endast vara tre till fem personer som bor i bostaden. Ytterligare någon boende bör kunna accepteras men endast under förutsättning att samtliga personer som bor i gruppbostaden tillförsäkras goda levnadsvillkor.

SERVICEBOSTAD
I en servicebostad bor man i lägenheter utspritt i ett område med andra hyresgäster men man har ändå närhet till gemensam och fast personal dygnet runt. Lägenheterna skall i möjligaste mån vara anpassad efter den boende och ligger i samma eller omkringliggande hus. Det är ett mellanting av gruppbostad och helt eget boende. upp till ca 15 lägenheter/personer kan ha koppling till samma personalgrupp och gemensamma utrymmen. De boende integreras i ett område och man bör undvika att boendet blir som en institution. Bostaden ska vara som andras och inte bli en institutionell miljö!

På mitt boende som är en servicebostad eller som de säger satellitlägenheter så bor vi ca 8st och det är 5 personal som turas om att bemanna detta.

Har ni mer frågor så ställ dom, kan jag inte svara tar jag reda på det!

kramkram

Please follow and like us:
error0

Sanningen bakom flytten!


Ja om knappt tre veckor går flytten! Jag ser framemot att få börja om på ett nytt ställe.
Men det är blandade känslor ändå! Här har jag liksom bott i 12,5 år. Walther var 1 år när vi flyttade hit. Han är uppvuxen här!
Vi gjorde så mycket tillsammans här. Peter och jag hade planer för vårt hem. Ödet ville något annat! I nästan 2 år har jag bott här ensam med Walther. 2 år som varit kantad av min psykiska ohälsa, den fanns där innan dess. Men jag försämrades radikalt!
Mycket av min försämring kom av att det var en omställning att bli ensamstående, bidrag skulle sökas, ekonomin var dålig, fick gå till soc och be om hjälp! Jag ville gå vidare med min karriär inom Mary Kay, vilket jag fick lägga ner. Min farmor var sjuk och det var nära att hon inte klarade sig!
Blev inlagd 1v på psykiatrin. Tack vare C på boendestöd!
Hon och hennes kollegor har verkligen varit ett stöd!
Men vissa saker har vi inte fått bukt med. Även om vi kämpat mot att jag ska bli självständig!
Och att jag inte klarar saker på egen hand som en ”normal” människa ska göra. Fan vad jag hatar ordet NORMAL!!! Vem fan är normal???
Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig och tvärtom.
Jag skäms och jag känner mig extremt misslyckad! Misslyckad som mamma, misslyckad som dotter, barnbarn, vän! Att jag inte räcker till för alla som jag borde (iaf enligt mig).
Hur som helst så gör detta att min vardag inte fungerar och jag blir osäker, rädd, orolig.
Dessutom har jag adhd och atypisk autism som ställer till det i min vardag.
Efter många om och men beslöt jag tillsammans med C, min god man E, biståndsbedömare, min ssk på psykiatrin m.fl att det bästa för mig är att flytta till stödboende inom Lss. Fått många frågor om stödboende.
Fått lite olika frågor kring detta med stödboende! Ska svara på dessa nu.

  1. Vad är skillnaden mellan boendestöd och stödboende.

Ja jag har boendestöd. De kommer varje dag och ger mig medicin 8, 14 och 20. Och ytterligare 1-2ggr/ vecka för samtal, städhjälp och promenad! De kommer vid behov om jag behöver tex theralendroppar. Men inte dygnet runt. Det tar i regel 5-10 min innan dom är här.
Stödboende är ett boende där man har egen lägenhet, men i huset finns stödpersonal dygnet runt även om man får ungefär samma hjälp som med boendestöd. Jag har min lägenhet, jag sköter mig själv, jag har mitt eget!

  1. ”Gruppboende inom LSS? Men du är ju inte så sjuk som dom som bor på sånna där boenden”
    Gruppbostad:

I en gruppbostad bor det personer som är såpass funktionsnedsatta att de kräver personal i närheten dygnet runt. Där har de boende egna rum, men har gemensamma utrymmen för mat, tv m.m. Äldreboende är tex en variant av gruppbostad.
Stödboende/serviceboende
När du bor på stödboende har du behov av lite mindre hjälp och stöd. Du har din lägenhet, men i huset eller området finns personal att tillgå dygnet runt vid behov. Det finns möjlighet att ha gemensamma aktiviteter. Dessa aktiviteter och upplägg kan skilja sig från olika stödboenden. Servicebostad är till för personer som behöver lite mindre stöd i vardagen.
Man har ett vanligt hyreskontrakt och man betalar vanlig hyra, el, hemförsäkring mat m.m
Du får hjälp att planera din dag och du har oftast en eller två kontaktpersoner/ handledare.
Och att påstå att jag inte är så sjuk som dom andra vill jag bara klargöra en sak! Visst finns det sjuka människor på boenden. MEN i mitt fall handlar det om funktionsvariationer. Och visst jag har kanske inte lika mycket behov som Arvid, 29år med down syndrom (påhittad person). Men att säga att Arvid är sjukare än mig är fel! Jag skulle säga att han har mer behov än mig. Och vi har olika behov!
Jag ska INTE bo i gruppbostad. Jag ska bo på stödboende.

  1. Får Walther bo hos dig där?

Just nu är han hos mig varannan helg och det får han lov att vara. Om jag får ha honom mer får framtiden utvisa. Jag måste bli stabilare innan jag väljer att ha honom mer. Men det betyder inte att jag inte vill ha honom hos mig. Tvärtom! Han ska inte behöva ta hand om mig när jag mår dåligt! Och jag vill inte påskynda med risk för bakslag!
Nu ska jag försöka sova! Tagit en stund att skriva detta!
Gonatt och sov gott, på återseende!

Please follow and like us:
error0

Flytt, rutinändringar, citrongurka och Penischili!!

Dagligen tänker jag på bloggen! Men tiden försvinner och jag missar att skriva trots att jag verkligen vill.
Mycket har hänt både bra och dåliga saker. Men fokuserar på allt bra så mycket jag bara kan. Vilket inte alltid är lätt, men man måste försöka!
Påsken är över för denna gången. En lugn påsk har jag haft. Mest varit ensam, vilket jag njutit av !
I lördags åt jag påsklunch hos farmor med pappa, Tina, farmors bror och Walther såklart! Är egentligen Peters helg att ha honom. Men jag ville fira påsk med honom också.
I övrigt har jag bara njutit här hemma. Städat, plockat, tvättat, vilat, och spelat The Sims4.
Igår promenerade jag ca 5km, handlat och planterat frön i mina egna små växthus;) Köpte frön till krasse, persilja och ärtor för typ 20kr på netto. Sen köpte jag två plantor av en tjej här i stan som jag gick och hämtade därav min lite längre runda.

Såhär kommer skörden förhoppningsvis se ut;)


Flytten närma sig verkligen med stormsteg nu. Och jag ser framemot det! Aldrig trodde jag att jag skulle tycka det känns bra att flytta till ett område med fler trappuppgångar, tätt packat och 3 trappor upp! Jag ville säga nej tack! Men då hade jag sagt nej till stödboendet! Och får börja om med ansökningar och köer IGEN. OM jag inte har läkarintyg! Så tackade ja och tänkte att jag får ställa mig i kö igen och vänta.
Men när jag och E var och kikade på lägenheten några dagar efter beskedet att jag fått den så kände jag direkt när vi kom in ”Jag är hemma!” Kändes inte som ett tvång för att få va kvar i kön till stödboende. Det kändes helt rätt! Bra läge, nära till stan, nära till ån Tidan och turbinhusön. Enda jag inte gillar är att jag har velat ha lite mer förvaring inne i lägenheten och så är balkongen liten (170*120cm) och väggarna har trist mörkbrun panel. Men med lite fina möbler och blommor och mina plantor kommer det bli toppen!!!

Och ute på balkongen kan jag sitta och lyssna på fågelkvitter, vattenfallen i ån och kika på Raggarbruden Rosé-Marie Svensson” på sin flotte;)

Just nu sitter jag på bussen hem, varit på dagsjukvården på fm! Bara en gång kvar nu för mig. Men det är vemodigt. Men vet att om jag vill och behöver så får jag återkomma! Vilket är en trygghet! Dock slutar ju min kontaktsjuksköterska nu, och jag har fått en annan. Men det är nästan jobbigast att få byta henne! Speciellt nu när jag byter från boendestöd till stödboende. Jag får helt ny personal. Några känner jag till, men känner inte. Men är tacksam att jag under en övergångsperiod får ha kvar C och A från boendestöd för samtal och promenader. Det är en enorm trygghet.
Nu ska jag koppla av lite och ta det lugnt tills jag är hemma i stan!!
Kraaam

Please follow and like us:
error0

Empowerment dag 1

Det Här Är Jag!

Grundläggande om mig har ni ju i menyn till höger, såvida ni inte sitter med mobil och läser (vilket jag oftast gör) så tar det här oxå.
Född: 4september 1984
Stjärntecken: Jungfru
Bor: Tidaholm
Längd: 174 cm 
Civilstatus: Stolt singel
Familj: Son född 3 december 2005
Husdjur: Blandrastik född 20 september 2013 och en väldans massa damråttor
Favoritmat: Sushi, kokt torsk med skiratsmör, potatis och pepparot.
Intressen: Måla, rita, sy, sticka, virka
Året jag började blogga: 2008 på allvar. Men började när sonen föddes 2005
Smeknamn: Micha, Mickis, Mamma
Favoritfärg: ROSA
Utbildad undersköterska men kan tyvärr inte arbeta just nu av olika skäl.
I november 1999 fick jag diagnosen DAMP (deficits in attention, motor control and perception)
PBU som det hette då (idag BUP) ville utreda vidare ifall det fanns något autistiskt. Men mina anhöriga ville inte detta.

Inte förrän våren 2014 började jag utredas igen efter mycket tjat och kämpande. I Augusti stod det klart att jag har Atypisk Autism (men väldigt nära Asperger, jag hade inte tillräckligt med specialintressen för Asperger) och ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) och jag fick påbörja medicinering vilket haft god effekt.

Men dessa svårigheter ihop med depression, utmattningsdepression, ångest/panikångest har gjort att jag inte klarar vanligt jobb tyvärr.

Så just nu jobbar jag 6h på utåtriktad daglig verksamhet inom LSS. Tacksam för att jag klarar dessa få timmar. För jag behöver komma ut.

Jag är annars en mycket glad utåtriktad tjej. Som vill leva och ha roligt. Och vill leva som vilken annan tjej i min ålder som helst trots diagnoser som sätter stopp ibland! 
Jag har ju fått begränsa mig för att orka med vardagen.

Men jag är tacksam över att jag är jag, och att jag blev som jag blev fast jag inte blev som jag skulle.

Att blogga är min ventil. Jag kan skriva, läsa andras bloggar och dela erfarenheter med andra! En hjälp till självhjälp typ.


Please follow and like us:
error0

Att leva med ADHD!

Läste ett blogginläg av Samir Badran, ni vet Samir i Samir och Viktor! HAn har dock inte skrivit listan själv!

 

Och jag måste säga det är så klockrent!! Sen kanske det inte stämmer fullt ut på alla, men på mig stämmer det mesta!

 

Att leva med en person som har ADHD/ADD är inte lätt. Varje relation med ADHD/ADD testas! Detta oavsett om du är pojkvän/flickvän, man/hustru, barn eller barnbarn, det spelar ingen roll.För att skapa en så bra förutsättning som möjligt för att en relation ska fungera så behöver man lära sig att hantera den känslomässiga berg- och dalbanan som funktionsnedsättning som ADHD/ADD skapar i vardagen!
Att lära sig förstå en person med ADHD/ADD hjälper dig att bli mer tålmodig, tolerant och ger dig mer medkänsla och att vara kärleksfull! Relationerna kommer att bli mycket mer  trivsamma och fridfulla! Men det är inte en snabbvändning man lär sig det!

 

Men ett bra sätt är att läsa dessa 20 punkter för att förstå hur vi med ADHD/ADD har det i våran vardag!

Sen har inte alla med ADHD/ADD alla dessa svårigheter… Men många av dom! Sen reagerar jag på en sak i dessa punkter, att det står ”kan inte” på flera punkter… viss vissa av oss med ADHD/ADD kan inte… men jag skulle snarare vilja säga att vi har mer eller mindre svårigheter med dessa saker, inte att vi inte kan…. det känns nedvärderande och kränkande i mina ögon/öron!

 

1. Dom har en hjärna som går på högvarv.
ADHD/ADD-hjärnan stannar inte. Det finns ingen av/på-knapp. Det finns inga bromsar. Det är en börda som du måste lära dig hantera.
 
 

2. Dom lyssnar men allt som sägs går inte in.
En person med ADHD/ADD kommer att titta på dig, höra vad du säger och se dina läppar röra på sig. Men efter de fem första orden har deras tankar redan flugit iväg. Dom kan fortfarande höra dig prata, men deras tankar är uppe bland molnen. Istället tänker dom nu på hur dina läppar rör sig eller hur din frisyr ser rufsig ut.

 

3. Dom har svårt att göra klart en uppgift.
Istället för att hålla fokus på vad som är framför dom så kommer personer med ADHD/ADD istället titta på färgerna i tavlan som hänger på väggen. Det är som att vandra omkring i en labyrint, dom börjar gå åt ett håll men fortsätter hela tiden ändra riktning för att hitta vägen ut.

 

4. Dom blir lätt oroliga.
Eftersom dom är djupa tänkare är dom extra känsliga för vad som än händer omkring dom. Att vara i en lyhörd restaurang kan låta som att du står längst framme vid scenen på en Metallica-konsert. En liten ledsam nyhet kan skicka iväg dom i raketfart mot ”Jorden kommer gå under”-tänket.

 

5. Dom kan inte koncentrera sig när dom är känslosamma.
Om det är något oroligt som händer, eller om dom är upprörda kan inte en person med ADHD/ADD tänka på någonting annat. Det här försvårar koncentrationen på jobbet, i konversationen och sociala situationer till det omöjliga.

 

6. Dom kan koncentrera sig för djupt.
När dörrarna till hjärnan öppnar sig dyker personen med ADHD/ADD in alldeles för snabbt och alldeles för djupt in i det stora havet.

 

7. Dom har svårt att pausa/avsluta en uppgift när dom är i sin koncentrations-bubbla.
Och under vattnet stannar dom i flera timmar. Inte ens när syret tar slut kommer dom upp om dom njuter av utsikten.

 

8. Dom kan inte styra sina känslor.
För en person med ADHD/ADD så flyger deras känslor ute i det fria, långt bortom gränser och dom kan inte tämjas. Taggtrådarna som är virade runt deras geniala hjärnor gör att tankar och känslor är svåra att hantera. Dom behöver extra tid för att få igång systemet och få det att fungera ordentligt.

 

9. Deras intensiva känsloutbrott är svåra att reglera.
Eftersom de är impulsiva och säger precis vad dom tänker händer det ofta att dom säger saker dom ångrar senare. Det är nästan omöjligt för dom att redigera orden innan dom kommer ut.

 

10. Dom har socialfobi.
Att känna sig obekväm för man är vetandes om att man inte är som alla andra gör att personer med ADHD/ADD ofta känner sig osäkra i sociala situationer. Dom är rädda att dom kommer säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla tillbaka känns tryggare.

 

11. Dom är djupt instinktiva.
För personer med ADHD/ADD är ytan en osynlig utsida som dom tränger sig igenom. Dom ser bortom det. Det här är den mest angenäma aspekten av ADHD/ADD. Den här inspirerande egenskapen är vad som skapar genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare är alla drivna inom den här egenskapen.

 

12. Dom tänker utanför ramarna.
En annan underbar aspekt av ADHD/ADD är att just för dom tänker annorlunda, kan deras abstrakta hjärnor se lösningar till problem som den konkreta tänkaren inte kan se.

 

13. Dom är otåliga och rastlösa.
Lättirriterade, viljan att saker ska hända hela tiden och på en gång och att dom konstant pillrar på telefonerna, snurrar en hårslinga runt fingret eller skakar deras ben upp och ner; en person med ADHD/ADD behöver konstant rörelse. Det är en lugnande aktivitet för dom.

 

14. Dom är fysiskt känsliga.
Pennor känns tunga i deras händer. Olika material på kläder som andra människor inte skulle reagera på kan kännas stickande. Sängar är ojämna. Mat kan ha så många olika texturer du aldrig kan gissa. Precis som Prinsessan på Ärten så kan dom känna en ärta under 20 madrasser.

 

15. Dom är oorganiserade.
Högar är deras favoritmetod av ordning. När en uppgift äntligen är klar blir papper relaterade till det lagda i en hög där dom stannar tills högen blivit allt för hög. Det är då en person med ADHD/ADD känner sig överväldigad, frustrerad och städar upp. Personer med ADHD/ADD måste vara försiktiga så dom inte blev samlare. Det är svårt för en person med ADHD/ADD att hålla saker i ordning för deras hjärna tänker inte i en vanlig ordning.

 

16. Dom behöver utrymme för rörelse.
När dom pratar i telefonen eller har en konversation med någon så tänker personen med ADHD/ADD mycket klarare när dom är i rörelse. Rörelse är lugnande och ger klarhet i deras tankar.

 

17. Dom undviker uppgifter.
Att ta beslut eller göra klart arbete i tid är en svår kamp. Inte för att dom skulle vara lata eller oansvariga, utan för att deras hjärnor är fulla med olika val och möjligheter. Att välja en kan bli svårt. Det är lättare att låta bli att välja eller ta beslut eftersom dom överanalyserar allt. Dom blir besatta och uppehåller sig i djupet av sina hjärnor.

 

18. Dom kan inte komma ihåg enkla uppgifter.
En annan oväntad och absurd egenskap av ADHD/ADD är deras minne. Personer med ADHD/ADD kan inte komma ihåg att hämta upp deras kläder ur tvättstugan, mjölk på mataffären eller möten. Men å andra sidan kommer dom ihåg varenda kommentar, mening och telefonnummer dom har hört under dagen. Det spelar ingen roll hur många post-it-lappar eller alarm i telefonen dom satt upp; deras distraherade hjärna är alltid någon annanstans. Synliga saker är lättare att komma ihåg. Därför har dom alltid femton olika flikar uppe på internet.

 

19. Dom har många uppgifter på gång, samtidigt.
På grund utav deras konstanta verksamhet i deras hjärnor; så fort en uppgift är klar så är dom redo att gå vidare på nästa utan att stänga ner föregående uppgift. Ju mer som pågår samtidigt, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.

 

20. Dom är passionerade i allt dom gör.
Deras känslor, tankar, ord och beröring av en person med ADHD/ADD är stark. Allting är förstorat. Det här är en gåva när den lär sig hanteras korrekt. När en person med ADHD/ADD gör någonting, gör dom det med deras själ och hjärta. Dom ger allt dom har. Dom är intensiva, förstående och djupa. Det är egenskaper som gör en person med ADHD/ADD så oemotståndlig  .
                                                                                                                          

 

 

De allara flesta som har ADHD/ADD (inkl jag) har svårigheter att kontrollera impulser. Och det är väl det första folk tänker på när de hör ADHD. Impulsiva och arga! Men Vi som lever med ADHD har många bra sidor! Och du kommer ha nytta av egenskaperna hos en person med ADHD/ADD nör du förstått hur vi tänker och känner! Ha tålamod och medskänsla! Lever du i en nära relation till ADHD/ADD så se till att ta egentid regelbundet, njut av det du tycker om, ta hjälp av stöd! Det finns olika bra sidor att hitta stöd och information… jag kommer att göra en länklista i menyn till höger. Kolla även med din kommun vilken hjälp du kan få. Om ni tillhör habilitering eller har kontakt med psykiatri, antingen den vuxna öppenvården eller BUP så fråga vad de har för anhörigstöd.

Här nedan har jag lagt in ett filkmklipp om Örjan Lax, detta filmklipp fick vi se när jag gick ADHDskolan på Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Falköping under februari- april 2018! Tänkvärt!!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=OYHId3DyO9M]

 

Jag hoppas att ni fårr lite mer inblick i hur det är att leva omkring ADHD/ADD eller att rentav ha det!

 

 
Please follow and like us:
error0

Att leva med ADHD!

Läste ett blogginläg av Samir Badran, ni vet Samir i Samir och Viktor! HAn har dock inte skrivit listan själv!

 

Och jag måste säga det är så klockrent!! Sen kanske det inte stämmer fullt ut på alla, men på mig stämmer det mesta!

 

Att leva med en person som har ADHD/ADD är inte lätt. Varje relation med ADHD/ADD testas! Detta oavsett om du är pojkvän/flickvän, man/hustru, barn eller barnbarn, det spelar ingen roll.För att skapa en så bra förutsättning som möjligt för att en relation ska fungera så behöver man lära sig att hantera den känslomässiga berg- och dalbanan som funktionsnedsättning som ADHD/ADD skapar i vardagen!
Att lära sig förstå en person med ADHD/ADD hjälper dig att bli mer tålmodig, tolerant och ger dig mer medkänsla och att vara kärleksfull! Relationerna kommer att bli mycket mer  trivsamma och fridfulla! Men det är inte en snabbvändning man lär sig det!

 

Men ett bra sätt är att läsa dessa 20 punkter för att förstå hur vi med ADHD/ADD har det i våran vardag!

Sen har inte alla med ADHD/ADD alla dessa svårigheter… Men många av dom! Sen reagerar jag på en sak i dessa punkter, att det står ”kan inte” på flera punkter… viss vissa av oss med ADHD/ADD kan inte… men jag skulle snarare vilja säga att vi har mer eller mindre svårigheter med dessa saker, inte att vi inte kan…. det känns nedvärderande och kränkande i mina ögon/öron!

 

1. Dom har en hjärna som går på högvarv.
ADHD/ADD-hjärnan stannar inte. Det finns ingen av/på-knapp. Det finns inga bromsar. Det är en börda som du måste lära dig hantera.
 
 

2. Dom lyssnar men allt som sägs går inte in.
En person med ADHD/ADD kommer att titta på dig, höra vad du säger och se dina läppar röra på sig. Men efter de fem första orden har deras tankar redan flugit iväg. Dom kan fortfarande höra dig prata, men deras tankar är uppe bland molnen. Istället tänker dom nu på hur dina läppar rör sig eller hur din frisyr ser rufsig ut.

 

3. Dom har svårt att göra klart en uppgift.
Istället för att hålla fokus på vad som är framför dom så kommer personer med ADHD/ADD istället titta på färgerna i tavlan som hänger på väggen. Det är som att vandra omkring i en labyrint, dom börjar gå åt ett håll men fortsätter hela tiden ändra riktning för att hitta vägen ut.

 

4. Dom blir lätt oroliga.
Eftersom dom är djupa tänkare är dom extra känsliga för vad som än händer omkring dom. Att vara i en lyhörd restaurang kan låta som att du står längst framme vid scenen på en Metallica-konsert. En liten ledsam nyhet kan skicka iväg dom i raketfart mot ”Jorden kommer gå under”-tänket.

 

5. Dom kan inte koncentrera sig när dom är känslosamma.
Om det är något oroligt som händer, eller om dom är upprörda kan inte en person med ADHD/ADD tänka på någonting annat. Det här försvårar koncentrationen på jobbet, i konversationen och sociala situationer till det omöjliga.

 

6. Dom kan koncentrera sig för djupt.
När dörrarna till hjärnan öppnar sig dyker personen med ADHD/ADD in alldeles för snabbt och alldeles för djupt in i det stora havet.

 

7. Dom har svårt att pausa/avsluta en uppgift när dom är i sin koncentrations-bubbla.
Och under vattnet stannar dom i flera timmar. Inte ens när syret tar slut kommer dom upp om dom njuter av utsikten.

 

8. Dom kan inte styra sina känslor.
För en person med ADHD/ADD så flyger deras känslor ute i det fria, långt bortom gränser och dom kan inte tämjas. Taggtrådarna som är virade runt deras geniala hjärnor gör att tankar och känslor är svåra att hantera. Dom behöver extra tid för att få igång systemet och få det att fungera ordentligt.

 

9. Deras intensiva känsloutbrott är svåra att reglera.
Eftersom de är impulsiva och säger precis vad dom tänker händer det ofta att dom säger saker dom ångrar senare. Det är nästan omöjligt för dom att redigera orden innan dom kommer ut.

 

10. Dom har socialfobi.
Att känna sig obekväm för man är vetandes om att man inte är som alla andra gör att personer med ADHD/ADD ofta känner sig osäkra i sociala situationer. Dom är rädda att dom kommer säga något dumt eller reagera olämpligt. Att hålla tillbaka känns tryggare.

 

11. Dom är djupt instinktiva.
För personer med ADHD/ADD är ytan en osynlig utsida som dom tränger sig igenom. Dom ser bortom det. Det här är den mest angenäma aspekten av ADHD/ADD. Den här inspirerande egenskapen är vad som skapar genier. Uppfinnare, konstnärer, musiker och författare är alla drivna inom den här egenskapen.

 

12. Dom tänker utanför ramarna.
En annan underbar aspekt av ADHD/ADD är att just för dom tänker annorlunda, kan deras abstrakta hjärnor se lösningar till problem som den konkreta tänkaren inte kan se.

 

13. Dom är otåliga och rastlösa.
Lättirriterade, viljan att saker ska hända hela tiden och på en gång och att dom konstant pillrar på telefonerna, snurrar en hårslinga runt fingret eller skakar deras ben upp och ner; en person med ADHD/ADD behöver konstant rörelse. Det är en lugnande aktivitet för dom.

 

14. Dom är fysiskt känsliga.
Pennor känns tunga i deras händer. Olika material på kläder som andra människor inte skulle reagera på kan kännas stickande. Sängar är ojämna. Mat kan ha så många olika texturer du aldrig kan gissa. Precis som Prinsessan på Ärten så kan dom känna en ärta under 20 madrasser.

 

15. Dom är oorganiserade.
Högar är deras favoritmetod av ordning. När en uppgift äntligen är klar blir papper relaterade till det lagda i en hög där dom stannar tills högen blivit allt för hög. Det är då en person med ADHD/ADD känner sig överväldigad, frustrerad och städar upp. Personer med ADHD/ADD måste vara försiktiga så dom inte blev samlare. Det är svårt för en person med ADHD/ADD att hålla saker i ordning för deras hjärna tänker inte i en vanlig ordning.

 

16. Dom behöver utrymme för rörelse.
När dom pratar i telefonen eller har en konversation med någon så tänker personen med ADHD/ADD mycket klarare när dom är i rörelse. Rörelse är lugnande och ger klarhet i deras tankar.

 

17. Dom undviker uppgifter.
Att ta beslut eller göra klart arbete i tid är en svår kamp. Inte för att dom skulle vara lata eller oansvariga, utan för att deras hjärnor är fulla med olika val och möjligheter. Att välja en kan bli svårt. Det är lättare att låta bli att välja eller ta beslut eftersom dom överanalyserar allt. Dom blir besatta och uppehåller sig i djupet av sina hjärnor.

 

18. Dom kan inte komma ihåg enkla uppgifter.
En annan oväntad och absurd egenskap av ADHD/ADD är deras minne. Personer med ADHD/ADD kan inte komma ihåg att hämta upp deras kläder ur tvättstugan, mjölk på mataffären eller möten. Men å andra sidan kommer dom ihåg varenda kommentar, mening och telefonnummer dom har hört under dagen. Det spelar ingen roll hur många post-it-lappar eller alarm i telefonen dom satt upp; deras distraherade hjärna är alltid någon annanstans. Synliga saker är lättare att komma ihåg. Därför har dom alltid femton olika flikar uppe på internet.

 

19. Dom har många uppgifter på gång, samtidigt.
På grund utav deras konstanta verksamhet i deras hjärnor; så fort en uppgift är klar så är dom redo att gå vidare på nästa utan att stänga ner föregående uppgift. Ju mer som pågår samtidigt, desto bättre. Multi-tasking är en favoritaktivitet.

 

20. Dom är passionerade i allt dom gör.
Deras känslor, tankar, ord och beröring av en person med ADHD/ADD är stark. Allting är förstorat. Det här är en gåva när den lär sig hanteras korrekt. När en person med ADHD/ADD gör någonting, gör dom det med deras själ och hjärta. Dom ger allt dom har. Dom är intensiva, förstående och djupa. Det är egenskaper som gör en person med ADHD/ADD så oemotståndlig  .
                                                                                                                          

 

 

De allara flesta som har ADHD/ADD (inkl jag) har svårigheter att kontrollera impulser. Och det är väl det första folk tänker på när de hör ADHD. Impulsiva och arga! Men Vi som lever med ADHD har många bra sidor! Och du kommer ha nytta av egenskaperna hos en person med ADHD/ADD nör du förstått hur vi tänker och känner! Ha tålamod och medskänsla! Lever du i en nära relation till ADHD/ADD så se till att ta egentid regelbundet, njut av det du tycker om, ta hjälp av stöd! Det finns olika bra sidor att hitta stöd och information… jag kommer att göra en länklista i menyn till höger. Kolla även med din kommun vilken hjälp du kan få. Om ni tillhör habilitering eller har kontakt med psykiatri, antingen den vuxna öppenvården eller BUP så fråga vad de har för anhörigstöd.

Här nedan har jag lagt in ett filkmklipp om Örjan Lax, detta filmklipp fick vi se när jag gick ADHDskolan på Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Falköping under februari- april 2018! Tänkvärt!!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=OYHId3DyO9M]

 

Jag hoppas att ni fårr lite mer inblick i hur det är att leva omkring ADHD/ADD eller att rentav ha det!

 

 
Please follow and like us:
error0

Trött på ett bra sätt

Ja ikväll är jag trött! Men sådär skönt trött. Inte den där tröttheten som gnager, ger ångest, orklöshet, hopplöshet eller oro. Utan skön trötthet som är positiv. Jag mår bättre än på sååå länge!

Jobbade 9-12. Tog en snabb sväng på tôrget och Netto. Tänkte köpt mer jordgubbar, de kostade bara 10kr för 250g. Köpte två paket igår. Och de va både goda och fina! Men de var slut idag.

Lunchade, rastade Gel, liveade lite på Ladies Only, ringde lite samtal innan jag gick till vuxenskolan på målarkursen. Va lika skoj som vanligt. Men märktes att jag varit igång på FM. Blev trött och liksom in i mig själv, och hade svårt att koncentrera mig. Så njae det gick sådär tyckte jag. 

Fick prova att måla på brädor. En tillsammans och sen gjorde jag en tavla som farmor ska få på 80årsdagen den 12e maj! Ska visa den senare. Varken orkar eller hinner visa er ikväll.

Krupit ner i min säng! Full av positiv energi men även med positiv trötthet. Tråkigt bara att det är en hel vecka kvar till jobb nästa gång:( Men då kanske jag får reda på om jag får praktik på Hellidshemmet och dagvården där. HOPPAS!! Min kontakt på UDV (utåtriktad daglig verksamhet) ringde idag och pratade med dom och de var positiva, men innan de beviljade så var de tvungna att prata med sin chef. Men håll tummarna och tårna!!! Har jag tur får jag besked imorgon redan. Men G från UDV skulle ringa mig så fort hon fått besked!!

Men nu ska jag sova! Hörs imorgon!!

Please follow and like us:
error0

Lycka o glädjerus!

Ja alltså idag har jag svävat på moln. Från att ha varit så nervös inför mötet på UDV (Utåtriktad daglig verksamhet) Torget till glädjerus och besked om att imorgon börjar jag jobba!!!!

Va hände?

Alltså jag trodde att mötet var ett förberedande möte typ, träffa personal och göra plan och se va jag vill göra. Men fick frågan om jag vill börja imorgon eller nästa vecka?! Va svara man?? Jo att jag börjar gärna imorgon! I två år har jag gått hemma, försökt skapa mig rutiner, kämpa för att få vardagen att gå ihop. Har inte gått så bra! Att nästan bara gå hemma tar knäcken på mig ärligt talat.

Så jag är grymt glad och tacksam att jag fått beslut om att jobba på UDV. Meningen är att jag ska ut på praktik. Har gett förslag på dagvården för äldre (med mina gamla kollegor från Villan). Och om det inte finns möjlighet till det så blir det troligen någon vårdavdelning på äldreboende. Men nu till en början ska jag vara på UDV. Och jag tror det blir jättebra. Lite mjukstart. Ska jobba tisdag och onsdag 9-12. Sen om allt funkar så kan vi uttöka tiden.

Var så glad efter mötet så när jag handlade köpte jag mig rosor. Och lite godsaker som vi firade med här hemma när Walther kom hem! Han tyckte det var spännande att jag fått nytt jobb!! Han som sagt att jag blivit gladare kommer få se en ännu gladare mamma!!!  Fast en aning tröttare sådan… Men trött på rätt sätt. Inte slutkörd utan bara trött!!!.

Nu ska en trött, nervös och glad MammaKaos sova så hon orkar upp till första dagen på jobbet imorgon:)

Please follow and like us:
error0

Sprudlande idéer

Men vart ska man göra av dom. Skriva ner i ett block så länge. Men vill ju sitta och skapa nu och sätta idéer till verket.

Ritat, skissat, textat och funderat ikväll. Och jag får mer idéer hela tiden… 

Har annars varit väldigt trött idag. Skulle städa. Men det blev inte mycket mer än diskbänken… Suck! 

Sett baksidan med höjning av min medicin… Ingen hunger. Jag som ibland rent av stressar i mig mat tar ca 1h ibland mer att äta en portion mat. Är bra iofs. Men ändå. Åt ju ingen lunch idag. Utan två frasbröd till kaffet. Sen gjorde jag kyckling och ris ikväll. Proppmätt. Kan inte påminna mig ens om att det var såhär jobbigt att få i sig mat ens efter gastric bypassoperationen. Jag vet att det tog tid och att jag mådde extremt dåligt om det gick för fort. Men nu är jag inte hungrig utan får tvinga i mig för att jag måste. Jag mår inte dåligt när jag äter utan är bara det att jag inte känner hunger. Och såhär var det innan jag vart magsjuk förra helgen med.

Tyvärr vanlig biverkning av min Adhd-medicin (Concerta). Men också enda biverkningen jag har. Och den kom efter höjning av medicinen. 

Åh andra sidan behöver jag gå ner i vikt. Så för den skull är det ingen som helst fara. Men det är irriterande.

Peter ringde förut. Jag fick lite obehag i kroppen. Trodde nästan Walther blivit sjuk igen. Men det var inte så illa. De tänkte göra våfflor imorgon och bjöd mig på våffelfika 10,30:) Gulligt av dom! Tack!!!

Så nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon när I från boendestöd kommer kl 8. Sen har jag lite att dona med innan Peter och Walther hämtar mig!

Så ja Godnatt på er!

Please follow and like us:
error0