Ekorren springer i sitt hjul…

Dagligen kämpar jag smärtan, jag äter utöver paracetamol 4ggr/dygn även morfinpreparat morgon och kväll som är beroendeframkallande. Samt ett annat kortidsverkande morfinpreparat vid behov. Det håller nere smärtorna i ländrygg och ben lite grann. Men jag kan inte sitta och äta med Walther utan att halvt ligga vid bordet, idag stöd jag vid bänken och åt. Jag har förklarat för Walther varför jag inte kan sitta ner. Och han förstår.

Men jag känner mig inte alls som en bra mamma, men vad ska jag göra?

Något lättare har det blivit då jag nu vet att min remiss till ortopeden är mottagen och godkänd! Inom 3mån har jag fått träffat en ortoped som kan bedöma min rygg och vidare behandling, dock kan jag få åka till annat sjukhus i regionen eller utanför regionen som har samarbete med regionen eftersom vårdgarantin är åberopad.

Men alltså ja, jag vet inte hur länge jag ska orka, jag är helt slut, jag sover kasst, jag har svårt att vända mig i sängen. Just nu ligger dagtid mest i bäddsoffan som är inbäddad, jag ligger på en tjock soffkudde under mig såsom sjukgymnasten rekommenderade mig. Det hjälper en tag, men efter en stund uppe vrider någon mitt ben som tusen nålar och hugger i min höft, rygg o ljumske.

Jag blir isolerad, jag varken kan eller vågar gå ut utan rullatorn. Och innan jag fått min uterullator (som ska leverera till min arb. terapeut under veckan) är jag behov av hjälp för att komma ut och få rullatorn buren upp och ner.

Jag är 35år, livet framför mig, en son som håller på att bli vuxen, jag har drömmar, önskningar, visioner som just nu inte grusas helt men kommer längre och längre ifrån mig. Det är så frustrerande!

Jag har en son som vill göra saker, utflykter m.m. och jag får svara att jag kan inte göra det när jag har så här ont.

Just har jag svårt att känna glädje och lycka, jag har svårt att se framåt. Jag är nere och ledsen och ångesten hänger över mig.

Jag hoppas att jag snarast får en tid till läkare för bedömning, annars är det akuten igen, för jag klarar inte smärtorna mer. Och jag behöver ta min behovsmedicin varje dag, men försöker att inte göra det,för det handlar trots allt om morfinpreparat. Och jag får bara ta den 1gång/dygn.

Jag kämpar och ger inte upp.

Men detta är varför jag fått skjuta på saker såsom vlogg och podd, och delvis blogg. Jag orkar inte Tyvärr!

Tack ert tålamod.

Please follow and like us:

Michaela

Varmt välkommen hit både gamla och nya läsare. Jag som sitter bakom skärmen och skriver denna text heter Michaela Lejonberg, 35 år gammal och bor i Tidaholm, en liten stad i hjärtat av gamla Skaraborg i Västergötland. Här har jag bott hela mitt liv och jag kommer nog aldrig lämna Tidaholm. Bor här i en mysig 2a på 3e våning ensam, men har min älskade son här varanann helg! Jag har varit med i bloggosfären i sisådär 14 år mer eller mindre. I början var det på den gamla webplatsen Lunarstorm 2005. Men efter ett tag började jag blogga på annan portal som var mer anpassad för blogg. Runt 2008 och några år framåt var jag väldigt aktiv med bloggandet och åkte på bloggevent, mammagalor och kryssningar. Bloggen har fått vilat i perioder, men nu är jag tillbaka i bloggosfären. Här hos mig skriver jag som beskrivningen säger ”Livslust, tankar och reflektioner”, jag vill dela med mig av erfarenheter, mitt liv och mina tankar. Samtidigt vill jag inte att det ska bli trist och tråkigte 3 dagar i veckan har jag ”tema”: Måndagar: Måndagstankar- Veckosummering från veckan innan Onsdagar: Belyser jag ämnen som berör, funktionshinderfrågor, politik, skolfrågor eller vad som berör mig för tillfället. Fredagar: Ja veckans slut, fredagsfeeling och fredagspepp! Nåt ledord för helgen, tips på mat, vardagslyx för den tunna plånboken. Den 1e varje månad publicerar jag månadens träd. Ett träd utanför mitt sovrumsfönster och dess förvandling varje månad, från hösten till vintern, från vintern till våren, från våren till sommaren och från sommaren till hösten! Vi går på i våra ”hjul” och gnäller över allt som är fel med varje årstid. Finns det inte något vackert med alla årtstider? I höst släpper jag också min podd, med samma namn som min blogg: ”Michaela Lejonberg – Livslust, tankar och reflektioner.” Jag försöker hitta det positiva i livet, vända det svåra och jobbiga till det bättre, använda misstag och motgång till lärdom. Jag har lite andra idéer med bloggen och podden som jag inte kommer att avslöja ännu… Mig kan du hitta lite varstans på webben: Facebook Instagram Bloglovin Weheartit Twitter Pinterest Snapchat

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *