ADHD – En superkraft?!

Som många vet (och säkert har läst här i min blogg) så har jag ju ADHD – Attention Deficit, Hyperactivity Disorder. En del säger att det är en superkraft, en del säger att det inte är det. Jag säger att jag  och alla andra har en superkraft som kämpar med våran ADHD och för att få vardagen att fungera trots svårigheter. Men själva ADHD:n i sig är ingen superkraft.

Jag lyssnade precis på Tilde de Paula och dr Mikaels podd ”Läkarpodden”! Jätteintressant!

Men reagerade att dr Mikael svarade på några frågor en lyssnare skickat in. Lyssnaren beskrev att hon och hennes familj väntade på utredning av sitt barn och det var långa köer. Barnet i fråga fick ingen bra hjälp i skolan och mådde dåligt hemma också. Så de hade en frustration. Man hade även erbjudit sig att åka längre sträckor för att få utredningen gjord.

Dr Mikael svarade bra, men ändå kändes det inte riktigt relevant med hur det FAKTISKT är! Han hade fullt rätt i att en diagnos inte ska sättas för att man ska få hjälp med sina problem. Det är skolan och samhällets skyldighet att hjälpa de personer som har en funktionsnedsättning t. ex. ADHD. Helt och hållet rätt från Dr Mikael. Men tyvärr är det långt ifrån det faktiskt fungerar så.

Många gånger skyller skolan ifrån sig att barnet nog har ADHD och behöver utredas, för att man ska kunna ge eleven rätt hjälp. Om det nu behövs en resursperson/assistent för den drabbade eleven, vad hjälper det då med en diagnos? Skolan betalar väl samma summa för den resursen oavsett om eleven har diagnos eller inte?! Vad är liksom skillnaden för skolan?!

Jag förstår den frustrerade mamman som vill ha hjälp för sitt barn för att få rätt hjälp av skolan. Det är fruktansvärt!

Sen tog man upp detta med fördomar och ”missbruk” av begreppet ADHD, DAMP. Finns fler funktionsnedsättningar som missbrukas i vissa munnar.

Som tex ett barn som är livligt och inte kan sitta still. ”Hen har säkert ADHD!

Eller så kan en med ADHD få höra att ens föräldrar har en dålig uppfostran av sitt barn. Man kan inte skylla på ADHD hela tiden… instämmer att man inte kan skylla på ADHD hela tiden, men vissa saker bottnar i ens problematik, tex impulsivitet, man har inte alltid stoppet. Men att alltid skylla på sin ADHD är helt fel! Det är inte ok!

Likadant säger en del ibland, ”äsch jag har nog fått lite ADHD” eller ”Jag får DAMP” eller ”Äru CP eller?” Känner ni igen detta?

Och förr sa man att det växer bort… Nej… inte riktigt. ADHD är en bestående defekt, den är livslång MEN med träning, medicinering och tydliga rutiner så kan man leva ganska likt en person utan ADHD. Men det går aldrig att träna bort helt eller bota och det växer ALDRIG bort!

Jag har säkert sagt dumma saker kring olika funktionsnedsättningar, och jag ber om ursäkt om jag gjort detta!

Men jag känner mig kränkt av folk som säger att de har fått lite ADHD om något blir fel. Jag vore tacksam om jag hade LITE ADHD, nu har jag ingen grav ADHD, men inte den mildaste formen heller. MEN jag har faktiskt ADHD!! Det finns ett gäng myter om ADHD och här är några och jag svarar på dessa ur MITT hjärta och med den fakta jag besitter.

Myt 1. Om man har adhd är man inte lika smart som andra.
Jo det är man, men behöver ofta längre tid på sig för att lösa uppgifter, och vissa sakar är svårare än andra. Ibland är det faktiskt så att en person med adhd är smartare än andra då den måste hitta andra strategier för att lära sig saker, eller tänka utanför boxen för att kompensera sina svårigheter.

Myt 2. Äter man adhd-medicin är det detsamma som att ta droger.
Nej! Men många ADHD-mediciner är vad man säger centralstimulande preparat och innehåller Amfetamin (som är en drog i sig), men jag fick vid en föreläsning förklarat för mig att EN DAGSDOS innehåller 1/1000 av vad en som missbrukar amfetamin tar som en enda dos. Dessutom ges inte dessa preparat till vem som helst just för att en person som redan har en missbruksproblematik ska få större problematik. Och vid kontrollerna man gör hos sin läkare (oftast på öppenvården inom psykiatrin) så tas oftast ett urinprov och man tar även kontinuerliga blodprover på patienterna. Så nej det är inte att ta droger. Och jag måste säga som Jessicas son: ”jag äter min medicin för att JAG vill bestämma över mitt liv, inte att min adhd ska bestämma”. Så bra sagt!

Myt 3. Har man adhd kan man inte sitta still.
Jo det kan man, men det är svårare om det är massa störande saker omkring en, för har man ADHD har är man ofta väldigt lättdistraherad. Vilket gör att man har svårare att fokusera och jag kan ibland bli sån att ska jag lyssna på en föreläsning eller ett långt tal så behöver jag papper och penna, oftast inte för att skriva ner vad som sägs (för det brukar inte va så lätt, då jag blir så superkoncentrerad på just det jag skriver så jag inte förstår sammanhanget efter ett par tre meningar när jag skriver och lyssnar) utan för att kunna fokusera på vad som sägs och för att sitta still, jag behöver få kludda lite med papper och penna. Och är det något väldigt intressant som fängslar ens intresse då kan man istället vara hyperfokuserad!

Myt 4. Alla med adhd är utåtriktade.
Fel! Impulsivitet och hyperaktivitet är inte samma sak som att vara utåtriktad och hela tiden vill visa sig. Man ofta kanske man syns för att man har svårt att styra sina handlingar. Och om man inte är utåtriktad så är det ju svårare att nå fram…

Myt 5. Den med ADHD kan aldrig få ett jobb.
Jo, då  det går, men kan vara lite tuffare om man har ADHD, man kan behöva andra strategier, precis som för eleverna i skolan. Men hittar man ett jobb man verkligen gillar och klarar av och att ens arbetskamrater har förståelse för om det blir tokigt ibland så fungerar det utmärkt att arbeta, men man kanske inte alltid kan arbeta heltid.

Myt 6. Det är föräldrarnas fel att barnet fått ADHD.
Va? Nej, nej, nej! Det är en ärftlig funktionsnedsättning, ca 70-90%  av alla som har ADHD har minst en förälder med ADHD. Men hur man uppfostras eller vilken mat man äter spelar ingen roll, det är inget som ger ADHD, men kan komma att ha betydelse  om man har ADHD. ADHD föds man med, det är inget man får.

Myt 7. Adhd är en sjukdom.
NEJ! En sjukdom är oftast något man kan bota! Men ADHD går inte att bota, bara att lindra genom träning, strategier och viss medicinering

Myt 8. Den som har ADHD har inte ett normalt liv!
Jodå, går alldeles utmärkt, med rätt ”verktyg” så går det toppen, det är lite klurigare och tar ofta mer energi, men det går.
Förresten, vem är Normal? För mig är vissa saker normala och dessa är onormala hos dig och tvärtom. Jag hatar ordet normal… Så om jag inte lever ett normalt liv gör inte du det heller… beroende på vem som lever livet!

Myt 9. Skärpning, din adhd försvinner om du bara skärper dig!
Nej, det är inte bara att skärpa till sig. Det är samma som att be en med hörapparat att skärpa sig så hör den bättre och slipper hörapparaten eller att den som är rullstolsburen ska skärpa sig så kan den slänga sin rullstol.

O ja för den som vill veta så finns ett rad kändisar med ADHD:
Kristin Kaspersen, Petter, Samir och Viktor, Blondinbella, Justin Timberlake, John F. Kennedy, Albert Einstein, Bill Gates

Hoppas jag dödat några myter och skapat mer förståelse för oss med ADHD.

Please follow and like us:
error0

En dag i princip utan sociala medier.

Sånna dagar behöver man ibland. I alla fall jag!

Jobbade som vanligt på fm. Sen hem och äta lunch. Kollade av mailen och fixade med lite saker kring ”25 September” och mellan 14,45-15,45 ställdes telefonen på ljudlöst och jag arbetade enbart med detta. Sparade ner och skulle fortsätta och då hängde sig programmet och allt var förlorat… det sparades alltså inte… så irriterande. Imorgon är jag ledig från jobbet så jag kommer sitta med det till och från imorgon. Insett att sitter jag bara med det blir jag för trött och det blir fel. Så 1h i taget och sen göra annat… och PLANERA NOGRANNT Vad man ska göra så går det rätt bra.

Det är först nu jag lägger lite tid vid datorn, telefonen har legat vid sidan av nästan hela dagen. Och den har varit hyffsat tyst även när jag inte hade ”Stör ej”-läge på! Skönt! Behövde verkligen lite break från omvärlden!

Men ja såhär såg det ut när jag satt och jobbade i eftermiddag.

Sisådär kommer jag väl sitta imorgon också;) Men jag avslöjar ingenting ännu! Den som väntar på något gott…

 

Tjingeling

Please follow and like us:
error0

På hemväg

Haft en bra tripp till gamla köpstad. 2 fartfyllda dagar men ändå rätt lugnt, vi har tagit det som det kommit, och njutit av varandras sällskap.
På nedvägen shoppades det i det stora blågula varuhuset i Ullared.
Igår blev det glass på Tre toppar inne i Träslövsläge. Vattenmelonsorbet, skruvensorbet, saltlakritssås och polkaströssel. Såå gott.

Efter frukost, städ och fotografering så packade vi in oss i minibussarna för att shoppa inne i Varberg. Köpte smått o gott, bla födelsedagspresent till mig själv i form av halsband, armband och örhängen.

Lunchade på en liten sportbar, precis lagom mycket mat, fräscht och bra och trevlig personal.

Lax, potatis och en förträfflig romsås


Har ca 2h kvar tills vi anländer till Tidaholm. Är rätt trött, men tacksam och glad över att jag följde med på resan. Det har stärkt mig även om det varit jobbigt stundtals. Igår var fm enligt mig en katastrof. Jag kände mig misslyckad. Vilket jag inte ska göra.
Tack alla som var med, speciellt tack till U&M på fritiden som roddat allt! Applåd till er!!

Please follow and like us:
error0

På hemväg

Haft en bra tripp till gamla köpstad. 2 fartfyllda dagar men ändå rätt lugnt, vi har tagit det som det kommit, och njutit av varandras sällskap.
På nedvägen shoppades det i det stora blågula varuhuset i Ullared.
Igår blev det glass på Tre toppar inne i Träslövsläge. Vattenmelonsorbet, skruvensorbet, saltlakritssås och polkaströssel. Såå gott.

Efter frukost, städ och fotografering så packade vi in oss i minibussarna för att shoppa inne i Varberg. Köpte smått o gott, bla födelsedagspresent till mig själv i form av halsband, armband och örhängen.

Lunchade på en liten sportbar, precis lagom mycket mat, fräscht och bra och trevlig personal.

Lax, potatis och en förträfflig romsås


Har ca 2h kvar tills vi anländer till Tidaholm. Är rätt trött, men tacksam och glad över att jag följde med på resan. Det har stärkt mig även om det varit jobbigt stundtals. Igår var fm enligt mig en katastrof. Jag kände mig misslyckad. Vilket jag inte ska göra.
Tack alla som var med, speciellt tack till U&M på fritiden som roddat allt! Applåd till er!!

Please follow and like us:
error0

Nattlig uppdatering

Hellu alla beautifuls därute.
Sitter i en gammal Opel Astra Combi påväg mot Stockholm med mamma o hennes kille. Ska först besöka en vän strax intill Mälarhöjden och även parkera bilen där. Under eftermiddagen ska vi sedan bege oss mot Stockholm C och vidare ut till Stadsgården för att boarda Viking Cinderella.
Och där ska jag träffa mitt ❤️. Ja inte Walther utan mitt andra ❤️??.
Vi åker nu på natten då det är både svalare och det är mindre trafik.
Så det är lugnt. Sovit en liten stund i bilen. Stannat till en gång o druckit kaffe som jag tog med. Har även ätit lite mat, circle k har vegankorv numera som är god. Och ok pris. 38kr för korv och mos. Ska väl försöka sova en stund till. Har ca 2,5h kvar att åka innan vi är hos Susanne. Just nu är jag så trött, äntligen känner jag mig avslappnad.
Igår när jag packade fick jag sån ångest. Det är första gången jag sover borta Sen jag flyttade. Och vid närmare eftertanke så har inte jag sovit borta sen jag låg på sjukhus i höstas. Jag har inte fått sova borta pga att jag inte var stabil nog att klara mediciner delvis själv. Nu när jag väl får lov att åka bort över natt igen så blir jag osäker på mig själv, orolig och nästan otrygg. Men jag ser det som en framgång. För 9 mån sen var jag svårt sjuk, jag ville inte leva, jag gjorde försök att få slippa, jag hade en plan att åtminstone skada mig själv på eyy eller annat sätt. Utan C och de andra på boendestöd och UDV och min dåvarande sjuksköterskan på psykiatrin hade jag inte tagit mig ur den krisen. Jag tänkte till och med att Walther får ett bättre liv utan en sjuk mamma som inte orkar. Idag blir jag arg på mig själv när jag tänker på vilka tankar jag hade då. Men jag var sjuk, jag ropade och fick hjälp.
Och jag har sakta men säkert tagit små steg framåt. Jag lär mig sakta men säkert att göra saker som under en period inte fungerade då jag fick ångest eller blev rädd.
Kl 17,30 ikväll avgår Cinderella. Och jag är både rädd och orolig att jag ska få panikångest ombord. Men jag vet att M läser av mig och vet vad han ska göra. Ibland räcker det att han bara kramar om mig så blir jag lugn. Han har lugnet i sig själv.
Som sagt försöka sova lite till!
Kraaaam

Please follow and like us:
error0

2 dagar kvar

Det är så skönt att det närmar sig flytt. Jag och E hämtade nycklarna igår! Vilken känsla! Så glad!

Men den inre stressen äter upp mig inifrån. Lådor står lite varstans, tack o lov har min pappa tagit upp x antal fulla lådor hem till sig som han kör direkt till lägenheten på lördag fm. Jag kommer att husera där hela dagen för att underlätta stress och spring och att jag låser mig. Jag var så rädd att säga hur jag kände inför detta men min pappa föreslog att vi skulle göra så. Vilket jag tyckte var riktigt skönt!

Men det är avslut i många anseenden på gott och ont, i 12,5 år har vi bott i lägenheten. Walther är uppvuxen där, han vet inte något annat. I höstas flyttade han till Peter.

Mitt boendestöd som funnits där sedan 2012 ska nu ”släppa” mig och det är för mig jobbigt att inte ha dom kvar, att få helt ny personal, eller ny och ny! Vet vem dom flesta är i personalen, men ändå, de ska vara mina hjälpredor genom livet, finnas där när jag faller, finnas där och stötta mig när jag klättrar uppåt, finnas där när jag mår bra så att jag inte rasar igen. Vilket jag vet att de kommer att göra, men det blir så mycket nytt.

Träffade mina kontaktmän igår på ett möte, även min kommunsjuksköterska var med vilket kändes jätteskönt, alla vårdbitar och samtal till läkare m.m. kommer hon sköta. Om jag inte vill försöka själv förstås. Hon kommer även kontakta både sjukgymnast och arbetsterapeut kopplat till boendet för att hjälpa mig på bästa sätt i min vardag.

Fick även en broschyr om stödboende och vad det innebär. Klockan (bilden längst upp till vänster) är det stödboende jag tillhör.

Har fått många frågor om just detta med stödboende. Många kopplar ihop och blandar ihop med gruppbostad. Vilket är helt fel! Är stora skillnader mellan dessa!

GRUPPBOSTAD
Gruppbostaden är är en boende form för personer som har så omfattande funktionsvariationer att de i princip behöver ha tillsyn hela tiden och inte kan klara sig själva. Personerna klarar i regel inte av eget boende eller boende med särskild service men ska ändå kunna vara vuxen och lämna sitt föräldrarhem. Enligt lag ska gruppboendet ha ett litet antal lägenheter 5-6 st för att vården ska bli så kvalitativ som möjligt och att de boende ska känna sig helt trygga! Dessa lägenheterna ska ligga i direkt anslutning till gemensamma utrymmen där de har tillgång till omvårdnad och service dygnet runt. De gemensamma utrymmena ska vara ”centrala” och vara anpassade så att alla boende ska kunna utnyttja dessa i olika aktiviteter . Enligt Socialstyrelsens mening bör det i regel endast vara tre till fem personer som bor i bostaden. Ytterligare någon boende bör kunna accepteras men endast under förutsättning att samtliga personer som bor i gruppbostaden tillförsäkras goda levnadsvillkor.

SERVICEBOSTAD
I en servicebostad bor man i lägenheter utspritt i ett område med andra hyresgäster men man har ändå närhet till gemensam och fast personal dygnet runt. Lägenheterna skall i möjligaste mån vara anpassad efter den boende och ligger i samma eller omkringliggande hus. Det är ett mellanting av gruppbostad och helt eget boende. upp till ca 15 lägenheter/personer kan ha koppling till samma personalgrupp och gemensamma utrymmen. De boende integreras i ett område och man bör undvika att boendet blir som en institution. Bostaden ska vara som andras och inte bli en institutionell miljö!

På mitt boende som är en servicebostad eller som de säger satellitlägenheter så bor vi ca 8st och det är 5 personal som turas om att bemanna detta.

Har ni mer frågor så ställ dom, kan jag inte svara tar jag reda på det!

kramkram

Please follow and like us:
error0

Sanningen bakom flytten!


Ja om knappt tre veckor går flytten! Jag ser framemot att få börja om på ett nytt ställe.
Men det är blandade känslor ändå! Här har jag liksom bott i 12,5 år. Walther var 1 år när vi flyttade hit. Han är uppvuxen här!
Vi gjorde så mycket tillsammans här. Peter och jag hade planer för vårt hem. Ödet ville något annat! I nästan 2 år har jag bott här ensam med Walther. 2 år som varit kantad av min psykiska ohälsa, den fanns där innan dess. Men jag försämrades radikalt!
Mycket av min försämring kom av att det var en omställning att bli ensamstående, bidrag skulle sökas, ekonomin var dålig, fick gå till soc och be om hjälp! Jag ville gå vidare med min karriär inom Mary Kay, vilket jag fick lägga ner. Min farmor var sjuk och det var nära att hon inte klarade sig!
Blev inlagd 1v på psykiatrin. Tack vare C på boendestöd!
Hon och hennes kollegor har verkligen varit ett stöd!
Men vissa saker har vi inte fått bukt med. Även om vi kämpat mot att jag ska bli självständig!
Och att jag inte klarar saker på egen hand som en ”normal” människa ska göra. Fan vad jag hatar ordet NORMAL!!! Vem fan är normal???
Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig och tvärtom.
Jag skäms och jag känner mig extremt misslyckad! Misslyckad som mamma, misslyckad som dotter, barnbarn, vän! Att jag inte räcker till för alla som jag borde (iaf enligt mig).
Hur som helst så gör detta att min vardag inte fungerar och jag blir osäker, rädd, orolig.
Dessutom har jag adhd och atypisk autism som ställer till det i min vardag.
Efter många om och men beslöt jag tillsammans med C, min god man E, biståndsbedömare, min ssk på psykiatrin m.fl att det bästa för mig är att flytta till stödboende inom Lss. Fått många frågor om stödboende.
Fått lite olika frågor kring detta med stödboende! Ska svara på dessa nu.

  1. Vad är skillnaden mellan boendestöd och stödboende.

Ja jag har boendestöd. De kommer varje dag och ger mig medicin 8, 14 och 20. Och ytterligare 1-2ggr/ vecka för samtal, städhjälp och promenad! De kommer vid behov om jag behöver tex theralendroppar. Men inte dygnet runt. Det tar i regel 5-10 min innan dom är här.
Stödboende är ett boende där man har egen lägenhet, men i huset finns stödpersonal dygnet runt även om man får ungefär samma hjälp som med boendestöd. Jag har min lägenhet, jag sköter mig själv, jag har mitt eget!

  1. ”Gruppboende inom LSS? Men du är ju inte så sjuk som dom som bor på sånna där boenden”
    Gruppbostad:

I en gruppbostad bor det personer som är såpass funktionsnedsatta att de kräver personal i närheten dygnet runt. Där har de boende egna rum, men har gemensamma utrymmen för mat, tv m.m. Äldreboende är tex en variant av gruppbostad.
Stödboende/serviceboende
När du bor på stödboende har du behov av lite mindre hjälp och stöd. Du har din lägenhet, men i huset eller området finns personal att tillgå dygnet runt vid behov. Det finns möjlighet att ha gemensamma aktiviteter. Dessa aktiviteter och upplägg kan skilja sig från olika stödboenden. Servicebostad är till för personer som behöver lite mindre stöd i vardagen.
Man har ett vanligt hyreskontrakt och man betalar vanlig hyra, el, hemförsäkring mat m.m
Du får hjälp att planera din dag och du har oftast en eller två kontaktpersoner/ handledare.
Och att påstå att jag inte är så sjuk som dom andra vill jag bara klargöra en sak! Visst finns det sjuka människor på boenden. MEN i mitt fall handlar det om funktionsvariationer. Och visst jag har kanske inte lika mycket behov som Arvid, 29år med down syndrom (påhittad person). Men att säga att Arvid är sjukare än mig är fel! Jag skulle säga att han har mer behov än mig. Och vi har olika behov!
Jag ska INTE bo i gruppbostad. Jag ska bo på stödboende.

  1. Får Walther bo hos dig där?

Just nu är han hos mig varannan helg och det får han lov att vara. Om jag får ha honom mer får framtiden utvisa. Jag måste bli stabilare innan jag väljer att ha honom mer. Men det betyder inte att jag inte vill ha honom hos mig. Tvärtom! Han ska inte behöva ta hand om mig när jag mår dåligt! Och jag vill inte påskynda med risk för bakslag!
Nu ska jag försöka sova! Tagit en stund att skriva detta!
Gonatt och sov gott, på återseende!

Please follow and like us:
error0

Flytt, rutinändringar, citrongurka och Penischili!!

Dagligen tänker jag på bloggen! Men tiden försvinner och jag missar att skriva trots att jag verkligen vill.
Mycket har hänt både bra och dåliga saker. Men fokuserar på allt bra så mycket jag bara kan. Vilket inte alltid är lätt, men man måste försöka!
Påsken är över för denna gången. En lugn påsk har jag haft. Mest varit ensam, vilket jag njutit av !
I lördags åt jag påsklunch hos farmor med pappa, Tina, farmors bror och Walther såklart! Är egentligen Peters helg att ha honom. Men jag ville fira påsk med honom också.
I övrigt har jag bara njutit här hemma. Städat, plockat, tvättat, vilat, och spelat The Sims4.
Igår promenerade jag ca 5km, handlat och planterat frön i mina egna små växthus;) Köpte frön till krasse, persilja och ärtor för typ 20kr på netto. Sen köpte jag två plantor av en tjej här i stan som jag gick och hämtade därav min lite längre runda.

Såhär kommer skörden förhoppningsvis se ut;)


Flytten närma sig verkligen med stormsteg nu. Och jag ser framemot det! Aldrig trodde jag att jag skulle tycka det känns bra att flytta till ett område med fler trappuppgångar, tätt packat och 3 trappor upp! Jag ville säga nej tack! Men då hade jag sagt nej till stödboendet! Och får börja om med ansökningar och köer IGEN. OM jag inte har läkarintyg! Så tackade ja och tänkte att jag får ställa mig i kö igen och vänta.
Men när jag och E var och kikade på lägenheten några dagar efter beskedet att jag fått den så kände jag direkt när vi kom in ”Jag är hemma!” Kändes inte som ett tvång för att få va kvar i kön till stödboende. Det kändes helt rätt! Bra läge, nära till stan, nära till ån Tidan och turbinhusön. Enda jag inte gillar är att jag har velat ha lite mer förvaring inne i lägenheten och så är balkongen liten (170*120cm) och väggarna har trist mörkbrun panel. Men med lite fina möbler och blommor och mina plantor kommer det bli toppen!!!

Och ute på balkongen kan jag sitta och lyssna på fågelkvitter, vattenfallen i ån och kika på Raggarbruden Rosé-Marie Svensson” på sin flotte;)

Just nu sitter jag på bussen hem, varit på dagsjukvården på fm! Bara en gång kvar nu för mig. Men det är vemodigt. Men vet att om jag vill och behöver så får jag återkomma! Vilket är en trygghet! Dock slutar ju min kontaktsjuksköterska nu, och jag har fått en annan. Men det är nästan jobbigast att få byta henne! Speciellt nu när jag byter från boendestöd till stödboende. Jag får helt ny personal. Några känner jag till, men känner inte. Men är tacksam att jag under en övergångsperiod får ha kvar C och A från boendestöd för samtal och promenader. Det är en enorm trygghet.
Nu ska jag koppla av lite och ta det lugnt tills jag är hemma i stan!!
Kraaam

Please follow and like us:
error0

Det där livet!

Det är på gott och ont!
Livet kommer emellan, just nu är jag i en nedförsbacke av berg och -dalbanan.
Har väl inte hänt så mycket egentligen. Tycker att saker som hänt ändå är positiva saker! Jag har hittat en man som jag tycker så mycket om. Och jag mår så bra i hand sällskap. Hade ju inte tänkt att hitta nån kärlek ännu. Jag vill egentligen vara fri med tanke på mitt mående. Men ja livet ville annat! Och jag är glad och tacksam. Han är förstående och det känns skönt.
Annars har det varit en tuff period där jag än en gång haft dåligt samvete över att jag är en dålig mamma som inte orkar med mitt eget barn, det är så det känns! Men det är inte så det är. Jag avböjer att ha honom mer än varannan helg just nu av den anled\nningen att när jag har honom vill jag kunna ge kvalitetstid och inte kvantitetstid. Jag vill orka, jag vill göra saker med honom och inte bara sitta på en stol och låta honom spela Xbox för att inte mår bra!
Jag åker varje vecka till Dagsjukvården. Träffar min ssk där bla. Och det är skönt.
Fick dock lite huvudbry idag. Jag äter ju lamotigrin 100mg (stämningsstabiliserande). Började i december på 25 mg, höjning till 50mg efter 2v och sen till 100mg 2 veckor efter det. Tog prover för ett par veckor sen och den visar på noll lamotigrin i blodet?! Vet inte varför. Men kan det vara orsaken till att jag ännu har en berg och- dalbana? Och varför tar inte kroppen upp den? Har det med min gastric by pass att göra? Jag och ssk funderade idag. Men ska ta om proverna om 2v mår jag är på dagsjukvården för att slippa åka hit och dit.
Men blir fundersam ju. Kan det oxå vara så att min venaflaxin är för låg?
Många frågor utan svar just nu.
Ja det där livet det ställer till det!
Får försöka va glad, lägger på lite makeup och fixar håret gör att pigga upp mig lite. Även om jag inte känner så inombords som jag ser ut utanpå!


Men det ska bli bra någon gång!
Kram på er mina vänner

Please follow and like us:
error0

Gott slut på 2018!


Ja ännu ett år har gått. Och det har varit ett år med blandad kompott! Både positiva och negativa saker. Mycket av det negativa vändes till det positiva.
Fick en god kvinna (ja varför säga god man när personen i fråga är en kvinna?) Och saker blev ännu lättare än innan.
Började jobba i slutet av april, dock ”bara” 6h/ vecka. Men det har vi konstaterat att det var fullt tillräckligt även om jag har haft svårt att inse det.
Sommaren var sisådär! Fick röjt och städat ordentligt med mycket hjälp från folk omkring.
Hösten blev en tuff höst! Jag blev sämre och sämre mentalt. Walther ”flyttade” till Peter under veckorna och hos mig varannan helg. Och det var en räddning.
Jag var så dålig att jag började med självskadebeteende, och hade tankar och planer att faktiskt avsluta mitt liv. Tidigare har tanken på Walther kunna ta över, men jag såg bara svart och att Walther har det bättre utan en sjuk mamma. Såhär i efterhand är jag tacksam att jag fick hjälp av psykiatrin. För Walther är det finaste jag har! Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så sjuk att jag ville välja bort honom ur mitt liv? Jag skäms!!
Blev inlagd på psykiatrin och det var jobbigt men ändå så skönt.
Fick medicinändring, ny antidepressiv medicin, två olika ångestdämpande. Och nu sedan 1v tillbaka en stämningsstabiliserande medicin. Jag mår bättre än på länge. Men har mina dagar då jag mår sämre. Idag tex har jag känt mig låg! Och jag tillåter mig att känna mig det ibland, men inte alltid.
Det är normalt att det svänger upp och ner!
Däremot kan jag inte vara riktigt glad och inte riktigt ledsen. Jag ligger mittemellan. Men jag kan skratta och le. Det kunde jag inte när jag var som sämst. Och det var lycka när jag plötsligt kunde skratta åt något jag såg på datorn. Det var en befrielse. Och en befrielse att kunna sätta ord på det!
Walther har fyllt 13år! Tonåring! Och växer så det knakar! Dryga 165cm är han och drar 43 i skor! Ungen har större fötter än både mor och far;) Han brås på morfar!
Ikväll ska vi äta god mat. Kanske lite vardagligt och inte så festligt en nyårsafton, men vi ska göra egen pizza! Och Walther ville ha ”en sån där flaska som säger poff du vet, men utan ankohol”
Ja även om det blir fel på orden ibland så vet han hur han ska säga;) Vi får väl köpa lite poff då;) antar att det blir lite tvspel med;). Och lite målande också, iaf för min del;)
Att få måla är balsam för själen! Så bra jag mår att få måla!
Hur har erat år varit? Hur firar ni nyår?
Kram och gott nytt år!!

Please follow and like us:
error0