ADHD – En superkraft?!

Som många vet (och säkert har läst här i min blogg) så har jag ju ADHD – Attention Deficit, Hyperactivity Disorder. En del säger att det är en superkraft, en del säger att det inte är det. Jag säger att jag  och alla andra har en superkraft som kämpar med våran ADHD och för att få vardagen att fungera trots svårigheter. Men själva ADHD:n i sig är ingen superkraft.

Jag lyssnade precis på Tilde de Paula och dr Mikaels podd ”Läkarpodden”! Jätteintressant!

Men reagerade att dr Mikael svarade på några frågor en lyssnare skickat in. Lyssnaren beskrev att hon och hennes familj väntade på utredning av sitt barn och det var långa köer. Barnet i fråga fick ingen bra hjälp i skolan och mådde dåligt hemma också. Så de hade en frustration. Man hade även erbjudit sig att åka längre sträckor för att få utredningen gjord.

Dr Mikael svarade bra, men ändå kändes det inte riktigt relevant med hur det FAKTISKT är! Han hade fullt rätt i att en diagnos inte ska sättas för att man ska få hjälp med sina problem. Det är skolan och samhällets skyldighet att hjälpa de personer som har en funktionsnedsättning t. ex. ADHD. Helt och hållet rätt från Dr Mikael. Men tyvärr är det långt ifrån det faktiskt fungerar så.

Många gånger skyller skolan ifrån sig att barnet nog har ADHD och behöver utredas, för att man ska kunna ge eleven rätt hjälp. Om det nu behövs en resursperson/assistent för den drabbade eleven, vad hjälper det då med en diagnos? Skolan betalar väl samma summa för den resursen oavsett om eleven har diagnos eller inte?! Vad är liksom skillnaden för skolan?!

Jag förstår den frustrerade mamman som vill ha hjälp för sitt barn för att få rätt hjälp av skolan. Det är fruktansvärt!

Sen tog man upp detta med fördomar och ”missbruk” av begreppet ADHD, DAMP. Finns fler funktionsnedsättningar som missbrukas i vissa munnar.

Som tex ett barn som är livligt och inte kan sitta still. ”Hen har säkert ADHD!

Eller så kan en med ADHD få höra att ens föräldrar har en dålig uppfostran av sitt barn. Man kan inte skylla på ADHD hela tiden… instämmer att man inte kan skylla på ADHD hela tiden, men vissa saker bottnar i ens problematik, tex impulsivitet, man har inte alltid stoppet. Men att alltid skylla på sin ADHD är helt fel! Det är inte ok!

Likadant säger en del ibland, ”äsch jag har nog fått lite ADHD” eller ”Jag får DAMP” eller ”Äru CP eller?” Känner ni igen detta?

Och förr sa man att det växer bort… Nej… inte riktigt. ADHD är en bestående defekt, den är livslång MEN med träning, medicinering och tydliga rutiner så kan man leva ganska likt en person utan ADHD. Men det går aldrig att träna bort helt eller bota och det växer ALDRIG bort!

Jag har säkert sagt dumma saker kring olika funktionsnedsättningar, och jag ber om ursäkt om jag gjort detta!

Men jag känner mig kränkt av folk som säger att de har fått lite ADHD om något blir fel. Jag vore tacksam om jag hade LITE ADHD, nu har jag ingen grav ADHD, men inte den mildaste formen heller. MEN jag har faktiskt ADHD!! Det finns ett gäng myter om ADHD och här är några och jag svarar på dessa ur MITT hjärta och med den fakta jag besitter.

Myt 1. Om man har adhd är man inte lika smart som andra.
Jo det är man, men behöver ofta längre tid på sig för att lösa uppgifter, och vissa sakar är svårare än andra. Ibland är det faktiskt så att en person med adhd är smartare än andra då den måste hitta andra strategier för att lära sig saker, eller tänka utanför boxen för att kompensera sina svårigheter.

Myt 2. Äter man adhd-medicin är det detsamma som att ta droger.
Nej! Men många ADHD-mediciner är vad man säger centralstimulande preparat och innehåller Amfetamin (som är en drog i sig), men jag fick vid en föreläsning förklarat för mig att EN DAGSDOS innehåller 1/1000 av vad en som missbrukar amfetamin tar som en enda dos. Dessutom ges inte dessa preparat till vem som helst just för att en person som redan har en missbruksproblematik ska få större problematik. Och vid kontrollerna man gör hos sin läkare (oftast på öppenvården inom psykiatrin) så tas oftast ett urinprov och man tar även kontinuerliga blodprover på patienterna. Så nej det är inte att ta droger. Och jag måste säga som Jessicas son: ”jag äter min medicin för att JAG vill bestämma över mitt liv, inte att min adhd ska bestämma”. Så bra sagt!

Myt 3. Har man adhd kan man inte sitta still.
Jo det kan man, men det är svårare om det är massa störande saker omkring en, för har man ADHD har är man ofta väldigt lättdistraherad. Vilket gör att man har svårare att fokusera och jag kan ibland bli sån att ska jag lyssna på en föreläsning eller ett långt tal så behöver jag papper och penna, oftast inte för att skriva ner vad som sägs (för det brukar inte va så lätt, då jag blir så superkoncentrerad på just det jag skriver så jag inte förstår sammanhanget efter ett par tre meningar när jag skriver och lyssnar) utan för att kunna fokusera på vad som sägs och för att sitta still, jag behöver få kludda lite med papper och penna. Och är det något väldigt intressant som fängslar ens intresse då kan man istället vara hyperfokuserad!

Myt 4. Alla med adhd är utåtriktade.
Fel! Impulsivitet och hyperaktivitet är inte samma sak som att vara utåtriktad och hela tiden vill visa sig. Man ofta kanske man syns för att man har svårt att styra sina handlingar. Och om man inte är utåtriktad så är det ju svårare att nå fram…

Myt 5. Den med ADHD kan aldrig få ett jobb.
Jo, då  det går, men kan vara lite tuffare om man har ADHD, man kan behöva andra strategier, precis som för eleverna i skolan. Men hittar man ett jobb man verkligen gillar och klarar av och att ens arbetskamrater har förståelse för om det blir tokigt ibland så fungerar det utmärkt att arbeta, men man kanske inte alltid kan arbeta heltid.

Myt 6. Det är föräldrarnas fel att barnet fått ADHD.
Va? Nej, nej, nej! Det är en ärftlig funktionsnedsättning, ca 70-90%  av alla som har ADHD har minst en förälder med ADHD. Men hur man uppfostras eller vilken mat man äter spelar ingen roll, det är inget som ger ADHD, men kan komma att ha betydelse  om man har ADHD. ADHD föds man med, det är inget man får.

Myt 7. Adhd är en sjukdom.
NEJ! En sjukdom är oftast något man kan bota! Men ADHD går inte att bota, bara att lindra genom träning, strategier och viss medicinering

Myt 8. Den som har ADHD har inte ett normalt liv!
Jodå, går alldeles utmärkt, med rätt ”verktyg” så går det toppen, det är lite klurigare och tar ofta mer energi, men det går.
Förresten, vem är Normal? För mig är vissa saker normala och dessa är onormala hos dig och tvärtom. Jag hatar ordet normal… Så om jag inte lever ett normalt liv gör inte du det heller… beroende på vem som lever livet!

Myt 9. Skärpning, din adhd försvinner om du bara skärper dig!
Nej, det är inte bara att skärpa till sig. Det är samma som att be en med hörapparat att skärpa sig så hör den bättre och slipper hörapparaten eller att den som är rullstolsburen ska skärpa sig så kan den slänga sin rullstol.

O ja för den som vill veta så finns ett rad kändisar med ADHD:
Kristin Kaspersen, Petter, Samir och Viktor, Blondinbella, Justin Timberlake, John F. Kennedy, Albert Einstein, Bill Gates

Hoppas jag dödat några myter och skapat mer förståelse för oss med ADHD.

Please follow and like us:
error0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *