Unga pojkar som hjärntvättas och och lär sig döda stället för att vara barn

För ett par veckor sen såg jag en dokumentär på tv4FAKTA, Stacey Dooley undersöker.

Hon åker omkring i världen och ser och försöker hjälpa barn som far illa av bla barnarbete, våld och krig.

I kvällens avsnitt är hon i Kongo och möter pojkar och unga män som redan från ca 9 års ålder tvingats att bli soldater och kriga, och de måste hantera stora vapen, kpister m.m. Och att döda folk är inte konstigt. Det är ju krig. En pojke i 16 års ålder drack blodet från offren som dödats, och det värsta är att han skrattar åt detta… va?! De har blivit fullständigt hjärntvättade av kriget, istället för att fylla hjärnan full med kunskap, utbildning och riktigt jobb, lär de sig hantera vapen och att döda människor är ok. Fruktansvärt!

En del av dem rekryteras direkt ur skogen där de kanske bara är och leker egentligen. 

Tänk om Walther skulle vara ute och gå i skogen och militären kommer och tar med honom, tvingar honom att bära deras vapen och bära uniformer?! Jag skulle inte stå ut en dag med tanken på att jag ens släppt ut honom. 

Tyvärr har jag inte sett hela dokumentären från början så jag vet inte riktigt hur föräldrarna till dessa barn förhåller sig till det, men jag antar att om pojkarna har föräldrar så är det troligen uppgivna föräldrar. 

Man visade också ett rehabilteringshem där pojkarna som räddats från att vara barnsoldater – ett stort projekt att förhandla med myndigheter och militären för att rädda de som är minderåriga. Det är jättesvårt att processa och få ut pojkarna från dessa hemska människor. 

Pojkarna på detta barnhem slogs, hade pinnar som de höll upp som om de höll en kpist och låtsas skjuta på varann… vissa av pojkarna är så traumatiserade och ligger ner och skriker och håller för öronen. Men deras “lek” tagit direkt ur deras blodiga allvar som de levt i tidigare och de har lärt sig att döda är ok. Men i leken är det lek.. hur vet dom att det är lek eller inte? Människorna som jobbar omkring dem på rehabiliteringshemmet försöker få dom att göra andra saker, peppa och pusha dem ifrån allt det hemska. Pusha och peppa till att bli människor som ska fungera i samhället och ha ett tryggt liv. 

Det gör ont i mig att se detta. Jag zappade mellan kanalerna då jag inte klarade att se allt, det tog hårt i mig. Troligen för att mitt eget barn är just i deras ålder. 

Låt barnen vara barn så länge de kan! 

Please follow and like us:
error0
Tweet 20
fb-share-icon20

Michaela

Varmt välkommen hit både gamla och nya läsare. Jag som sitter bakom skärmen och skriver denna text heter Michaela Lejonberg, 35 år gammal och bor i Tidaholm, en liten stad i hjärtat av gamla Skaraborg i Västergötland. Här har jag bott hela mitt liv och jag kommer nog aldrig lämna Tidaholm. Bor här i en mysig 2a på 3e våning ensam, men har min älskade son här varanann helg! Jag har varit med i bloggosfären i sisådär 14 år mer eller mindre. I början var det på den gamla webplatsen Lunarstorm 2005. Men efter ett tag började jag blogga på annan portal som var mer anpassad för blogg. Runt 2008 och några år framåt var jag väldigt aktiv med bloggandet och åkte på bloggevent, mammagalor och kryssningar. Bloggen har fått vilat i perioder, men nu är jag tillbaka i bloggosfären. Här hos mig skriver jag som beskrivningen säger ”Livslust, tankar och reflektioner”, jag vill dela med mig av erfarenheter, mitt liv och mina tankar. Samtidigt vill jag inte att det ska bli trist och tråkigte 3 dagar i veckan har jag ”tema”: Måndagar: Måndagstankar- Veckosummering från veckan innan Onsdagar: Belyser jag ämnen som berör, funktionshinderfrågor, politik, skolfrågor eller vad som berör mig för tillfället. Fredagar: Ja veckans slut, fredagsfeeling och fredagspepp! Nåt ledord för helgen, tips på mat, vardagslyx för den tunna plånboken. Den 1e varje månad publicerar jag månadens träd. Ett träd utanför mitt sovrumsfönster och dess förvandling varje månad, från hösten till vintern, från vintern till våren, från våren till sommaren och från sommaren till hösten! Vi går på i våra ”hjul” och gnäller över allt som är fel med varje årstid. Finns det inte något vackert med alla årtstider? I höst släpper jag också min podd, med samma namn som min blogg: ”Michaela Lejonberg – Livslust, tankar och reflektioner.” Jag försöker hitta det positiva i livet, vända det svåra och jobbiga till det bättre, använda misstag och motgång till lärdom. Jag har lite andra idéer med bloggen och podden som jag inte kommer att avslöja ännu… Mig kan du hitta lite varstans på webben: Facebook Instagram Bloglovin Weheartit Twitter Pinterest Snapchat

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *